Hur ont gör det egentligen att föda barn?
Ja ont gjorde det ju. Mitt enda fokus låg att räkna mig igeno värkarna. Eller andas. Jag visste hur många andetag jag behövde ta innan värken gick över. Kände aldrig att jag ville dö, men jag kände: FAN GE MIG BEDÖVNING, JAG PALLAR INTE MER!!
När jag fick edan, var det det mest fantastiska som hänt. Jag hade inte ont vad jag kan minnas. Men jag använda lustgas ändå, som komplement, för det var en sån jäkla skön fylla.
Det kändes mer under krystvärkarna men jag kan inte heller minnas att det gjorde direkt jätteont tack vare eda och lustgas. Jag tror jag t o m hann tänka: Jaså, ska det inte göra mer ont än så här! Fast vid utdrivningsskedet, när hela ens underliv töjs ut gånger etthundrafemtioelva, då jävlar gjorde det ont. Faktiskt. Och speciellt som de höll emot huvudet när hon var halvvägs ute med det. Fan vad det gjorde ont. Ärligt talat.
Men å andra sidan, det är en relativt kortvarig smärta, så den kunde jag stå ut med.
Slappna av och ta det som det kommer, är mitt råd. Och det finns bedövning att få, som gör allt lättare!
(Min syster fick eda när hon födde och hon kände efter det INGET alls, dock värkarna, inte ens vid utdrivningsskedet.)