Kraniosynostos #10

Line: Vad härligt att allt gick bra.

Ja, gud ja. Sövningen var hemsk. Jag, som i stort sett aldrig gråter, storbölade när jag gick därifrån. Höll mig så länge sonen var vaken, men sen brast det. Var jättejobbigt att lämna honom där.

Ang amning, så var det samma här. Han sov ju till en början, men jag kunde amma honom på morgonen dagen efter op. Innan dess pumpade jag ur (hade egen pump som jag kunde ta med även till CIVA). Han hade ju dessutom dropp fram tills dess, så han var inte hungrig heller.

Vi tog en promenad runt sjukhusområdet medan vi väntade på att op skulle vara över och sen var vi på rummet tills dr PT ringde och sa att allt gått bra.

Något vi har haft stor tröst av efteråt var att vi fotade hela förloppet; från att vi åkte hemifrån på morgonen (och även några ordentliga foton på hans huvud i olika vinklar innan) ända tills vi åkte hem igen. På väg till sövning, sövning, direkt efter op på civa etc etc.

Vi vande honom också vid en speciell liten melodi (inspelad på mobilen) som han redan innan kom att förknippa med mamma/pappa och lugn, så kunde vi spela den för honom när han blev orolig (de ser ju inget direkt efter op pga svullnad).

Vi samsov från början, men vande honom vid egen säng i god tid till op; tyckte det räckte med omvälvande förändringar ändå när det var dags för op.

Lite saker jag tänkt på i efterhand kan ha hjälpt oss.

Önskar man bodde närmare och kunde haka på och fika.

Line: Vi köpte några extra bodys på Lindex med omlottknäppning. Någonstans måste det väl finnas?

Line: Bor i Gbg.
Ah, ja vi behövde ju bara strl 68 i somras när A opererades. Vad dumt att det inte fanns i större storlekar. Men skjortor och liknande kan säkert funka; det är ju inte jättelänge man måste vara SÅ försiktig.

Elsas mamma: Jag var också jätteorolig inför sövningen (inför hela situationen), men det gick faktiskt bra. Det var jättejobbigt, men jag höll ihop så länge sonen var vaken och bröt inte ihop och grät förrän vi gick därifrån. Tror man klarar mer än man tror när man måste.

Elsas mamma: Nej, fy vilken otur. Så himla typiskt att du skulle bli sjuk just nu. Tänk bara på att ringa innan ni åker in, så det tycker det är okej (även om du mår bättre). Det KAN ju tyvärr vara så att de vill att ni väntar längre. INTE kul om ni smittar någon liten nyopererad tex.

Grattis på tvåårsdagen, Moses!

Lina: Kommer inte ens in på din sida, så fotona går heller inte att se.

Sniik: Nej, på SU får man eget rum; tror faktiskt att man alltid får det. Finns stor tv och dvdspelare på rummet (iaf på vårt rum), så man kan ju ta med något att titta på om man vill.
Tycker det är kasst av dem att lägga så små barn i dubbelrum måste jag säga; både för barnen och föräldrarnas skull. Och för andra patienters eftersom det är sånt spring -vår kille kollade de ju till minst varje timme första dagen tex.

Vilka idioter! Var det inte satt cvk öht? Och hur får man vara så korkad att ta ut infarterna innan patienten är redo att åka hem. Vore jag er skulle jag kontrollera att det skrivits något om detta så det kollas upp, så får det INTE gå till. Jag hade definitivt brutit ihop jag med om de hade behandlat mitt barn på det viset. Blir helt rasande bara av att läsa om det. Stackars liten.