Efter upprepade mf-forts

a80: Så sant! Det är väl mest att jag är ny på jobbet och inte känner folk så väl som det känns lite extra. Men mina närmaste medarbetare har jag berättat för, om inte annat för att det är skönt om något händer.

a80 och Irma: Jag har förstått att man ofta kan ha högt hb i början av graviditeten, för att man inte har haft mens på ett par månader och därför "sparat in" på lite blod. Men sen sjunker det nästan alltid när graviditeten börjar ta mer järn av kroppen. Skönt ändå att Trombylen kan motverka blodproppar! Men hur funkar det - verkar det bara mot proppar, kan det inte även sänka Hb:t genom att blodet blir tunnare?

Irma: Det är väl omöjligt så mycket riktig gravidmage redan, är ju bara i v 10. Men jag verkar ha en sån kroppsform att folk ibland frågar om jag är gravid, åtminstone om jag väger mer än 55 kg... Men det brukar ju också synas tidigare med andra barnet, så att komma undan till v 20 som sist blir nog svårt.

a80. Jag vet, ena stunden vågar man hoppas att det kanske ska gå och andra stunden inser man att man inte har en aning om hur det står till därinne. Men det är nog bara för tidigt för AS. Försökte shoppa lite nya, bylsiga kläder idag, men insåg att jag har verkligen mage. Den putar ut i allt!

Idun: Hej på dig, men stackare att du mår så dåligt! Om det inte hjälper med terapin tycker jag verkligen att du ska överväga medicinering. Jag vet många som har blivit hjälpta av piller och skulle inte tveka att prova själv om det blev nödvändigt. Det verkar vara en inkörningsperiod på ett par veckor, men sen hjälper det. Kram!

Irma: Jag känner inte till det beteendet, men varför inte be om en läkartid om det fortsätter? Även om det säkert inte är något farligt, och snart går över, kan det kanske vara skönt att få en läkares utlåtande? Själv ger jag inte mycket för BVC-tanter...

Mammabyxor är kalas! Köpte mina första i v 13 förra gången, sen blev det några fler innan jag slutade med byxor i v 25 ungefär. Kunde inte ha något alls med linning som satt åt det minsta över magen. Lilleman gillade det inte heller - han sparkade extra vilt om något "kom i vägen" för magen, som en bordsskiva tex. Enda nackdelen med mammabyxor är att de knappast håller in magen...

Irma: Bra att du får kolla upp vad det kan vara. När ska ni dit?

Irma: Som sagt, vänta och se vad läkaren har att säga. Jag litar inte mycket på BVC...

Förra gången var jag höggravid under sommaren, födde i mitten av augusti. Så klänning och bara ben (eller med stödstrumpor) funkade fint. Även tights och andra mjuka byxor utan linning som gick HÖGT över magen. Blir kanske lite svårare nu, med BF i april.

Japp, utan jacka också för den får man väl inte på sig...

Irma: Usch, vad jobbigt! Hoppas att det hjälper med medicinen. Men bra ändå att ni var hos läkaren och att ni nu får lite koll på hur det utvecklas, med eventuell utredning. Går han upp i vikt som han ska? Det är ju annars det viktigaste, oavsett hur mycket de äter.

a80: Är det nu i veckan du ska på KUB? Hur är det med oron? Själv håller jag på att bli galen av oro, ju närmre KUB desto värre. Nu är det drygt en vecka kvar och jag läser om folk som upptäcker MA på KUB, utan att ha haft några symtom innan. Hur kan man veta att fostret lever?! Om jag bara klarar KUB så lover jag att inte oroa mig mer sen!

Lycka: Tack för tummarna. Jag tror (hoppas) att jag blir lugnare om KUB går bra. Sen blir det nog lättare när man börjar känna bebisen också. Hur går det för er? Har ni kommit in i vardagen som tvåbarnsfamilj?

a80: Tycker mig också känna fladder ibland, men tror inte att det är möjligt faktiskt. Och isåfall skulle det väl bara vara långt ner, eftersom livmodern inte är så stor än? Jobbigt med din AS, men det beror säkert på samma sak - dvs att bebisen ännu ligger så långt ner i bäckenet att det är svårt att höra. Har inget bra tips om hur man berättar, i vilket fall är det väl svårt för dem att förstå? Hur gammal är din dotter?

a80:

Irma: Om han går upp bra får han ju i sig det han behöver iallafall, även om det är jobbigt för er båda med magont och "tuppande". Hoppas att det försvinner snart!

Här kommer fler glada nyheter! Gjorde KUB igår och fick se en fin liten bebis i miniatyr, med fint pickande hjärta, pulserande navelsträng och full fart i armar och ben! Vi kunde till och med se alla små tår! Och resultatet på testet blev bra.

Jag är så otroligt lättad! Nu kanske jag äntligen vågar känna mig gravid på riktigt och tänka att vi faktiskt ska få barn. Men det känns märkligt och ofattbart att vi ska få ett barn till. Att få sonen var ju långt ifrån en självklarthet, och att få ännu ett barn känns inte mer självklart det. Man får bara försöka leva i nuet och vara tacksam för livet!