Efter upprepade mf-forts
Haha, nej här får det banne mig räcka!
Den graviditeten kombinerat med det vilddjur som tittade ut är mer än nog för oss
Vi vill ju orka med stora syrran också, och oss själva!
Haha, nej här får det banne mig räcka!
Den graviditeten kombinerat med det vilddjur som tittade ut är mer än nog för oss
Vi vill ju orka med stora syrran också, och oss själva!
BP: Jag hade inte velat chansa.
Nu är det ju inte aktuellt för mig
Men jag hade nog parkerat utanför min läkares mottagning tills jag fått amma behandling...
Eller för mig var det ju T ffa så jag hade tagit barnalbyl.
Bettan: Välommen hit! Det var sannerligen på tiden på mer än ett sätt
Och grattis till mini
Bettan: Härda ut är mitt tips!
Nu är min grabb 2,5 och nätterna är inte hemska längre
Men han vaknar fortfarande!
OM han mot förmodan sover bra så vaknar han vid 5 och ska upp då, men om han vaknar ett par ggr under natten så kan han sova till 6.30
Lycka: Ah, det var ett bra alternativ!
Tjejer, visst var man orolig under grav, men jösses vad de kan trassla till det UTANFÖR magen!
Detta hände mig igår, kopierar in från en annan tråd.
Idag hann jag vara på jobbet 1h innan de ringde och sa att A ramlat in i en bänk och slagit ansiktet och behövde gå till VC.
(Han hade fått hörnet på en Lack hylla/bänk rakt på kindbenet.)
Tusen miljoner tankar i skallen innan man lyckas krångla sig ur pågående undersökning och rusa till stationen innan man inser att tåget inte går på 50 minuter'!
Bussen går efter 5 men tar en halvtimme *suck*
Skallen funkade inte helt bra, kanske skulle jag tagit en taxi helt enkelt
Till VC som tyckte att det var gränsfall om det skulle sys eller ej. De hade ont om tider och ville inte stressa det utan det var bättre att vi fik åka in till akuten där de var duktigare på sånt här.
Sagt och gjort så in till stan igen då, ett stopp på McD eftersom jag hämtade preciiis före maten, men vid det laget hade jag ju inte ont i magen längre för jag visste hur allvarligt och inte det var och nu var han ju med mig och vid gott mod.
Iaf så fick vi sitta i ett proppfullt väntrum med små barn som satt och hulkade i spypåsar till höger och vänster
så blir vi inte sjuka efter detta blir vi det inte alls denna vinter
Iaf så tog det bara drygt en timme, det var mindre tryck på kirurgen än medicin i dessa tider
Sen bestämdes det ganska snabbt att vi kunde välja att sy, men då behövde han väl bedövas och sitta helt stilla medan de sydde, vad tror ni om det??
Så vi valde att limma ihop det och sätta tejp på för att få ihop det så bra sommöjligt och A var verkligen tapper hela tiden och det gick att göra så bra man behövde, sen fick han en glass som jag inte vågade öppna innan vi satt i bilen och hade spritat händerna för 12e gången ungefär!
Lagom klara i tid för att hämta E. Slutet gptt allting gott, ännu ett ärr i ansiktet att matcha de andra! Puh! Inatt somnar vi nog ovaggade
Bettan: Jag svarade samma dag du skrev, men det har försvunnit
Iaf så tycker jag att det var helt "ok" att operera A, det var ju inte kul och att söva honom just var ju lite tufft, men sen hade jag fult förtroende för läkarna och han mådde ju bra så fort han slog upp de blå igen.
Sprang runt som en galning på uppvaket
¨
Lättja: Heja!
Har ni varit tillbaka redan kanske?