CuteElliz skrev 2010-04-02 14:40:03 följande:
jo... det var lite jobbigt natten mellan lördag o söndag... *suckar* på lördagen fick hon vara med på barnläkarens rond... då upptäckte dom blåsljud på hjärtat... det hörde dom även dagen efter det o på måndagen blev det ul av hjärtat o ekg på henne så de kunde se vad som var felet... visade sig att det är ett litet hål i väggen mellan vänster och höger kammare i hennes hjärta... inget som påverkar henne, men jag blev nog oroligare än jag sj förstod... för den natten skulle hon ligga o tutta o tutta konstant... efter fyra timmars konstant tuttande o skrikande så gav jag upp o ringde på personal som var gullig o hjälpte mej lite... den bm som kom in tog med sig henne ut, gav henne lite ersättning också o lät mej få sova en liten stund... när de kom tillbaka ungefär en timme, en o en halv senare så hade jag fått sova o kunde hantera henne mycket bättre igen... men fy vad hemsk jag kände mej... kände verkligen att man var urusel... tankarna for omkring i huvudet o sa ngt i stil med att man var en dålig mamma som inte klarar av att ta hand om barnet man satt till världen... men sen på söndagen så fick vi ännu en orsak till hennes frenetiska tuttande o skrikande... hon fick inte tillräckligt med näring från mej... hon hade gått ner lite för mycket i vikt o jag fick börja med tillmatning... så bm sa att jag skulle amma ca 15 min på vardera bröstet varje gg o sen skulle vi ge henne tillmatning... bara det att hon inte kunde ha tålamod nog att tutta på båda sidorna... så fick bli tutta på en sida o sen tillmatning... o det gav resultat... nu kör jag på ersättning på dagarna eftersom jag blir så uppstressad annars... o så ammar jag på natten o ger ersättning extra efteråt om hon inte somnat...
Som tröst kan jag säga att min femåriga son gått igenom hjärtop. och haft ett hål mellan kamrarna, på samma sätt som din dotter, o det har växt ihop idag, av si själv. Så det behöver inte vara varken farligt eller skrämmande, men det vet du säkert. Ville bara berätta så du vet att det hålet kan ha växt bort redan när dottern är fyra år, som i vårat fall.
Vad gäller amniongen så ammade jag inte mina två första, försökte med trean men gav snabbt upp efter nån veckas försök och med fyran så ammade jag i fyra/fem månader, det blev folk av dem ändå.

Så försök ta bort stressen och skuldkänslorna kring amningen, funkar det inte så har du ju iaf försökt och hon har iaf fått de värdefullaste "första dropparna".