Jag är här, men totalt urlakad.
Var på första mötet på familjerättsbyrån idag (vi söker medgivande för adoption) och jag har varit så uppstressad över det men nu är det över.
Nu stressar jag istället om levnadsbeskrivningen jag måste skriva (på typ två veckor)
Vi vet inte vilket land det blir, får bli ett som godkänner oss 
(länderna har många krav och vi vet att vi inte passar in på rätt många länder)
Tack. Får se först om vi får medgivande för adoption men det känns som att vi har en chans trots allt (dvs trots att vi är sjuka båda två)
Naaaaw, en styjkekjam 
NPF är svårt för de flesta att förstå. Det är inte så länge man pratat om det och med tanke på att föräldrar till barn med NPF ofta inte ens kan stava till diagnosen så förvånar det inte mig att kommunen fattar nadda (ingen ursäkt, bara förklaring)
Själv sitter jag o våndas över att behöva skriva en novell om min uppväxt, mina föräldrar, alla andra viktiga personer i mitt liv när jag växte upp mm mm.
Förstå mig rätt: att skriva en roman om det är inget problem och det är det som är problemet
Och där trillade mitt humör ner i en dypöl. Vår hemutredare ringde för en stund sen och avbokade alla tider.
Vi ska först lämna in alla specialistläkarintyg och så ska de bedömas av en utomstående instnas och säger den instansen nej, säger hon nej och då säger politikerna (nämnden) nej.
Trötta mig.
Eftersom vi har kroniska sjukdomar (o jag inte jobbar) så måste vi lämna in specialistläkarutlåtande på våra prognoser och förutsättningar att ta hand om ett adopterat barn (våra fysiska förutsättningar) Detta lämnar soc-tanten till rättsliga rådet som sen sätter sig ner och bedömer ifall vi är tillräckligt friska för att de ska anse att vi kan adoptera. Om inte säger de nej o då säger soc-tanten nej (hon kan säga nej ändå) och sen säger soc-nämnden nej (som också kan säga nej ändå men oftast går på det soc-ttanten sagt)
Jag har gått över till att vara arg istället nu. Det är inte enligt lagen att inte se till en helhetsbild.
I lagen, i handboken osv står att olika skäl kan leda till avslag men det står inte sjukdom eller sjukpension=avslag utan det handlar om att man inte förstår adoptivbarns behov, ekonomin är kass, att man har psykiska problem (typ depression).
Jag retar mig på att de inte ser till en helhetsbild utan säger rättsliga rådet nej så blir det nej, utan att ens ha pratat närmare med oss, våra behandlande läkare, sjukgymnast/kurator (o alla andra som på ett eller annat sätt varit inblandade i våra liv genom åren). Det är INTE att se till en helhetsbild
*lejonmorrningar*
Jag är fortfarande förbannad. *morrar*
Funderar på hur jag ska kunna skapa debatt.
Jag är trött på direkt och indirekt diskriminering och mobbning av oss sjuka och funktionsbegränsade. Trött på att myndigheter inte följer de lagar de är satta att följa. Trött på att människor tror jag är mindre smart för att jag är sjuk.
*morrar lite till*