30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Kasperina: Härligt när det är livat i magen

Ser att det inte bara är jag som har svårt att hinna med FL när det är semester. Skönt att komma in och se att det inte var 30 sidor att läsa i kapp .

Jag har en kanske lite knäpp fråga till er andra som haft foglossningar. Kan man få problem med andra leder än bäckenet?
Min foglossning blir bara värre och värre och det känns som jag har ont i nästan varenda led i kroppen. Ska till BM på tisdag så jag får väl fråga henne vad det kan bero på, roligt är det iallafall inte.

Annars är allt bra iallafall. Känner av bebis i magen varje dag även om det fortfarande på sin höjd går att känna någon lite vibration på utsidan, men det är mer än innan iallafall . Snaaaart kan maken och storasyskonen få känna också.

Tack för feedback om lederna, då är det inte som jag inbillar mig iallafall. Höfterna och blydbenet är så klart värst men även axlarna och handlederna gör väldigt ont. Knäna kände jag av rätt mycket för ett par veckor sen men det har (peppar, peppar) varit bättre nu. Fotlederna bråkar en del däremot.

Knakar gör jag jämt så det märks ingen skillnad .

Chiqita: Skönt att snart få trappa ner med amningen. Man blir helt klart lite friare då.

Galia: magnesium ska införskaffas, fick samma tips av min massör i går. Skulle tydligen även hjälpa mot vadkramperna.

Tror inte det är karpaltunnel tack och lov för jag får bara ont i handlederna och bara när jag har ansträngt dem.

Har haft foglossning med både E och M fast då startade det mycket senare.

Chiqita: vilken goding!

Kikar in en liten snabbis. Har inte riktigt orkat varken läsa eller skriva på sistonde. Är sjukskriven på heltid sen två veckor tillbaka och har verkligen ont överallt. Eller så känns det bara så för att man har ont hela tiden och inte riktigt kan se vart det slutar eller börjar .
Maken är föräldraledig hela augusti på gott och ont. Skönt att ha sällskap men det blir ju inte mycket med vila när barnen är hemma. De har dessutom fått svinkoppor så det har varit lite smått kaotiskt ett tag :-P

Har goda nyheter också. M var på sin sista (peppar, peppar) provtagning i går och är nu för tillfället friskförklarad från sin itp. Bara någon ynka procent som får återfall efter mer än 6 månader så det är definitivt något att glädjas över.

Sorry för totalt egoinlägg, ska försöka rycka upp mig lite framöver tänkte jag...

Kasperina: inte ofta man längtar efter att semestern ska ta slut. *s*

Själv har jag ont men är inte särskilt klumpig. Jag som varit jättestor mina tidigare graviditeter har ju precis fått en riktig gravidmage som är precis lagom stor och inte i vägen någon stans. Alltid något

Chiqita: det är det som får mig att stå ut. Jag vet ju vilken underbar belöning jag kommer få i oktober .

Kasperina: konstiga kommentarer på förlossningen, vart skulle du annars åka menar dom? Skönt att allt var ok med dig och liten iallafall och hoppas att h*n stannar där h*n är ett bra tag till.

Sarahkka: känner igen det där. Först fick vi E som bara hängde med och var glad och sen kom M med kolik.

Bärselen var vår räddning. Gillar han sele eller sjal så kan det underlätta.

Annars är det bara att upprepa tusen gånger för sig själv att det går över och att det bara är en väldigt kort period av livet (lättare i efterhand än just när man är i det ).

Här räknas det ner för fullt trots att det är drygt två månader kvar och humöret är iallafall lite bättre nu även om inte fogarna är det.

Håller tummarna att allt går bra oavsett vad som händer Kasperina.

Förhoppningsvis stannar lillan ett tag till.

Sarahkka: låter som vi fått våra i samma ordning . E var bara glad och sov medans M var butter och hade även han kolik. Däremot är E myyyycket livligare. M är fortfarande lite butterfis men väldigt kramig och leker mest lugna lekar, bygger med klossar och ritar. E däremot anser att man leker genom att klättra och hopp

Vi fick definitivt en tvåbarnschock just på grund av att de var så otroligt olika och vi inte riktigt var beredda på hur jobbigt det kunde vara med en liten bebis. Att det bara var 1 år och 10 månader mellan dem gjorde det nog inte lättare. Tror att vi är mer redo nu med nummer tre och dessutom är E och M så pass bra kompisar och leker väldigt mycket i hop så jag inbillar mig nästan att jag ska få mer tid till bebis nu.

Sen kan men hoppas att vi har fått alla prövningarna nu under graviditeten så vi får världens mest nöjda lilla bebis den här gången

Kasperina: jag tycker det iallafall. Är stundom väldigt less på det mesta men känner att det ljusnar ju närmare oktober vi kommer.

Har förutom foglossningarna lite jobbigt med vena cava. Annars är bebis supersnäll, talar om att hen finns men misshandlar mig inte inifrån som syskonen gjort. Kanske är det moderkakan i framvägg jag kan tacka för det .

Härligt! Mjölkstockning är INTE kul.

Ellan: 26/10 är BF så jag hoppas det stämmer .

I morgon börjar E på gympa så nu ska jag ta mig i kragen och köra till en affär och köpa gympatofflor. Har planerat in ett bad och lite panodil när jag kommer hem.

Hon önskar sig självklart rosa med glitter på men hon får nog nöja sig med det första jag hittar .

Det låter bra . Minns knappt första halvåret med M och det känns sorgligt. Ska verkligen försöka ta vara på tiden nu när liten dyker upp.

Ida: vi hade två timmar, fem kompisar, dansstopp och fiskdamm. Tipset är att köra fiskdammen så sent som möjligt annars rör de gärna i hop påsarna lite och ingen vet vems som är vems.

Elwira kissar bara innan hon lägger sen håller hon sig hela natten. Hon hade lite olyckor i början men det var länge sen nu. Hon kan iofs hålla sig till 10-11 på fm så hon har definitivt inte ärvt min blåsa

Max tre veckor kvar nu har jag bestämt! Bf den 26 och jag tror på den veckan iallafall. Hoppas mer på tidigt i veckan så klart men det känns ändå väääldigt skönt att det börjar närma sig.

Vd vet jag inte men bf var i går . Trodde det var dags i torsdags men tji fick jag, bara bebis som skojade med mig. Så just nu känns det som om den har det väldigt bekvämt där inne.

I natt fick vi en "liten" dotter 4,5 kilo och 51cm lång tyckte hon äntligen det var dags att titta ut. Förlossningen gick precis som den skulle. Vi kom in vid 22.45 och 01.19 föddes hon. Så länge kan tom jag stå ut med smärtan .

Uppi: jag skriver inte så ofta men jag hänger med och har med sorg följt det jobbiga beslut ni brottats med. Jag kan inte på något sätt föreställa mig hur det känns, om jag försöker så släcker hjärnan ner i sparläge och bryter tankebanan direkt.

Har ingen aning om vad man säger i ett läge som det här men jag vill iallfall skicka en stor kram.

Koncentrera dig på att överleva som du skriver. Framtiden kommer tids nog utan att vi behöver tänka på den. Ta hand om er!! Kram!