en till här....en sak som har kommit till med min sociala fobi nu med åren är misstänksamheten mot folk, vet itne hur jag ska förklara riktigt men typ som ikväll, var på kalas hos svägerskan. Vet att min svärmor pratar skit om sin andra svärdotter, då blir jag på min vakt eller vad man ska säga. Tror att hon liksom avskyr mig med på nått sätt, att jag gör eller säger saker som itne passar in. Lika med svägerskan fast hon aldrig pratat skit om något, så känns det ändå som hon avskyr mig.
Det är ungefär så jag känner, tankarna bara snurrar när jag är omkring folk....tillochmed mina egna föräldar. Att när jag itne är omkring dem så ska de prata skit och tycka illa om mig. Som sagt avr det är en jättesvår känsla att förklara, nästan som att jag känner mig mobbad fast jag egentligen rent logiskt inte är det. Det sitter i mitt huvud, men när känslan och tankarna väl kommer så går de inte att hejda.
Blir helt slut efter en stund bland folk, huvudvärk....svårt att hålla mig på gott humör.
Har levt med social fobi i många år fast förut yttrade det sig annorlunda, då tog jag mig itne ens utanför dörren. Det var en plåga att försöka ta mig till psykologen, till slut blev det så illa att jag isolerade mig helt och föll i djup depression.
Riktigt så är det inte nu, visst blir jag fortfarande yr och kallsvettig i affärer, inget kul med andra ord, känns som alla stirrar på mig och att de ska tro att jag är full. MEN stora skillnaden idag är att jag tar mig ut vilket fall. Jg jobbar heltid också....det jag nu undviker är helst släkten och släktträffar just pga av att jag är rädd att de ska tycka illa om mig och prata skit.
Gör itne saken bättre att jag har en sambo som itne fattar sig på mig ALLS!