Det VÄRSTA med social fobi...

INGET du skriver här är pinsamt. Det är dina innersta känslor och det finns inget pinsamt med dom. 

Tack! Det värmer att det finns folk som förstår och inte dömer

Jag går i KBT men just nu är jag deprimerad och då fokuserar vi på det. Började i KBT p.g.a. social fobi.
Jag kan också tänka på vad jag sa och gjorde för många år sen men det är farliga tankar, man kan ju verkligen gå ner sig och vilja dö av sånt.

"Men är det verkligen social fobi då? jag tycker att det låter som dålig självkänsla."

Jag har social fobi. Att älta och känna sig bortgjord är ju en av många kriterier vid social fobi. Men jag har andra diagnoser också och visst har jag säkert dålig självkänsla också, även om den blivit bättre med åren. Jag är en coctail av diagnoser ;)

"Haha, och skriver jag ett inlägg här på familjeliv så går jag tillbaka och läser igenom skiten om och om igen för att se så jag inte skrivit något jättepinsamt som kan tolkas helt fel eller stavat fel någonstans!"

Sådär är jag också! Eller om man skrivit sms och inte får svar tex, det är hemskt...

Jag har även telefonfobi. Tycker det är jättesvårt att ringa samtal och undviker det helst. Om jag måste ringa någonstans har jag klump i magen och ångest lång tid innan...och sedan ältar jag efteråt då såklart...

Hur är det med er andra med social fobi. Har ni också telefonskräck?

Gud ja, att inte få svar på ett sms direkt är en pina! Men jag kan ju liksom inte begära att folk ska vara tillgängliga på sekunden, särskilt inte när det tar jättelång tid för mig själv att skriva ett sms eftersom jag läser igenom det hundra gånger först! Bra knäpp man är :-/Okej! Jag började med KBT p.g.a. mina många autodestruktiva tankar och min svåra panikångest för ett halvår sedan och det var där som min sociala fobi upptäcktes. Tycker du att det hjälper?

Hatar telefoner! Skulle ringa och boka tid för ett läkarbesök i förra veckan men tanten i telefonen sa att jag skulle ringa ett annat nummer istället. Hann knappt lägga på förrän jag började gråta och skaka för jag kände mig så dum som ringt fel och det tog säkert en timme innan jag lugnat ner mig.

Att ringa fel nummer är inget konstigt. Hon som svarade tyckte inte du var konstig, hon får nog många såna samtal varje dag, där hon får hänvisa patienter vidare.

När det gäller andra är det så lätt att tycka att situationen var helt normal och inget att känna ångest för.. Men sedan när det kommer till en själv så kan man inte alls tänka så. Då är allt jättekonstigt och man gör allt fel och är så fruktansvärt misslyckad och pinsam.

Hur är det med din panikångest nu? Jag har också haft panikångest i flera år, ett riktigt helvete är det. Har blivit liiite bättre sedan medicin sattes in. Äter du någon medicin?

(nu ska jag bara läsa igenom mitt inlägg ett par gånger innan jag klickar på skicka-knappen )

Hej! Här är en till som känner igen mig i allt ni skriver. Jag har socialfobi,panikångest och depression som dyker upp lite då och då. Fruktansvärd förväntansångest kan jag också lägga till. GAD har jag också. Haha ja man kan ju nästan inte annat än skratta åt eländet.

Jag har haft KBT men det hjälper inte. Inte heller KPT. En psykolog sa till mig en gång att hon aldrig hade sett någon med så mycket ångest. Satt bara och skakade.
Jag har haftsocia ångest så länge jag kan minnas. Just nu är jag sjukskriven för det men den går snart ut. Har då varit sjukskriven i flera år. Men jag tillhör dom som blir utförsäkrade. Ut i arbetslösheten. Vad ska jag göra liksom? Som det är nu kan jag knappt gå till arbetsförmedlingen...tycker det är så läskigt att träffa folk.. Jag bjuder aldrig hem någon. Jag går inte på familjetrffar.

Känner också att folk tänker skit och snackar bakom min rygg. Alla som jag möter har jätte svårt för att förstå mig. Dom säger att detinte syns. Nä vänta ni bara till jag får en riktig panikattack tänker jag då....jag fullkomligt springer min väg eller bara sitter högröd och svettas...kommer inte ihåg vad som sagts. Det enda jag klarar av är att prata i telefon.