Calles matte skrev 2010-03-26 14:08:09 följande:
Varför tycker du att det är så jobbigt att din man har kontakt med sitt ex? Vad är det hon kontaktar honom om? Vad anser din man om dessa täta kontakter? Missförstå mig inte nu för jag menar absolut inte att dina känslor är obefogade. Det jag är ute efter är att för att hitta ett sätt att hantera problemet så måste man vara helt på det klara med vad som utlöser de negativa känslorna. Är det så att hon försöker styra hur saker och ting skall skötas i er familj? Är det till och med så att din man låter henne styra hur saker skall skötas i er familj? Blir du svartsjuk när hon försöker behålla en relation till din man som numera borde vara enbart för dig? Är det jobbigaste att du inte har insyn i vad din man och hans ex diskuterar/beslutar i frågor som på ett eller annat sätt faktiskt berör dig? Tro mig, jag kan känna igen mig i alla exempel jaa gett ovan så jag har full förståelse för hur det kan vara, men att t ex gå in och kräva att exet inte får ha kontakt med din man eller någonting sådant skulle inte göra saker och ting bättre, snarare ännu sämre. Försök istället att hitta de delar av situationen som känns allra värst och fundera sedan ut vilka lösningar som skulle göra att du trots allt skulle kunna känna dig ganska bekväm med tillvaron. Om det till exempel är så att det jobbigaste är att exet ställer en massa krav på hur ni skall leva i er familj så ta upp detta med din man. Förklara för honom att i er familj så är det ni som bestämmer hur saker och ting skall fungera, exet har ingenting med det att göra. Kräv att han stöttar dig i detta och står upp för detta förhållningssätt i sina diskussioner med exet. Om det värsta är att du känner att det är en massa beslut som tas utan att du tillåts vara delaktig så kräv att få vara delaktig. Alla beslut som påverkar dig måste rimligtvis diskuteras med dig innan de fattas, det är inget orimligt krav. Kärnan i detta är att du måste ha en bra kommunikation med din man. Du måste få honom att förstå hur du upplever detta och känna dig trygg med att han alltid står på din sida och involverar dig i frågor som rör er familj (och i er familj ingår faktiskt även dina bonusbarn!). Känner du dig trygg i er relation blir det också mycket lättare att hantera exet, oavsett vad hon har för konstiga idéer och påhitt.
Du är helt inne på rätt spår, du förstår vad jag menar!!
Jag är inte svartsjuk men på något konstigt vis ser det så ut, från alla andra, tror jag. Men det är så att jag inte blir involverad eller ens tillfrågad om tex biom ringer min man och säger att hon inte kan ta hand om barnen på hennes umgängestid och kräver att min man ska ta barnen och han ställer ju upp för barnens skull, han anser att det är för barnens bästa, från början hette det ju -min vecka mitt ansvar-din vecka ditt ansvar och inget flackande mellan 2 hem, ska man bort osv så får man fixa det på något annat sätt, med hjälp av släktingarna osv. eller så får man planera in att inget stör under den veckan barnen ska vara hos resp. förälder.
Alla beslut som tas emellan dem biof utan min vetskap, och diskuteras inte med mig och det påverkar mig på ett mycket neg. sätt.
Ibland har jag sagt rakt ut - jag är ingen hemsamarit eller barnflicka som ställer upp när som helst, jag tänker inte acceptera det här mer osv. före ett av barnens avslutn så sa biom att jag fick inte följa med, om jag hade följt med så hade hon inte stannat eller gått dit, vilket gjorde att jag stannade hemma och var jätteledsen, vi är ju gifta och jag är också en mycket betydande person för bonusbarnen. Min man säger att han är rädd för konflikter som kommer att uppstå om han säger emot henne eller på nåt annat sätt gör något som hon anser vara fel, hon har även hotat om att ta enskild vårdnad osv. Och så avslutas våra diskussioner med att han säger att det kommer en dag då allt är frid och fröjd och att jag kommer att få vara mer delaktig, men det har gått snart 4år sen jag involverades i hans och barnens liv. Vi har varit gifta i 2½ år nu. Och det var inte jag som orsakade deras separation, de var överens om det långt före vi träffades.
Jaa, jag är nog inte trygg här och när bonsubarnen inte är hos oss då känner jag att det är vi två och när barnen är här känner jag mig som en osynlig ande och orespekterad osv.. Det som retar gallfeber på mig är när biom får alltid sin vilja igenom, hon har så att säga fått hela handen och han vågar inte säga emot henne...
Han nämnde en gång för henne att han önskade byta ö.l veckodagen, byta ojämna veckor varannat år svaret blev blankt nej, ingen diskussion överhuvudtaget, inga frågor om varför eller funderingar... Ska det få fortsätta så här? Men så fort hon vill byta eller annat, då ska det bli så som hon vill, och skulle han säga nej då blir det rena rama h-----t!
