Anonym skrev 2010-03-26 16:18:50 följande:
Du är helt inne på rätt spår, du förstår vad jag menar!!Jag är inte svartsjuk men på något konstigt vis ser det så ut, från alla andra, tror jag. Men det är så att jag inte blir involverad eller ens tillfrågad om tex biom ringer min man och säger att hon inte kan ta hand om barnen på hennes umgängestid och kräver att min man ska ta barnen och han ställer ju upp för barnens skull, han anser att det är för barnens bästa, från början hette det ju -min vecka mitt ansvar-din vecka ditt ansvar och inget flackande mellan 2 hem, ska man bort osv så får man fixa det på något annat sätt, med hjälp av släktingarna osv. eller så får man planera in att inget stör under den veckan barnen ska vara hos resp. förälder. Alla beslut som tas emellan dem biof utan min vetskap, och diskuteras inte med mig och det påverkar mig på ett mycket neg. sätt.Ibland har jag sagt rakt ut - jag är ingen hemsamarit eller barnflicka som ställer upp när som helst, jag tänker inte acceptera det här mer osv. före ett av barnens avslutn så sa biom att jag fick inte följa med, om jag hade följt med så hade hon inte stannat eller gått dit, vilket gjorde att jag stannade hemma och var jätteledsen, vi är ju gifta och jag är också en mycket betydande person för bonusbarnen. Min man säger att han är rädd för konflikter som kommer att uppstå om han säger emot henne eller på nåt annat sätt gör något som hon anser vara fel, hon har även hotat om att ta enskild vårdnad osv. Och så avslutas våra diskussioner med att han säger att det kommer en dag då allt är frid och fröjd och att jag kommer att få vara mer delaktig, men det har gått snart 4år sen jag involverades i hans och barnens liv. Vi har varit gifta i 2½ år nu. Och det var inte jag som orsakade deras separation, de var överens om det långt före vi träffades. Jaa, jag är nog inte trygg här och när bonsubarnen inte är hos oss då känner jag att det är vi två och när barnen är här känner jag mig som en osynlig ande och orespekterad osv.. Det som retar gallfeber på mig är när biom får alltid sin vilja igenom, hon har så att säga fått hela handen och han vågar inte säga emot henne...Han nämnde en gång för henne att han önskade byta ö.l veckodagen, byta ojämna veckor varannat år svaret blev blankt nej, ingen diskussion överhuvudtaget, inga frågor om varför eller funderingar... Ska det få fortsätta så här? Men så fort hon vill byta eller annat, då ska det bli så som hon vill, och skulle han säga nej då blir det rena rama h-----t!
Men gud, det måste finnas klonade biomammor och män! Jag känner också igen nästan allting faktiskt.
För övrigt tyckte jag du fick jättebra råd och tips av Calles matte.
Jag ska skriva mer sedan när jag har en stund över för mig själv, för jag kom att tänka på en massa saker när jag läste ditt senaste svar!
