Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Det här är en tråd jag måste spara inför min förlossning i sommar!

Hej!
Vill börja med att tacka dig abuelita, för det enorma arbete du lagt/lägger ner på arbetet att främja de nyfödda barnens rätt till den bästa möjliga starten i livet. 
Jag väntar mitt första barn och snubblade den här tråden för ganska länge sedan men har inte börjat läsa den förrän för ett par veckor sen när jag kom på att det började bli dags att skriva förlossningsbrevet (är i v 31 idag). 
Jag har ännu inte hunnit läsa hela tråden.. det är ju hur mycket som helst att läsa och ligger ungefär ett år tillbaka i tiden i tråden just nu. Så jag vet inte vad ni har kommit fram till kring detta med K-vitamin.. Just detta med K-vitamin är det enda jag fortfarande är något osäker på. I övrigt är jag helt övertygad om att ju naturligare desto bättre och vill absolut inte ha smärtlindring om jag kan låta bli. Än mindre livmodersammandragande. 

Hur som helst. Jag jobbar som sjuksköterska på en avdelning där vi ofta har patienter med koagulationsrubbningar, dvs att de av olika anledningar är lättblödande.. Det är främst våra leversjuka patienter jag tänker på i det här fallet, alltså människor med mer eller mindre ickefungerande lever av olika orsaker. Dessa patienter ger vi ofta Konakion som läkemedlet heter. Oftast ger vi det intravenöst men i vissa fall ges det även peroralt (tex när patienterna är svårstuckna). Det händer även att vi får ge det intramuskulärt men det hör till ovanligheterna. 
Det jag reagerat över när jag läser om K-vitamin är att dosen man ger bebisarna är 20 000 gånger högre än vad de behöver. Jag gick därför in på FASS och slog upp Konakion. Vi ger våra patienter 1 ml per tillfälle. 1 ml motsvarar 10 mg. Läser oxå i texten på FASS att barnen får 1 mg. Alltså, 0,1 ml. Jag kan egentligen inte, för mitt liv, förstå hur man ens kan tänka tanken på att ge barnen det här när en så yttepytteliten mängd är så otroligt mycket mer än de behöver. 
Sen tänker jag utifrån andra patienter vi har på mitt jobb med olika former av blodsjukdomar. Till exempel patienter som saknar fibrinogenfaktorer. Det är oerhört ovanliga sjukdomar dock. Jag har, under 1,5 år på avdelningen träffat EN patient med svår Faktor 8-brist. Faktor 5 säger mina kollegor att det är vanligare, men en sån patient har jag alltså inte träffat på en enda. Men så som jag har lärt mig är dessa fibrinogen viktigare än K-vitaminet i mångt och mycket. Och dessa faktorer är ju något som barnen HAR när de föds. Sen borde de ju få i sig av mammans K-vitamin i samband med vanlig, vagnial förlossning (i och med att de utsätts för det som faktiskt finns som rester kring anus), samt att de själva börjar producera det så fort de får avföring i tarmarna istället för mekoniumet. 

Märks det att jag lutar väldigt mycket mot att inte låta mitt barn få K-vitaminet?  Utifrån den fakta jag kan hitta och det jag lärt mig via min utbildning och mitt jobb.. så känns det som att dosen man ger barnen, som är alldeles för hög, oxå är totalt onödig eftersom K-vitamin inte ensamt påverkar koagulationen. Hade det varit SÅ, så hade ju inte naturen gjort så att barnen föds utan det. 

Är det nån som hänger med i mitt resonemang o är det nåt som känns vettigt?

Det fanns väldigt mycket intressant att läsa! Tack! Jag har väldigt svårt att tro att naturen inte skulle ordnat det så bebisarna har det de behöver vid födseln under förutsättning att det får ske så naturligt som möjligt. Lutar ännu mer mot att INTE ge K-vitaminet nu måste jag säga. 

En liten input I nya översättningen av bibeln står det "Med möda ska ni föda era barn" Nånting som jag iaf tycker låter mycket bättre För nog är det ett jobb. Och smärta tror jag absolut att det hör till.. MEN.. vi gör det värre pga att vården lägger sig i för mycket. Kvinnan inpräntas att inte våga lita på sin kropp utan på vården.. o vården strävar efter det mest effektiva.. inte det bästa för mor och barn. 

Nu såg jag längre ner i ditt inlägg att orden i översättningen kan ha förväxlats förut.. hur som helst så står det nu "möda" i nya översättningen av bibeln

www.familjeliv.se/Forum-4-252/m65465461.html

Jag försökte ge ett svar men jag har inte tillräckligt på fötterna för att gå emot deras påståenden. Tragiskt att det får bli såhär dock.. barnet mådde ju rätt bra ändå.. 

Jag blev så irriterad på svaren men kände mig för otillräcklig för att svara. Jag vet ju att du alltid har svar på tal

Usch, jag är lite nervös.. går in i v 36 idag och har ställt in mig på en så naturlig förlossning som möjligt.. Men i torsdags hade bebis en sovdag som resulterade i att vi åkte in till förlossningen för koll eftersom jag inte lyckades väcka honom så jag kände honom. Där fick vi veta att (förutom att allt var bra) ungen ligger i säte med FÖTTERNA först.. inte ens rumpan först lixom.. Så nu har han 1-1,5 vecka på sig att vända sig själv annars blir det vändningsförsök.. o det enda jag läser om vändningsförsök är att det sällan funkar.. vilket innebär två saker.. antingen kollar man om en sätesförlossning är möjligt.. Men det skulle innebära inblandning av läkare o allt möjligt.. vilket jag inte vill  eller oxå kejsarsnitt.. o det vill jag ju inte heller! Nog för att det kan vara skönt att veta vilken dag ungen ska komma.. men nej, jag vill ju ha naturligt!  
Känns som det bara är att säga tack o adjö till sen avnavling, anknytning o dyl.. Blä  

Hamnar tillbaka på den här sidan med länken..

Klart att det GÅR att genomföra sätesförlossning under förutsättning att bäckenet är tillräckligt stort.. men jag pratade med läkaren som gjorde ultraljudet om det o de kommer i så fall inte låta mig vara så oövervakad som jag vill. O föda hemma törs jag faktiskt inte med första barnet.. man vet ju inte..

Ja, hamnar vi i det läget att det blir snitt så kommer jag kräva att de gör allt för att låta navelsträngen vara och för att vi ska få MINST de första 5 minuterna för bonding.. Vid planerat snitt beror det ju inte på att barnet mår dåligt så de kan ju inte skylla på sånt då iaf..  

Måste fråga en sak.. Har en kollega som väntar sitt tredje barn.. båda hennes stora barn har varit stora för tiden och båda har fått gulsot. Hon har fått det förklarat för sig att gulsoten beror på att barnen varit för stora och att de har för mycket blod (!).. Det låter ju helt galet i mina öron.. Nån som vet nåt om det här? Kan barn som är stora för tiden vara mer utsatta för gulsot? Varför i så fall? För såvitt jag vet beror gulsot på att barnens lever inte riktigt hänger med o ta hand om avfallet från de röda blodkroppar som bryts ner (vilket ju är en naturlig process som sker i oss alla).. O varför skulle då stora barn ha en sämre lever?

Tycker det e intressant det här.. för det låter knäppt för mig att det enbart skulle bero på att barnen är stora för tiden..? 

Jo, ligger fötterna kvar först så är det nog inget att ens fundera på.. Jag ska nog leta på nätet efter alla sätt att hjälpa ungen vända på sig  

Ja, alltså.. när vi pratade med läkaren så menade hon att snitt är ju mysigt för papporna.. ja, jo.. men anknytningen mor-barn då.. amningen?.. när man har burit barnet i 9 månader så känns det ju som att det skulle vara ett fullt trauma att bli separerad på en gång lixom.. även om självklart pappans anknytning oxå är viktig..
Väga, mäta o sånt borde dom ju kunna göra när man kommer från uppvaket.. SÅ noga kan det ju inte vara.. Första amningen handlar ju ändå bara om ett par milliliter o det påverkar ju knappast barnets vikt eller längd..
men visst.. blir det snitt så får man kanske sänka kraven nåt litet steg.. Sen avnavling SKA inte vara nåt besvär i mina ögon.. i värsta fall så mjölka den då.. likadant första amningen och första minuterna tillsammans kan jag inte se att det ska vara nåt besvär.. man ligger ju där man ligger o varför skulle man inte kunna ha barnet på bröstet under den tiden? Må vara att dom får lägga en filt över..  Framför allt vid planerat snitt kan jag inte se att det ska vara ett problem som sagt.. Inför operation är det ju alltid ett samtal med läkare.. där borde man ju kunna framföra sina "önskemål" (krav)..