järfällatråden 9
Det kanske låter fel när jag skriver det men jag är glad att det inte bara är jag som känner så här. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte har lika mycket tid med Mila längre. Hon har ju alltid stått i centrum liksom och vi har alltid gjort mycket saker med henne men nu finns inte tiden. Jag har dåligt samvete för att jag önskar att hon fick vara på förskolan den här veckan för att jag vet att hon har roligare där än med mig. Ja jag känner mig förbannat otillräcklig hela tiden helt enkelt.
Isa vill ju gärna vara nära mig heeeela tiden och det känns också jobbigt. Jag hade glömt hur det var att inte ens få vara på toaletten ifred, hinna ta en dusch eller för den delen få äta varm mat.
Nu låter det som om jag bara gnäller men jag älskar mina ungar över allt annat och är så lyckliga för att jag har dem.