Hur vanligt är det att ni använder ordet halvsyskon hemma?

För mig skulle det kännas helt galet om mina största barn skulle kalla sina småsykon för "halvsyster" och "halvbror". De säger syskon, och det är inget vi har sagt åt em att göra, utan de gör det för att de är syskon helt enkelt.
Min sambo som bara är riktig pappa till de små barnen skulle gå genom eld för de stora (mina "egna") och skulle aldrig göra skillnad på dem. För honom är alla lika viktiga.

För mig som mamma till ett barn skulle det kännas helt galet om någon kallade mitt barn för "brorsan".

Fast till viss del klarar jag det men det finns en gräns även för mig och då är jag ändå rätt härdad och stark från grunden.

Syskon är sykon är syskon vare sig de är "hel" eller "halv". Min stora son har två bröder, en på pappas sida som är yngre än min son och sen har jag och sambon ett gemensamt barn. Syskonet på sin pappas sida är lika mycket bror som vilket annat syskon som helst och de trots att min son och det andra barnet aldrig har träffats. Det är bara i vissa sammanhang som om läkare frågar eller nåt och det är av vikt att poängtera att de endast har gemensam pappa som jag nämner halvsyskon. Tycker det är så löjligt att inte tillåta "halvsyskonet" kalla sin bror för bror.

finns inget som heter halv... jag har två bröder, fast olika pappor... de är under storastysters vingar iaf.. min dotter är inte halv, inte hennes storasyster heller.. vi är en familj, och det finns ingenting halvt med vår familj. Stora tjejen har turen att ha två modersfigurer, hennes mamma och jag. Hennes mamma har tvillingdöttrar.. ingenting halvt med de heller.

Usch, det låter inte alls som någon trevlig tillvaro för ditt bonusbarn när han är hos er :(
Även om han är oviktig för dej så är han det allra största och viktigaste i sin fars liv, tillsammans med ert gemensamma barn, hoppas jag. Om inte, borde han skyddas från att vara hos er överhuvudtaget. Och vadå bor inte här, han verkar ju vara hos er lika mycket som hos sin mamma? Vad är du för nåt, elaka styvmodern från Askungen eller vad? Vet din man om hur du ser på hans barn? Vet barnets mamma?

Jag tycker det är lite konstigt med paralleller till "halva barn" och "halva familjer". Bara för att jag ibland använder ordet halvsyskon när jag refererar till min mans dotter så menar jag inte att det är ett halvt barn. Jag fattar inte varför vuxna människor måste lägga in sina egna konstiga värderingar i ord som har en funktion som faktiskt kan vara bra.
Det är ju inte så att det är sämre eller bättre att vara helsyskon än halvsyskon, det är ju bara inte samma sak och ibland är det på sin plats att förtydliga...

Min man har äldre bröder som har en anna mamma. Dock växte dom upp tillsammans. På äldre dar då det blev lite tjafs mellan dem så kläckte ena brodern ur sig att han bara var "halvbror" Kan säga att det sitter fortfarande i han. Ont gjorde det. Han har aldrig sett dem som halvbröder utan dom är bröder punkt slut.

righbackatyou: Så som alla säger till dig inte rätt av dig att göra så. Att du känner så inombords kan du inte rå för men du behöver inte poängtera det för hans barn. Varannan vecka är endå mkt.

Det är faktiskt inte din uppgift att avgöra om dina barn känner sig som syskon eller halvsyskon eller vad de nu känner det som.

Du får mer än gärna poängtera till människor ni möter att "nej det är inte mitt barn, utan min sambos sedan tidigare" men om de ser sig som syskon, om de kallar varandra syskon, så är det faktiskt helt upp till dem.
Man har ingen rätt att förringa ett barn, även om det är 10 år äldre än alla andra barn på gatan, eller inte bär DINA gener, som uppenbarligen verkar vara det som är det "bästa"

Och hur kan du säga att han är mindre viktig, om viktig alls?
Har du ingen respekt var vare sig barnet eller barnets pappa?
Som du uttrycker det, så låter det som att skulle de börja brinna hos er en natt...
så skulle du ta med ert gemensamma barn ut, och barnens pappa men om bonusbarnet blir kvar inne, så spelar det mindre roll...för h'n är inte så viktig?!

Min poäng är, även om jag tappar bort mig själv i mitt resonemang, att alla i familjen, oavsett om de har en annan mamma eller pappa är lika viktiga. Även om det självklart är skilland för dig i dina känslor gentemot barnen, så räknas de lika mycket, och om de vill se sig som SYSKON, så är det som jag tidigare nämt upp till dem. Inte till dig.

För övrigt så den enda som kommer bli drabbad av att du skiljer på dem, är du.
Man kan inte leva i en familjesituation där det är "mitt barn, ditt barn och vårt barn".
För syskon, det är de barn som växer upp tillsammans, oavsett om man har samma biologiska sammansättning eller inte.

Du har helt rätt, det är inte min uppgift att bestämma vad folk känner.

Men däremot är ett halvsyskon ett halvsyskon vad man än känner

Det finns ingenting halvt med mina barn!
Jag är mamma till alla tre, de växer upp under samma tak, uppfostras på samma vis och INGEN särbehandlas varken av mig eller maken.
Så nej här finns inga halvsyskon. Det är ett ord som JAG känner att vissa bonusföräldrar använder i tron om att just deras biologiska barn är mer värda än bonusbarnet. Dessutom i tron om att deras partner tycker detsamma.

Frågar någon så är barnen just syskon och vill de ha mer detaljer av nån underlig anledning så kan jag berätta att två av dem är från mitt förra äktenskap.