• Anonym (anna)

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    jag är ihop med en kille som har Borderline.

    Han är väldigt instabil, väldigt ärlig med hur han känner, tänker bara på sig själv, de vänner han har är för hans egen vinnings skull, extremt bra på att manipulera fast han vet själv inte om det, han är otroligt impulsiv, får jätteångest ibland i några dagar, kan prata om att livet är slut och att han dör osv. Han är väldigt charmig och har många ytliga vänner så folk tror bara att han är lite roligt galen i sitt sätt, ingen vet det vi vet att han har denna diagnos.

    han är jättesvår att leva med men man kan inte annat än acceptera och försöka få honom att må bättre men det är inte lätt.

    Jag vet att han utnyttjar alla runt sig och han sätter sig själv alltid som ett offer, han kan plötsligt få för sig något och har svårt att släppa det.

    Han har gjort slut med mig flera gånger för sin ångest men kommer alltid tillbaka för han säger att han älskar mig.

  • Anonym (anna)

    min pojkvän hade med svårt för ett vanligt jobb.. han startade eget så han kan gå och komma som han vill, ett tips.

  • Anonym (anna)
    Anonym (anki) skrev 2010-04-01 11:12:18 följande:
    Det låter väldigt typiskt Borderline. Jag har själv diagnosen, men just det kriteriet har ja aldrig uppfyllt. Visst har jag en del problem i relationer. Men just den rädslan över att bli lämnad har jag aldrig haft. Jag kan däremot manipulera och vrida o konka för att jag alltid ska få min vilja igenom. jag kan vara oerhört elak och bitchig men får det ändå till att de har fel. de är odugliga. Jag har alltid rätt och karlarna har alltid därför sprungit som en slav kring mina fötter. När jag väl fått dem dit brukar jag lessna då det inte längre är någon utmaning och jag känner att de är för "mesiga." och jag börjar leta på annat håll.Nu har jag däremot varit sambo med min nuv karl i tre år och vi väntar vårt första barn. Rastlösheten (och suktarna efter kickar via sex) finns alltid i bakhuvudet, men jag har ändå lyckats hålla mig kvar i ett förhållande som i mina ögon varat väldigt länge. Om du misstänker att du har diagnodsen, ta kontakt med psykiatrin. Jag haar faktiskt blivit väldigt bra bemött även om jag har svårt att hålla kontinuerlighet i mina besök.
    Vad gjorde att du valde killen du har idag eftersom du lessnat på alla innan??
  • Anonym (anna)
    Anonym (BPS-tjejen) skrev 2010-04-01 19:40:38 följande:
    I ytliga relationer fungerar jag otroligt bra. Men så fort jag blir känslomässigt engagerad så går det åt helvete.Svårt att förklara men jag är känlomässigt störd. Mitt känsloliv är fruktansvärt kaotiskt inombords men det är inget som syns utåt.Därför blir det lite klurigt då jag bemöts som en självsäker och stark människa men i själva verket är jag en otroligt skör person med fruktansvärt dåligt självförtroende.Så ytliga sociala kontakter är jag hur bra som helst på men så fort jag faller dit och börjar bry mig så kan minsta lilla få mig att bryta ihop.Och att engagera mig känslomässigt är något jag gör tidigt i en ny kontakt, har inga som helst murar runt mig som skydd. Hade jag inte haft ett sånt självsäkert skal tror jag att det hade vart större risk att folk utnyttjade och manipulerade mig. Så det är både på gott och ont att jag verkar stark utåt.
    Om du mött den stora kärleken och blev engagerad känslomässigt på riktigt.. hade du då kunnat välja bort det för att det blir för jobbigt och ta en person du känner mindre för?
  • Anonym (anna)
    Anonym (????) skrev 2010-04-01 22:47:45 följande:
    Det är ju mycket det det handlar om. Svart-vitt tänkande. Som singel utnyttjar jag killar och vill sen inte ha med dem att göra mer. När jag väl blir "fast" så är det allt eller inget. Min nuvarande sambo pressade jag om att flytta ihop efter ett par månader. Då hade jag ändå stålsatt mig för att ge honom tid att utveckla förhållandet. Ville inte skrämma honom. ;) När jag väl tog upp det så ville han inte. -Jag var fortfarande gift. :o Låg i skillsmässa och sambon ville att skilsmässan hade gått igenom innan vi flyttade ihop. Sen tog jag även nästa steg och ville förlova mig. Det gjorde vi men, han vill inte gifta sig för han ser inte anledningen till att göra det. För mig är det väldigt frustrerande då jag vill gifta mig för satsar jag så är det fullt ut. Jag vill ha allt eller inget. Jag respekterar att han inte vill gifta sig men planerar ut rätt tillfälle om hur jag ska få honom att gå med på det. = Långplanerande manipulation.
    Du som satsar på allt eller inget i förhållandena. Vad skulle få dig att bryta, separera, om du gift dig och gått hela vägen? vad skulle krävas för att du skulle ge upp det? eller sitter du kvar i det oavsett om det är dåligt och väntar ut tills den andre avslutar i så fall, klarar du att ta intiativet till skilsmässa?
  • Anonym (anna)

    Till er med Bordeline:

    Hur får man en person som har Borderline intresserad av en annan person? ska man visa sig stabil eller blir man då för klängig? vad funkar?

  • Anonym (anna)

    jo ni känner mycket och ibland tar samvetet över vad ni egentligen vill tror jag.

    Men hur övertygar man en person med borderline som "bestämt" sig för något, som ni vet är oftast allt svart eller vitt.

  • Anonym (anna)
    Anonym (????) skrev 2010-04-03 12:53:25 följande:
    Det spelar ingen roll hur man beter sig, stabil eller inte. På den punkten, enligt mig, så antingen blir man kär eller inte. Precis som en vanlig svensson. Skillnaden är väl bara att om "vi" blir kära så kanske det hanteras på ett annat sätt. Tar mig själv som ex. Blir jag kär så ska allt hända på en gång. Flytta ihop, förlova sig, helst giftermål osv. Jag har inte tålamodet att dejta som vanligt folk, vill satsa allt eller inget för annars blir jag osäker. Har haft både stabilt förhållande och ostabilt. Blir man kär så blir det intensivt hur den andra personen än är. Är man intresserad av nån som man vet har denna diagnosen så ska man vara beredd på "hårt arbete" och mycket förståelse för hur denna människa fungerar.
    När jag träffade en kille med borderline så var de precis så.. han ville allt direkt och jag hängde inte riktigt med först, han inte ens smälta vad han planerat innan han nästan tröttnat på att "vänta" på mig. Tillslut trodde han att jag var ointresserad som inte vill eflytta ihop och gifta mig efter väldigt kort tid så att han avslutade det!? jag blev såklart ledsen då han sa att han egentligen var kär i mig men kände att jag var så svår!?

    det känns som att får man en chans måste man ta den annars ger han den till någon annan som är mer spontan.
  • Anonym (anna)

    Behöver ett råd från er med Borderline

    Jag känner en annan kille med Bordeline och han har bett om mitt råd men jag har svårt att ge ett då vi tänker så olika men hoppas att kanske ni som har samma diagnos kan...

    han känner mycket och är väldigt snabb i sina handlingar men är väldigt empatisk på sitt sätt och han träffade en tjej, gifte sig och gjorde henne gravid inom 3 månader, han trodde att det var det rätta för han kände så just då. De hade inte känt varann sedan tidigare. Hon kommer dessutom från Brasilien och de träffades på en semester.

    Två år senare så inser han att det var en handling av desperation. Men han känner samvete mot att han tagit hit denna tjej och mot deras barn. Vet inte hur han ska göra så han har valt att leva kvar i det men hon har det nog tufft för han har verkligen sina upp och ner i humöret ni vet och han kan inte spela teater att allt ät bra utan han visar sina känslor och är väldigt ärlig.

    Han frågar mig hur man ska lösa en sådan här grej. Hon har inga pengar, ingen utbildning. Vad svarar man?? Han känner att han måste ta sitt ansvar såklart.

  • Anonym (anna)

    Faller ni som har bordeline mycket för smicker?

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?