Inlägg från: Anonym (en till) |Visa alla inlägg
  • Anonym (en till)

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Anonym skrev 2010-08-13 12:24:14 följande:

    hahaha...jag är helt chockad att du är så lik mig!!


    Om vi tex bestämt att han ska komma till mig kl 7 och inte kommer eller hör av sig förrän halvåtta så känns varje minut som en timme i min värld och jag hinner samla på mig så mycket ilska och så många fula tankar att jag skickar iväg ett "far-åt-helvet. vill aldrig mer se dig!!"-sms till honom och varje gång blir killen lika förskräckt. men sen kämpar de ju för att ställa allt tillrätta och är livrädda för minsta lilla. det blir aldrig så att jag lyckas göra slut, för de vill alltid ha mig tillbaka sen och då har jag ju hunnit bli normal och förstår inte varför jag ens tänkte tanken på att göra slut. så då blir vi ihop igen och det slutar med att de efter att jag gjort slut och hotat med att göra det en sådär 100 ggr, att DE gör slut och att de då verkligen MENAR det, och då finns INGEN återvändo för då är de så innerligt trötta på mig att de inte tål höra min röst !! Det är så sorgligt!!

    Skulle vilja maila med dig som är så lik mig till sättet. har du ingen mail?


    Oj oj..... du och ts är inte ensamma. Jag fungerar exakt såhär också.

    Dessutom inbillar jag mig saker ganska ofta. Jag feltolkar det min sambo (otroligt att jag ens HAR en sambo) säger eller gör och tror alltid att hans tanke/handling är negativ.
    Jättejobbigt....
  • Anonym (en till)
    Anonym skrev 2010-08-13 13:42:15 följande:
    jag tolkar också allt de säger eller gör negativt istället för att försöka se positivt på att han faktiskt spenderar varje ledig tid med MIG etc!

    jag kan inte heller förstå hur någon kille kan vilja ha en !!! fast jag ser ju väldigt bra ut så det kan vara det som håller dem kvar ett bra tag. Sen är jag antagligen rädd för att de ska komma på min svaga insida så därför håller jag på som jag gör!
    Ha ha..... ja, sådär fungerar jag också. Vet inte hur många gånger jag har tänkt "men varför vill han att jag ska följa med....." och sen konspirerar jag ihop någon negativ anledning. Som inte alls stämmer såklart.
    Enda anledningen att han vill ha mig med är för att han VILL vara med mig. Men så kan inte jag tänka....

    Ja, jag har alltid haft mitt utseende, men nu börjar jag bli äldre och kan väl snart inte "leva på det". Drömmer
  • Anonym (en till)
    Lajdo skrev 2010-08-30 22:55:29 följande:
    härligt att läsa allt ni skriver. är 99 procent säker på att jag har borderline. har äntligen tagit tag i detta och börjat en utredning hos en psykolog för att vidare kunna få rätt hjälp. än så länge har jag fått antideppressiva och 4 olika sorters sömnpiller (det är svårt att stänga ner min hjärna!)
    Vilka sorters anti och sömnpiller tar du?
  • Anonym (en till)
    Anonym (Bea) skrev 2010-10-09 23:40:54 följande:
    Jag har inte skrivit något här på länge, knappt läst heller. Har inte haft energin.

    Nu har jag återigen varit hos läkaren (psykologen) och pratat om mina problem, och ska nu börja äta Lamictal mot mina humörsvängningar.
    Är lite nervos inför biverkningar men hoppas att det inte är så farligt ändå för mig,
    Äter sedan tidigar också Sertralin. Hoppas på att få börja med KBT.
    Lamictal har jag också sedan ca 6 månader. Den fungerar enormt bra på mig!
    Har inte märkt några biverkningar alls av den medicinen och humörsvängningarna är så gott som borta, helt otroligt.
    Jag började med 50 om dagen och höjde sedan till 100.
    Den är som sagt toppen! Lycka till!
  • Anonym (en till)

    "shit pommefrittes"....... jag har hittat medicin som fungerar för mig!!! Förvånad

    Sen ett tag tillbaka tar jag Lamictal mot mina humörsvängningar/svart-vitt tänkande och Efexor mot ångest och min nattsvarta livssyn.

    Vilken skillnad - jag fungerar i relationen till min man, han är chockad, jag är chockad ....... men åååhhhh så mycket bättre jag mår! Hjärta

  • Anonym (en till)

    Finns det någon som har förlorat sitt barn pga detta? (gråter hela tiden) Har en tråd i myndighetskontakt angående detta ....... snälla läs - jag håller på att gå under totalt.

  • Anonym (en till)
    Anonym skrev 2011-08-06 11:35:19 följande:
    Och så har jag gjort det igen... Killen som jag VILL försöka med sa att han bara ville vara vänner för han inte ville riskera att såra mig. Jag reagerar inte då. Men sen flera timmar senare så skickar det dumma smset där jag bryter kontakten med honom helt. Jag vill ha honom till 100%, och istället ser jag själv till att det blir 0 istället. Blir så arg på mig själv.
    Men åååhh..... sådär har jag gjort tusen gånger. Fattar inte varför man är så otroligt korkad?
  • Anonym (en till)
    Anonym skrev 2011-08-06 15:50:41 följande:
    Och det enda man vill är att de ska kämpa för en... Men hur ska de förstå det?
    Precis, man hoppas ju på att dem ska säga " nej, men jag vill ju ha dig...... snälla"  typ. Men man förstår ju att dem tror på de ord man säger....... hur ska dem veta vad man egentligen vill och tänker?

    I dagsläget har min sambo lämnat mig (läs kastat ut mig från vårat hus), han orkade inte med mig.

    Till min bästa kompis har han sagt "jag älskar henne verkligen, man kanske kan lära sig att leva med det där svartvita tänkandet..... men varför går alltid hennes dåliga perioder ut över mig"...... sen fortsatte han lite skämtsamt med "kan inte du ta en del av hennes utbrott".

    Så nu är jag ensam.......... suck......... igen.........
  • Anonym (en till)
    Lilith Dark skrev 2011-08-06 19:15:35 följande:
    Ja tack det kan jag skriva under på. Hade min första kontakt med BUP när jag var 14, fick min diagnos när jag var 31. Först då fick jag en utredning eftersom min dåvarande läkare såg att jag aldrig hade fått genomgå någon. De satte helt enkelt en diagnos beroende på hur jag mådde när jag var där. Har nog haft i stort sett alla diagnoser som finns. Och jag mådde ju bara dåligt, men skadade inte mig själv på något sätt alls, varken med medicin, alkohol, sex eller liknande. Därför var det aldrig någon som ens tänkte tanken på att jag kunde ha Borderline.
    Men ändå fick du den diagnosen eller ?
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?