Anonym (n) skrev 2012-01-14 09:56:01 följande:
Länge sedan jag skrev-men till min stora glädje så har ni hållit tråden vid liv!
Jag har två moduler kvar av färdighetsträningen, men just nu är det uppehåll för att det inte finns fler deltagare. I februari startar kanske de två sista modulerna -det blir som det blir.
Mitt i all färdighetsträning så ledde det till en separation, och det har inte varit lätt. Orsaken till att det varit så svårt tror jag, det var att hela mitt sätt att leva livet omkullkastades. Jag hade letat efter ngn som kunde ta hand om mig. istället för att leva ett liv som jag ville ha det. När vi kom till relationsmodulen fick jag en chock när jag läste om hur man skulle bygga och bevara självrespekt. Jag gjorde allt precis tvärtom!!!
Nu har jag lämnat relationen bakom mig, och försöker titta framåt. För mig har det betytt väldigt mycket att få veta hur jag skall hantera relationer med andra människor- och det är svårt. Enormt svårt. När jag hela livet har haft en annan "metod" och nu plötsligt skall jag göra tvärtom. Det här har lett till att jag nu tart ansvar för det som händer i mitt liv, att jag har konstaterat att mitt agerande är mitt, och det har inget att göra med hur andra människor beter sig.
Det som också är enormt viktigt att acceptera, det är dom överväldigande känslor vi upplever. Att det inte finns ngn behandling i världen som tar bort dom. Fortsättningsvis kommer det också finnas mängder av tillfällen när allt känns ångestfyllt och livet ter sig svartvittförfärligt. Och det är det jag behöver kunna hantera, inte när det är guld och gröna skogar.
Jag kämpar på, och då menar jag verkligen att jag kämpar, för det är så otroligt svårt! Svårast i relationer är självrespekten. Och svårt är att befinna sig i wisemind. Jag blir lätt distraherad av mina känslor och tappar fokus för vart jag vill.
Känner igen mig i allt du skriver!
Kan du inte berätta om vad för "metod" du haft och vad den nya går ut på? Det vore jättevärdefullt.
Jag har ett ganska nytt förhållande. Lite mer än ett år gammalt. Jag har hur många förhållanden som helst i bagaget, och jag kraschar dem alltid, enligt ett nästan löjligt borderline-mönster.
Nu försöker jag stänga av känslorna. Går inte i terapi, pratar inte med någon om det här. Senaste grälen har jag medan min partner provocerat mig bara stirrat på ett föremål i rummet, börjat beskriva vad det är jag ser. TYp jag ser en röd julstjärna, den står på ett bord med en liten duk, det är bara en röd julstjärna och en liten duk. I vanliga fall hade jag brusat upp och gått igång på vad min partner sagt, börjat gråta eller så. Nu har jag infört nollacceptans mot känslor för att avprogrammera mig. Så när jag stirrar på ett föremål och koncentrerar mig på det, kan jag undvika att ta konflikten vidare. Så får det vara nu ett tag, för jag orkar inte mer.
Vet inte om det är något att rekommendera andra, men det känns som en tidsfrist. Jag har bestämt mig att inte tillåta arga tankar på det sättet...ni vet sättet jag menar. När man har tusen motstridiga känslor på samma gång, tankar kommer blixtsnabbt om att man vill ta livet av sig och man ser den andra och känner HAT och sen tar man tillbaka det. Jag har provat nu i några dagar att bara stenhårt hålla mig till långrandiga beskrivningar av hur rummet ser ut, det funkar lite i alla fall. Då kommer inga sånna tankar. eller, de kanske vill komma, men jag slår undan dem medvetet.
)
Jag vill acceptera mig själv och sluta hata så mycket, så som jag alltid har gjort. Hur fan kommer man dit? Känns som att det är bättre att sluta vara kär och leva ensam så bryr man sig inte lika mkt...
Hade någon skrivit ett sådant sms till mig så hade jag blivit orolig. OK om jag kört sånt tusen gånger, men det har inte hänt så mycket med honom än. Han borde bli orolig! Men nu är det för sent för att bli arg angående detta, iallafall om jag vill framstå som någorlunda normal.
