Inlägg från: Anonym (under utredning) |Visa alla inlägg
  • Anonym (under utredning)

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Anonym skrev 2010-12-11 10:36:03 följande:
    Men du, ett sms är väl inte hela världen?

     Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.
    Där har jag varit en gång innan och det slutade med att jag tjatade sönder stackaren. Han orkade inte med mitt ältande, att alltid gå i cirkel på cirkel. Så han lämnade mig.
    Där lärde jag mig något.

    Denna gången hade jag velat satsa. Men nu vill jag inte mera. Inte idag iallafall.
    Jag hoppas han inte ringer för jag vet inte vad jag ska säga. Om han är smart så håller han sig borta från mig och min orkanlikanande personlighet.
    Kanske hinner jag ändra mig flera gånger om, men just nu, just idag vill jag inte prata med honom.
    För då svingas jag in i samma ekorrhjul som innan. Och jag orkar inte.

    Samtidigt som jag saknar honom...moment 22...typ
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-11 10:36:03 följande:
    Men du, ett sms är väl inte hela världen?

    Jag blir själv sån, att jag undviker partnern i perioder. Det betyder inte att jag inte gillar personen. Och det är säkert samma för honom.

    Men skäms inte, du gör ditt bästa med de förutsättningar du har. Vi är lite socialt handikappade på relationsplanet, vi måste utgå från att vi inte har samma förutsättningar som andra. Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.
    Tack för ditt stöd, det betyder mycket med någon som kan se det ur min vinkel istället för att bara skälla på mig och be mig skärpa mig.
    Jag önskar jag kunde "bara skärpa mig" men det går inte, eller jo. I perioder går det, tills det bara rinner över.

    Har tid hos psyk på tisdag, ska ta upp detta då. Se om hon har några konkreta tips om hur jag ska agera i dessa situationer.
  • Anonym (under utredning)

    Jag har komponerat ett amil som jag funderar på att skicka. Kanske vore det dumt.
    Det är bara det om han tvekar för att jag är som jag är, då borde han inte vara med mig.

    jag är ju den jag är, även om jag jobbar på att bli bättre.

    Vad tror ni?
    Ska jag skicka eller inte?

  • Anonym (under utredning)

    Det är just vad jag skrivit.
    Jag är den jag är och jag jobbar varje dag med att förbättra mig, för min egen skull och för min omgivning.

    Jag förklarar hur jag reagerar på hans tvekan, varför jag ballar ur och hur det känns på insidan.

    Jag avslutar med att ge honom ett val. Fortsätta eller inte.

    Lät det ok?

  • Anonym (under utredning)
    Brevet blev långt. Men jag avslutade såhär.

    Hur vi går vidare nu lämnar jag till dig. Vill du vara med mig så finns jag här, jag vill vara med dig, om jag får en chans.
    Om vi går vidare tillsammans efter detta vill jag inte vara någon hemlighet längre. Det blir mitt krav.
    Vilka krav du isåfall har vet jag inte.
    Jag kan inte lova något, allt jag kan lova dig är att jag ska jobba vidare med det jag behöver, jag vill bli bättre. Jag SKA bli bättre.
    Och nu när jag får hjälp känner jag hopp.
     
    Ta en dag eller två och fundera. Sen vill jag ha svar.
    Om du inte vill fortsätta, ring inte. Skriv inte.
    Då bryter vi bara.
    Förblir du tyst efter detta så vet jag. Då släpper jag dig och kommer inte störa dig mer.
     
    Men det är klart, någonstans hoppas jag du hör av dig.
    För jag tycker så mycket om dig.
    Du är mitt underbara hjärta också. Bara så du vet.
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-11 18:02:31 följande:
    Det låter bra! Skicka det.
    Skickat.
    Nu är det bara att vänta. Eller inte att vänta.
    Jag väljer det senare alternativet för jag orkar inte leva på hoppet, även om det finns någonstans därinne.

    Känner mig som en kärlekskrank tonåring som håller på att skriva så här.
    Men va fan, vad har man inte sina medsystrar till =)

    Tack för att du tagit dig tid med mig.
  • Anonym (under utredning)
    Anonym (måste) skrev 2010-12-14 21:34:13 följande:
    weird one, har du sett mail där jag lämnat msn-adress?
    TS skulle gärna vilja "prata" med dig också, då jag känner igen mycket av det du skriver i min pojkvän..
    vet du vad?

    You caught me on a bad day. Så mitt enda råd just nu är SPRING, spring för livet.
    En borderline är jobbig att leva med och är inget du kan "fixa". För det handlar inte om att man ska träffa rätt person och bli störtkär och efter det kommer han förstå och bli frisk.
    Livet är mindre rosa ludd än på film.

    Spring och se dig inte om.

    Run Forrest, run!
  • Anonym (under utredning)

    Ordna?

    Hur menar du?
    Man kan inte fixa en borderline som sagt. Inget man bara ordnar, det tar tid och engagemang från den "sjuke" och vilja framförallt.

    Är han diagnostiserad eller?

  • Anonym (under utredning)

    Som sagt, jag har ingen bra dag idag och känner mig inte så social att jag vill prata.
    Sorry...
    En annan dag kanske

  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-14 22:44:12 följande:
    Jag håller med. Det är tufft att leva med en borderline, stick medans du kan!

    Precis som ovanstående skrev, du kan inte fixa honom och det hjälper inte om han träffar rätt person. Jag har träffat en kille som var likadan som mig. Jag inbillade mig att det skulle bli skitbra eftersom jag visste hur han tänkte och fungerade, dvs precis samma som mig. Men det går inte att vara så förebyggande, man kan inte gå på tå i ett förhållande. Och fixa honom kan du inte, inte heller utreda honom. Det är han som måste ta tag i det, och att fixa sina borderline-issues tar lååååång tid, om man ens lyckas fullt ut.

    Om du tror att han är borderline så tycker jag att du ska slappna av, du reagerar väldigt starkt just nu. Detta är vad en borderline gör. Vill ha nära relationer, tar avstånd, för att sedan söka sig till den nära relationer igen. Jag tycker att du ska låta honom komma till dig, annars kan du öka hans ångestkänsla. Man får panik i nära relationer ibland och därför ska du inte pressa honom.

    Många i tråden är måna om sin anonymitet, därför vill kanske vissa inte lämna mail eller telefonnummer. Så känner jag iallafall. Men du får gärna fortsätta skriva i tråden så svarar vi bäst vi kan.
    Kanske är jag lite hård och kantig idag. Men jag har haft en skitdag utan dess like och vill bara gräva ner mig så djupt jag kan.

    Kunde ju inte ge fan i att messa igen, och återigen, inget svar.
    Nej då jag känner mig inte bortvald och värdelös, neeeeeej då.....

    Imorgon kanske jag kan ge mera kontruktiva och insiktsfulla råd.
    Ska sova snart och glömma att denna dag passerat mit liv.
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?