Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Bättre dag idag.

Har pratat i telefon med honom nu. Vi har beslutat att inte bryta men att ta en paus över jul.
Hålla kontakten och att ses igen efter jul/nyår.
Vi behöver båda distans och lite andrum.

Han säger att han saknar mig ich att han vill hjälpa mig med att säga till när han ser att jag går över gränsen.
Jag i min tur har lovat att inte slå bakut när han stoppar mig i mitt agerande.

Är så glad att jag tog mod till mig och ringde, för jag ville inte förlora honom på ren stolthet. Han sa att han inte ringt eller svarat eftersom han inte vetat vad han ska säga. Vi pratade en stund och det kändes bra.
Vi sa att vi ska höras av under hela julen, att vi saknar varann och avslutade samtalet med puss o kram.

På fredag ska jag till psyk igen. Ska ta upp detta då, att jag vill ha verktyg att hantera mina relationskänslor.
För han är den jag vill vara med och nu har jag skrämt honom, vill visa både honom och mig att jag är mer än detta.

Man ska aldrig förlora sig själv i en relation, oavsett om den ena parten bär på diagos eller inte!

Om hans humör och välbefinnande blir det enda ni jobbar för, att han dikterar villkoren och "skyller" på sitt psyke är en farlig signal som borde tända alla varningslampor.
Om du bara två månader in i förhållandet mår skit, då ska du lyda mitt tidigare råd

Spring för allt vad tygen håller!

Vi borderlinare och andra med psykisk diagnog KAN ha en relation, men vi får aldrig glömma hur den andre mår.
Man måste vara medveten om sitt beteende och vilja jobba med det, inte bara räkna med att ens partner ska stå ut.
Låt inte förhållandet äta upp dig.

Spring, lämna, gå vidare eller whatever phrase you want to use.
Är han inte beredd att jobba med sig själv för sin egen skull kommer det bara sluta i katastrof.

Jag var med samma man i 13 år innan och då visste jag inte om min diagnos.
Men det var tufft för honom. Inget jag vill utsätta en till för.
Denna ¨gången måste jag jobba med mig själv, annars ska jag inte vara med en partner.

Hans humörsvängningar skapar samma svängningar hos dig.

Du måste fråga dig?
Är det värt det?

Han projicerar över sitt psyke på dig. Är du stark nog?
Vill du leva genom en annan.

Anything for love, but i wont do that...
Kan man tolka åt båda hållen.

Alltså, du verkar vara ganska bra på att överanalysera du med.

min kommentar var inte vad jag trodde han menade, utan kanske vad du borde mena.
(hmmm....blev rörigt, men hoppas du fattar)

Fråga inte om vad han menade, då startar du bara en onödig konfrontation som inte behöver finnas.
Han menade nog bara att skicka något fint till dig.

Killar tänker sällan så långt som på hela texten.

Chilla och tänk att han gav dig en fin låt, han gillar dig.

Nu har jag varit hos min terapeut igen.
Hon stressade mig och ville medvetet få fram en reaktion den här gången, eftersom jag innan alltid hållt tillbaka och inte velat visa min "mörka" sida.
Men nu brast det.

Jag spydde ur mig 2 veckors uppdämd ilska, frustration och uppgivenhet.
Det kändes skönt.
Hon rekommenderade mig ett läkarbesök om jag var intresserad av medicin för att sämpa mina humörsvängningar, något jag tidigare varit skeptisk till.
Men nu har det varit så illa att det tar min energi, att alltid vara upp och ner, svänger så hastigt och jag vill bara kunna slappna av.
Så jag tackade ja till läkarbesöket.

Killen och jag har som sagt tagit en liten paus och jag har inte hört av mig alls nästan, men han skickar små mess ibland.
"saknar dig, tycker om dig massa" och sådana saker.
Och jag saknar honom också, är bara rädd, som vanligt. Och just nu måste det vara paus. Tills jag orkar ta tag i det igen.

Nu hoppas jag på en god jul, vilket jag önskar er alla i tråden också =)

Då har man fått vissa sanningar över jul iallafall.

Killen har bullshittat mig sedan länge, han hade kvar mig som en leksak medans han sökte sig till andra.
Tog honom på nätet på bar gärning. Han försökte inte ens smyga med det.
Så samtidigt som han skrivit massa gulliga sms till mig om hur han saknar mig och kallat mig hjärtat och sånt så har han haft kontakt med andra tjejer för sexuell kontakter.
May he burn in hell!!

Jag hittar inget jobb, får ingen hjälp av soc och kommer snart bli utförsäkrad.

Ärligt talat, perioden som gått känns piss o skit helt och hållet.
Igår körde jag bil (ensam) och när kurvan kom närmare så funderade jag på om jag skulle svänga eller inte.
Jag svängde, mina barn dök upp i huvuvet.

Ringde psyk efteråt, fick en tid i nästa vecka.

Nära självmord är nog att ta i. Jag har ju haft tankarna innan, men inte såhär.
Tidigare har jag alltid vetat att jag innerst inne inte kommer genomföra det, jag har mest varit en attientionwhore, velat bli upptäckt i tid och fått andras sympatier.
Men aldrig försökt eller sagt något till andra.

Men igår ville jag bara avsluta och jag kände mig inte rädd. Orken är slut.
Jag har inget kvar att ge. Kämpaglöden dog.

Word!