15-åring på spritfest??

Har läst alla inlägg. 

Jag som min partner har nolltolerans för alkohol före 18 år. Vi står för det och har fortfarande en öppen kommunikation angående alkohol. Klart att de kommer testa en vacker dag, men jag som förälder kan inte ens, ett uns, rucka på att det är OK, att testa före 18 år. Skulle jag det, ger jag ett undertonigt "OK testa men du borde kanske vänta tills du blir 18". Budskapet blir två riktat. Det blir som att se igenom mellan fingrarna och anamma en acceptens att överträda.

Jag känner flera ungdomar som inte tagit en droppe alkohol före.

Min son har blivit tillfrågad,... berättade att han tackade nej. Då kan man ju känna sig glad att man haft en öppen kommunikation om farorna. 

Ganska intressant som jag såg på "Efter tio" på tv 4, (tror det var igår) om att så många brott är i samband med just alkoholdrickande. Det är ju inget nytt, men när det skrivs i tidningar om misshandel etc....brukar inte alkoholens påverkan vara den direkta fokuseringen utan mer på själva misshandeln. Det är ofta väldigt unga involverande men även unga i 20 års åldern. Klart att alla fester inte slutar såhär vill jag då extra poängtera för att inte få en sådan attack...

Här finns en intressant länk om när tonåringar mognar.

Jag som förälder har ett enormt ansvar att ge rätt signaler, prata om värderingar, faror, lyssna, vara lyhörd, informera om händelser under den tiden då hjärnorna utvecklas. Det är inte lätt att veta rätt och fel, när det kommer till vuxen saker, svårt att hantera och värdera. Förhoppningsvis kommer de bli lite mer rustade när debuten blir, för vad det än är.

 

Vem har sagt att man inte VILL lita på sina? Det är ju därför man har en öppen och informativ kommunikation med dem och låter dem ge gensvar till det man pratar om....och på dem premisserna är inte förbud kontentan. Jag menar att om dessa förutsättningar finns och är, tar inte ens barn det som ett stort "FÖRBJUDET" utan mer "FARA", "KANSKE INTE BRA ÄN". Att man har den formen av kommunikation ger inte nödvändigtvis en "rebelleffekt", som jag förstår den relation du hade till din mamma visade sig bli. Budskapet från trådstarten var just att man inte kan lita HELT på sina barn... Tacka vettja föräldrar, som först och främst HAR tonårsbarn, vill skydda dem, från saker som inte är bra och dessutom olagligt. Inget illa menat mot dig, men när du får barn, ser den växa upp och även ser problembilder kring våra ungdomar, så tror jag du kommer ändra uppfattning om vad som är bäst för ditt barns bästa, värderingar etc och som förälder är man förmyndare. Lycka till!