15-åring på spritfest??

När jag var i moppeåldern hade jag väldigt mycket frihet och det tackar jag för. Inga föräldrar vill väl inte att deras barn umgås med folk som har dåligt inflytande som kan få ens barn på andra vägar och tankar än vad man själv har planerat. Jag var skötsam då och jag är skötsam nu, om jag var ute på fester med mina jämngamla kompisar var inget som påverkade min utveckling negativt, men det finns ju självklart scenarion där lättpåverkade ungdomar har hamnat i fel sällskap som det gått åt helvete för. Jag tackar iaf mina föräldrar väldigt mycket för att jag hade såpass mycket frihet som jag hade.

Jag hade gjort likadant. Jag (vi) är väldigt stränga när det gäller fester där det förekommer sprit. Det kan nog upplevas jobbigt ibland av våra döttrar men de vet vår ståndpunkt och accepterar den. Jag tror att de innerst inne tycker att det är skönt att vi är så hårda på den punkten. De missar t ex nians avslutningsfest i sommar eftersom de ska åka till USA då och det kryper fram att de tycker att det ska bli skönt eftersom det är så mycket fokus på att dricka då.

Jag förstår precis känslan då man känner att förtroendet inte är som det varit. Min ena dotter ljög mig rätt upp i ansiktet i höstas (hade dock inte med sprit eller dylikt att göra) och mitt förtroende för henne fick sig en rejäl knäck. Det tog ett tag att reparera, blev inte riktigt återskapat förrän vi hade tillbringat en helg tillsammans bara vi två.

Jag har lite "annorlunda" tankar kring detta, ser jag...

Min äldst son är 16 i år, går ur nian nu till sommaren och har festat tre gånger hittills.
Han är en sportkille som aldrig skulle dricka under sin tävlingssäsong, vilket jag är väldigt glad för eftersom den infaller på sommaren.

Först av allt;
Är det rimligt att kräva total "avhållsamhet" tills de fyller 18 år?
Väntade vi tills vi fyllde 18 år?
Vad innebär ett förbud, rent praktiskt, för oss som föräldrar och för ungdomarna?

Personligen tror jag att det är dömt att misslyckas.
Vad är viktigast om det trots allt händer, att ungdomarna "sviker" oss eller att det kan hända allvarliga saker?

Min relation med mina tonåringar bygger på 110 % tillit och öppen kommunikation. Jag måste vara lyhörd för hur deras liv ser ut och utvecklar sig. Eftersom jag vet att de dricker ibland så har jag möjlighet att påverka dem och styra lite INNAN det händer en katastrof.

Villkoren för att jag ska släppa iväg dem är:
Jag hämtar hem dem hit på natten, inkl kompisar/flickvänner, what ever.
Jag vill se i vilket skick dem är i.
Jag måste veta var de är och med vem.
Jag håller kontakt med dem under kvällen.
Jag godkänner om det är läge för fest, eller ej.

I gengäld får jag ungdomar som vågar vara ärliga, som ringer om det behövs, kompisar till killarna som ringer om de behöver hjälp, jag vet var de är och med vem och framför allt; Jag kan prata med dem innan om faran med alkohol och andra droger!
Jag har pratat med killarna och deras kompisar om detta många gånger och jag skulle aldrig drömma om att lasta på dem att de svikit mig och brutit någon överrenskommelse oss sinsimellan. Det är helt ointressant.
Det viktiga är att OM något händer så måste de vara i skick att höra av sig, vi måste veta var vi ska leta om vi inte får kontakt, de kan frysa ihjäl om de lullar omkull ute på vintern, de kan bli nedslagna och rånade utan att kunna försvara sig, de kanske inte kan ta sig ut vid en ev brand osv osv

Riskerna är precis desamma oavsett om de är 18 eller 16 år, eller hur?
Ta chansen att ha ett bra samtal med era ungdomar och slipp, förhoppningsvis, ungdomar som ljuger och inte vågar stå för sina misstag!

Håller med Killarnas morsa. Om tonåringen vill dricka och festa så kommer h*n göra det oavsett hur mycket man än förbjuder. Då föredrar jag också att veta när, var och med vem. Sen är alla barn olika, vissa har inte ett intresse av att festa även om man tillåter det.

Mina föräldrar var ganska stränga, vilket gjorde att jag började ljuga för dom. Jag hamnade i många dåliga situationer men det visste de aldrig om, eftersom jag var så rädd för att de skulle bli arga. De trodde att jag var skötsam och duktig. Om de bara visste!

Min syn är att man ger barnen verktygen genom att lära dom rätt och fel. Men sen är det upp till dom att välja om de tänker använda sig av dessa verktyg eller ej. Man får helt enkelt hoppas att man gjort ett bra jobb och uppfostrat en förståndig tonåring. Men alla tonåringar gör sina misstag, och jag tycker det är viktigt att de då känner att de vågar berätta detta för sina föräldrar.

Mina barn har tack och lov ganska långt kvar till den åldern. Men jag tyckte du gjorde rätt ts, som åkte och hämtade dem. Det hade jag med gjort, mina barn kommer INTE att få gå på spritfest när de är 15 år!

Däremot så är det ju så att när man blir tonåring så vill man testa och man faller ofta för grupptrycket (jag pratar av egen erfarenhet hur jag var när jag var tonåring). Det mest skötsamma barnet kan helt plötsligt bli förändrad eftersom man vill så gärna göra saker som man egentligen innerst inne vet är fel.
Så att din dotter ljög är ju i sig inte bra, men väldigt vanligt för det är det som tonåringar gör. För hon vet att hade hon sagt sanningen så hade du förbjudit henne.

Stolt & lycklig mamma till Leo 050315 & Vincent 080325