2-års trots?!
Har en pojke på 2,5 år hemma som har sen någon månad tillbaka blivit otroligt jobbig och trotsig.
Ex.
Han ska ta på sig byxorna. Så jag ber honom komma till mig för att sätta på byxorna. Han ignorerar mig bara. Jag säger till med lite skarpare röst utan effekt. Jag går fram till honom tar honom i armen och ska sätta på byxan men då börjar han antingen skratta och slingra sig, eller skratta och bli helt ledlös i kroppen. I båda fallen går det nästan inte ta på honom byxan så jag sätter honom i soffan och säger att han kan sitta här tills han sätter på sig byxan. Men han bara sticker från soffan, så jag tar tag i honom igen, sätter tillbaka honom i soffan och säger att han ska han sitta tills jag får ta på honom byxan. Han sticker igen, tills slut halvt om halvt kastar jag honom på soffan och skriker: Siitt HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!!!
Jag tappar tålamodet helt och hållet, och det händer oftare och oftare. Jag har egentligen lust att bara slå till honom eller kasta ut honom ur huset en stund, men gör det naturligtvis inte.
Men vad ska jag göra istället? Vill ju inte skrika åt honom.
Tips??
Funderar också på varför han håller på så. Är det något som inte är bra? Eller är det "vanlig" trots?
Han slutade med blöja i samma veva som utbrotten kom, kan det ha nåt med varann att göra?