2-års trots?!

Ts: Känner igen situationen, har också en tvååring som beter sig precis så! Och ganska ofta tappar man tålamodet, särskilt om man har tider att passa - som man ju ofta har. Hos oss är det avledning som gäller. Att muta eller försöka övertala genom att säga "gör nu det här så ska vi..." fungerar inte här, det är som om han är lite för liten för att kunna greppa handling och konsekvens än.
Så vi sjunger, kollar efter flugor i taket, tittar på tv, talar om ngt annat, typ saker han nyss gjort, ska göra osv. Huvudsaken är att ta fokus från det som blev jobbigt, t ex ta på byxorna.
Kanske kan du testa med att inte ens säga något om vad som ska hända: skapa inte förutsättningarna för en konflikt genom att dra upp ramarna och säga "Nu ska vi klä på oss!" Misstänker att det säkert triggar honom - så är det iaf hos oss. Prova att helt sonika börja klä på honom samtidigt som du pratar om ngt annat. Ibland handlar det ju om att spara tid, eller att man inte vill förstöra hela dagen med ett bråk om byxor :) Då tycker jag att avledning är det bästa, eftersom både jag och sonen tjänar på det: jag slipper känna mig som en dålig mamma, och hans slipper bli skälld på...
Men, jag känner väl igen mig i din situation ts - jag har också ett kort tålamod och kan låsa mig ibland, och "glömma bort" att man inte tjänar på att skälla efter en tvååring.