Vår Synd?

Jag tror att det delvis är en generationsfråga, det är framför allt medelålders personer som ser det som att de har rätt att vara lyckliga.  För yngre är det mer en skyldighet att se lycklig ut. Många som inte orkar med att hålla upp fasaden.

Finns väldigt många människor som har kassa relationer, men som inte vågar förändra sin livssituation. De prövar olika antidepressiva läkemedel i hopp om att hitta något som får dem att må bättre, och ibland hittar de något som bedövar instinkten att något är fel.Förr i tiden hade man ingen kontroll, det kunde bli missväxt eller så kunde barbarerna invadera. Idag har vi teoretiskt sett möjligheten att få våra liv så vi vill ha det, åtminstone om vi har de begåvningsmässiga och psykosociala förutsättningarna till det. Alla människor har dock inte detta och detta skapar en känsla av misslyckande.

Skillnaden mellan att ha 8 kor och att ha en fin bil i garaget är att det förstnämnda gynnade överlevnaden om det blev orostider. I dagens finanskris behöver de som saknar fina bilar inte behöva leta efter mat i soporna. Fin bil har man bara för syns skull och inget annat.

Varifrån fick du uppfattningen att jag skulle tycka att det var en lyxsjukdom? I diagnoskriterierna för depression står det att reaktioner på tragiska upplevelser inte räknas som depression. Men ändå finns det forskare som menar att upp till 25% av de som får diagnosen har en normal sorgereaktion:
www.nymedicin.com/news/2007/04/13/Diagnosen-depression-missar-normala-sorgreaktioner.html

Som tonåring blev jag själv klassad som deprimerad, utan att  någon reagerade på att jag blev grovt mobbad i skolan. Mitt ex började äta antidepressiva när han var 14 och  berättade att hans mamma drack mycket. Men hon bjöd socialtanterna på kaffe och kakor och då tyckte de att allt var okej hemma, det var honom det var fel på. Känslig tonåring.

Jag har varit engagerad i en förening för ångestdrabbade och då har jag träffat flera andra som haft den här bakgrunden. Man  har fått ta emot väldigt mycket skit under uppväxten och lärt sig att det är något fel på ens psyke. När det i själva verket handlar om att man låter folk trampa på en.Att man kan få nej av psyk och socialtjänst och sen är det kört, är en myt för att få Svenssons att sköta sig. Det finns ett skyddsnät som aldrig säger nej - kriminalvården. Ett säkert sätt att få mat och tak över huvudet är att begå brott och se till att man får fängelse.

Jag hade en period när jag mådde riktigt dåligt (förstod långt senare att jag levde i ett misshandelsförhållande) och den enda hjälp jag fick av psyk var mediciner som gjorde mig helt förvirrad. Jag fick för mig att jag skulle anlägga en brand, så jag skulle kunna komma ifrån alltihop. Bli inlåst på ett ställe med fasta rutiner och slippa tänka själv.  Men som tur var lät  jag bli.