Vår Synd?

Jag håller definitivt inte med dig. Antingen så lägger vi helt olika värderingar i begreppet "perfekt" eller så har jag helt missat hur du tänker.

Vi lever i en materialistisk era där vi visar upp hur vi lyckats genom att skaffa bilar, hus, årets modell på barnvagn osv.

Skönhetsoperationer existerade redan på Faraoernas tid, det ser jag inte som ett uttryck för "perfektion" utan en strävan efter att uppnå tidens skönhetsideal.
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Aborter är en helt annan diskussion anser jag, det gör mig faktiskt irriterad att du tar upp det som en strävan efter perfektion.
Att vi idag har möjlighet att välja bort barn med skador ser jag som en möjlighet att välja bort lidande. Lidande för barnet och för anhöriga och ingen kan gradera eller mäta annans ställningstagande. Att det skulle vara en strävan efter det perfekta tolkar jag som att TS är dåligt insatt och mest sitter och tycker och tror utan att fundera ens en anings djupare.
Trots allt är DS en relativt lindrig skada, de allra allra flesta har långt allvarligare skador...
Man valde bort lidande även innan aborterna även om metoderna var brutalare...

Att inte ha fel är för mig långt ifrån det perfekta, snarare tvärtom. Att inte kunna medge att man har fel pekar snarare på en fullblodsegoistiskt kanske.
Att mentaliteten idag mångt och mycket är "sköt dig själv och skit i andra" är ett annat symptom på samma sak.

Hur menar du att sjukvården är ansvariga för att vi ska vara lyckliga? Jag fattar inte alls...
Vad menar du med mellanmänsklig?

Jag tror inte att vi har mer eller mindre livslust eller -kontroll än alla andra människor i alla andra tider.  Vi lever i en tid med andra möjligheter och med annan måttstock på vad det innebär att "lyckas". Förr var idealen 8 egna kor i ladugården, en orimlighet för de flesta, idag är det en fin bil i garaget och många försöker göra allt för att andra ska tro att det är så det förhåller sig.

Jag tror alltså inte att det har blivit såhär utan att det alltid har varit.

Är det något du tror eller något du vet att människor i dåliga relationer "dämpar instinkter" med antidepressiv medicin?
Varför tror du att sådan medicin används för att må bättre?
Vid depressioner finns det kemisk obalans i hjärnan som i sig kan leda till hjärnskador, antidepressiv medicin förhindrar detta i viss mån.
Tyder på en enorm okunskap om du tror att det skrivs ut till höger och vänster för något du har uppfattningen är en lyxsjukdom. Verkligheten är så långt därifrån som du kan komma.

Jag får fortfarande inte ihop att sjukvården skulle vara ansvarig för vår lycka. Det du pratar om är en helt annan sak - psykisk ohälsa.Ja en teoretisk möjlighet som är långt ifrån iscensättbar för alla, precis samma teoretiska möjlighet fanns när vi levde i grottor.
Att det skulle skapa en känsla av misslyckande är inte allmängiltig utan handlar om de personliga värderingarna. Hos en materialist i dagens materialistiska samhälle, så ja. Men långt ifrån alla är det...Även det är så långt ifrån sanningen du kan komma. Idag kan du hamna utanför alla sociala skyddsnät - även i Sverige. Och går vi utanför landsgränsen, det räcker med att komma till Europa så är det i allra högsta grad en realitet att det finns de som måste leta i soporna efter mat.

Liknelsen med 8 kor och en fin bil är inte så dum trots allt. 8 kor behövdes inte för överlevnaden trots många barn, drängar och pigor, hade man råd med 8 kor var man även på 1800-talet relativt välbeställd.  
(Den som hade 1 eller 2 kor hade mindre marginaler och där blev naturens växlingar så mycket mer påtaglig.)
Men iallafall, det jag poängterade var att då var idealen en stor gård, idag en dyr bil. Inget av de bidrar eg till överlevnaden. 

Jag antog att du hade samma kunskapsnivå om psykiska sjukdomar som medelsvennson pga att du uttryckte dig liknande "om du inte är lycklig belastar du sjukvården".  Eller möjligen att man slänger fram ett "ryck upp dig" till den som berättar att den är deprimerad.
Efter att du förklarat tror jag att vi tänker ungefär lika.

Kriminalvården är inget socialt skyddsnät även om det kanske skulle kunna uppfattas så. Det handlar om brott och straff och ligger helt utanför skyddsnätet omkring individen.Du och jag delar inte tro men det gör det så mycket mer intressant. :)

Jag anser att om man tar bort alkoholen bekämpar man bara ett av symptomen, tar man bort det ena kommer det att ta sig uttryck på ett annat sätt.
Att tonåringar mår dåligt är inget nytt, det nya är att man tar det på allvar. För inte så många år sedan gick dessaq tonåringar helt obehandlade eftersom det var "normalt" att må piss i tonåren. Att receptförskrivningen ökar ser jag mao inte som något negativt i sig.

Precis som du säger är alkohol vanligt som självmedicinering vid psykisk ohälsa. Istället för att moralisera och "uppmuntra" till att hålla på sig borde man angripa problemet i grunden och inte symptomen. 
Till syvende och sist kan man fundera över vad det är för samhälle vi lever i.
Kanske att det inte är något "fel" på de vi idag klassar som psykiskt sjuka utan vi som står ut...