• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-26 16:47:40 följande:
    Om man inte kan klara sig utan den typ av närhet som avses här under ett ganska långt tag så har man problem med sig själv snarare än med mannen.  Det är inte farligt att vara själv!
    har inte sagt att jag måste ha så mycket närhet, men det är viktigt för mig, o jag klarar mig visst själv, men många delar av mig vill ändå ha närhet från nån! så är det!
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-26 17:09:39 följande:
    har inte sagt att jag måste ha så mycket närhet, men det är viktigt för mig, o jag klarar mig visst själv, men många delar av mig vill ändå ha närhet från nån! så är det!
    Men ta och gör något åt de delar av dig som vill ha närhet då. Du kan ju inte både klaga över att du blir "psykiskt misshandlad" och sedan ändå tycka att "gosandet" är oumbärligt. 
    Jag ska ta bort den här tråden från listan nu, jag tycker att det hela är så löjligt att jag inte ens orkar läsa den längre. Trettio sidor av ditt klagande, underliga analyserande av barnsliga tjafs om matvaror och folks stöttning av dig bara för att du nu ska sitta och behöva närhet.
    Vilket jävla larv!
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-26 17:14:29 följande:
    Men ta och gör något åt de delar av dig som vill ha närhet då. Du kan ju inte både klaga över att du blir "psykiskt misshandlad" och sedan ändå tycka att "gosandet" är oumbärligt.  Jag ska ta bort den här tråden från listan nu, jag tycker att det hela är så löjligt att jag inte ens orkar läsa den längre. Trettio sidor av ditt klagande, underliga analyserande av barnsliga tjafs om matvaror och folks stöttning av dig bara för att du nu ska sitta och behöva närhet. Vilket jävla larv!
    alla människor behöver väl ändå närhet?
    o det är fortfarande inte det som är problemet nu ju.. det är ju hur han trycker ner mig o får mig att må dåligt, men jag vill ändå va kvar hos honom,samtidigt som jag vill va fri o må bra utan honom. o att vi nu "gosat" handlar ju om det behovet av närhet man behöver!
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-26 17:28:19 följande:
    alla människor behöver väl ändå närhet? o det är fortfarande inte det som är problemet nu ju.. det är ju hur han trycker ner mig o får mig att må dåligt, men jag vill ändå va kvar hos honom,samtidigt som jag vill va fri o må bra utan honom. o att vi nu "gosat" handlar ju om det behovet av närhet man behöver!
    Självklart behöver människor närhet. Men alla människor behöver inte närhet till priset av att leva i en relation man upplever är dålig. Och alla människor behöver inte närhet på det sättet att man måste skaffa sig en annan relation, en annan man, ett annat ligg, en annan partner för att kunna lämna den man har. 
    Man behöver inte närhet hela tiden och på det sättet. Man har sig själv att tillgå också. Fattar du?
  • Wagram
    Anonym skrev 2010-04-26 17:28:19 följande:
    alla människor behöver väl ändå närhet? o det är fortfarande inte det som är problemet nu ju.. det är ju hur han trycker ner mig o får mig att må dåligt, men jag vill ändå va kvar hos honom,samtidigt som jag vill va fri o må bra utan honom. o att vi nu "gosat" handlar ju om det behovet av närhet man behöver!
    Du bade vill och inte vill ha honom, alltsa? Du maste inse att det inte gar. Antingen fortsatter ni som innan, eller sa bryter du helt och accepterar att du inte kan fa den narheten just nu (atminstone inte av honom). Du KAN INTE fa bade och, det kommer aldrig att funka, utan du kommer att trilla dit igen. Fatta ett beslut nu en gang for alla och hall stenhart fast i det beslutet oavsett vad han sager eller gor och oavsett ditt behov av narhet och gos.
  • Anonym (blir ledsen....)

    Det är inte han som misshandlar dig psykiskt. Utan det är du som misshandlar dig psykiskt.

    OM du nu blir fri från denna man så kommer du leta på en ny som du låter göra dej illa.

    Om du inte söker hjälp. Men det måste du vilja och ofta måste man nå botten först. Om denna man ruinerar dig kanske du vaknar till. Kanske är därför du stannar kvar för du omedvetet måste gå ner dig nu för att någonsin kunna bli hel och älska dig själv.

  • Anonym

    kan vi lämna diskutionen om närhet nu??
    jag har alltid varit så o kommer nog alltid va så också, o det är jag mycket väl medveten om!

    jag kan visst leva själv, men jag trivs o ha någon nära mig!

  • Wagram
    Anonym skrev 2010-04-26 18:25:17 följande:
    kan vi lämna diskutionen om närhet nu?? jag har alltid varit så o kommer nog alltid va så också, o det är jag mycket väl medveten om! jag kan visst leva själv, men jag trivs o ha någon nära mig!
    Forstar du att du maste ge upp det behovet just nu om du vill komma ifran den har killen? Forstar du att du inte kan fa det av honom nu eftersom det innebar att ert forhallande kommer att fortsatta?
  • Anonym (tappa barnen)

    Vet du, jag var inne på liknande spår som du, och inte blev det bättre. Tvärtom. Men jag ser att det spelar ingen roll vad vi andra skriver , du tar inte till dig dem, råden, hjälpen, du är så inne i dig själv, och, du vill ha honom.
    Nu lämnar jag också den här tråden, för du kommer inte att vakna. Kanske, när du mist din son, till andra, och blivit totalt ruinerad. En sak lovar jag dig, jag kommer inte att döma dig och säga, "vad var det jag sa". Jag ser bara , att du inte vill lämna honom.

  • Anonym (A)

    Eftersom jag själv har blivit psykiskt (och fysiskt) misshandlad blir jag provocerad när en del verkar använda uttrycket som förevändning för att slippa ta ansvar för sitt eget liv.

    Det du beskriver är illa men det låter mest som om den här mannen är en stor skitstövel och du borde växa upp och ta tag i din tillvaro.
    Nu har du engagerat halva FL, kvinnojouren, din mamma och t.o.m. hans ex och ändå sitter du här och velar, eftersom det är så mysigt att gosa med mannen du påstår dig vara rädd för.

    Jag vet av egen erfarenhet att man kan ha dubbla känslor men är man i det läget att man kontaktar kvinnojouren vill man f-n i mig inte gosa utan ta sig så långt därifrån som möjligt.  

    Det som gör mig mest provocerad är dock att ungefär 2% av alla dina inlägg handlar om din son som borde vara den viktigaste personen i ditt liv, inte den här patetiska losern till s.k. man. Du skrev t.o.m. att du är orolig för att han en dag skulle vända sig mot ditt barn som han gör mot sina egna. Bara det och tanken på hans stackars döttrar skulle få mig att vägra ta i honom med tång.

    Ja, jag har varit där och sju resor värre än du har det nu men mitt barns väl var avgörande för mig och då handlade ändå om barnets biopappa. Den här skithögen har inget i ert liv att göra.
    Ditt närhetsbehov får aldrig gå för din sons behov av trygghet.

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?