• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Mad as snow
    Anonym (Känner igen) skrev 2010-04-29 21:40:59 följande:
    Jobbar inom psykiatrin och att börja prata om diagnoser hit eller dit blir lätt missvisande. Både Borderline och antisocial personlighetsstörning (i folkmun psykopat) är diagnoser som är svåra att sätta. Ffa den första kräver utredning, och har man den diagnosen har man förmodligen redan cirkulerat flera år inom psykiatrin. Inget som framkommer här eller som t.s. berört om så skulle vara fallet. Men om man ska utgå ifrån det den frågeställning som t.s. har inledningsvis, nämligen om hennes pojkvän misshandlar henne psykiskt ska man komma ihåg: psykisk misshandel är fruktansvärt nedbrytande. Kvinnor som är utsatt för den här typen av våld uppvisar en mängd "konstiga" symtom som för utomstående kan te sig väldigt irrationellt. Har själv varit utsatt under fem års tid. För mig blev det lättare att fokusera på de vardagliga, faktiska "fel" som min dåvarande sambo gjorde. Den psykiska terrorn som pågick parallet är väldigt subtil och är svår att sätta fingret på. För mig var det lättare att gnälla över att min sambo inte gjorde ett skit hemma, medan jag gjorde allt. Att han samtidigt kallade mig "hora, fitta, lat jävel, utvecklingsstörd, värdelös, smuts" osv bortförklarade jag länge. Framförallt så höll jag masken utåt för jag skämdes så ofantligt... Nu har/hade t.s och hennes kille inte hållit ihop så länge och det är svårt att ge sig in i en diskussion om han misshandlade henne eller ev skulle ha gjort det om dom fortsatt. Dvs, svårt att säga om han bara är en stor egoistisk skitstövel, eller en misshandlande "psykopat". Kan själv tycka att t.s svänger snabbt, kommer med konstiga bortförklaringar osv. Men som sagt, det kan finnas bakomliggande psykologiska aspekter som inte kommer fram här, tex följder av dessa psykiska kränkningar som hon mellanåt beskriver. Att leva med en man som misshandlar pyskiskt är som att åka en bergodalbana. Ena sekunden är man den mest underbara och perfekta personen som skapats för att i nästa sekund få höra att man inte är värd vatten och att precis allt och alla anser anser detta. Och samtidigt övertygar han att man har "tur" att han står ut med en trots att man är så "värdelös"...
    Jag förstår dina poänger. Men problemet är att detta är fel forum för att fånga upp en eventuellt misshandlad kvinna. Det må låta krasst, men risken är rätt överhängande att de flesta lekmän på FL orkar stötta i typ 20 sidor och sedan tröttnar dessa ofelbart på just svängningarna. Det är lika förståeligt som att Ts - om hon är en misshandlad och kränkt människa - reagerar irrationellt och just svänger fram och tillbaka. 
    Someone get me a fucking wiener before I die.
  • Wagram
    Anonym skrev 2010-04-29 18:54:24 följande:
    JAG DUMPADE HONOM!!!!! vi bråkade på msn, o då flög allt ur mig, jag var så arg, så jag dumpade honom, o han sa att jag ska ge honom pengar för bilen (6000kr som han investerade), o jag sa att han inte ska ha ett öre för jag kommer få betala på skiten i 3 år, o dessutom ett telefonabonemang o att jag gått in med näsgtan 10.000kr själv i firman o han ingenting! sen så blir han arg o skriver bara "hejdå", sen en stund senare ÖVERRÖSER han mig med kärleksförklaringar igen o säger att han ju älskarmig, att han behöver mig o inte villleva utan mig, o att vi måste föröska, o sen "lockandet" med att "vill du inte ha det som vi hade förra veckan, då var det ju bra" o att han ska "hålla om mig, krama o pussa mig" HAHHAHAHA känns SÅÅÅÅ bra ska ni veta! jag kan nog inte va lyckligare nu! men som sagt, nu lär ju det börja en tid av väldigt dubbla budskap, ena gången lär han väl hata mig över allt annat, sen lär han väl älsak mig över allt annat! HJÄLP mig kämpa nu o stå emot! o vetklgien vara stark!
    BRA! Hall nu fast i detta och hall dig borta fran honom. Bryt all kontakt som inte ar helt nodvandig, och forsok om mojligt att kommunicera det nodvandiga via mail eller sms (eller via nagon annan).
  • Miss Cee

    Bra jobbat ts!!!

    Den här gången är du medveten om vad som garanterat kommer (kärleksförklaringar, psykningar, dåligt samvete etc) så det kommer att vara lättare att stå emot dem!

    Försök att hålla linjen nu, för om du ger honom dubbla budskap och gosar så tror han att ni ät tillbaka på ruta ett igen, det skulle alla tro.

    Håll ut!

  • Anonym (Känner igen)
    Mad as snow skrev 2010-04-29 22:06:36 följande:

    Jo jag håller helt med. Detta är helt fel forum för detta. Problematiken är ofta långt mer komplicerad än att det går att ge några bra svar eller stötta på ett vettigt sätt här på fl.

    Kvinnojouren brukar vara en bra start inledningsvis. Ofta har de även grupper där kvinnor kan komma och prata och ventilera. Vilket är bättre än här på fl...
  • Anonym (dead end)

    Mad as snow skrev 2010-04-29 20:37:20 följande:
    Hotande närhet är en nyproduktion av boken "Farliga relationer - om Borderline" av Thomas Silfving. Den handlar alltså om människor med Borderline personlighetsstörning, inte om narcissism och själv tycker jag att det börjar bli lite för mycket utsprutande av diagnoser i den här tråden för att det ska kännas helt hälsosamt.
    Och jag tycker det är ohälsosamt och irriterande att tala om "mäns våld", taskig kvinnosyn eller skitstövlar och att inte uppmärksamma möjliga personlighetsstörningar i dessa sammanhang ist. Och för mig är kluster B störningarna och relationerna med dessa individer (män som kvinnor) same same...

    Faktum kvarstår, bästa sättet är att använda kniv och gaffel, dvs a clean cut.

     
  • Helennnna

    TS. Varför blockar du han inte på msn, mail och ringer till ditt telefonbolag och säger att du vill blockera detta nr (hans nr). Jag har haft en jobbig människa efter mig, jag ringde till telenor, som jag hade då, och de blockade hennes nr åt mig. Gör det så slipper du honom. Om inte han kan nå dig ..så tror jag att ni aldrig mer kommer att prata, för du kommer väll aldrig mer söka kontakt hos honom? Att blocka han på msn, mailen, facebook (eller var han nu kan få tag på dig) tar bara några minuter. Vet du hur du gör? Jag kan hjälpa dig annars..

  • Mad as snow
    Anonym (dead end) skrev 2010-04-29 22:35:52 följande:
    Och jag tycker det är ohälsosamt och irriterande att tala om "mäns våld", taskig kvinnosyn eller skitstövlar och att inte uppmärksamma möjliga personlighetsstörningar i dessa sammanhang ist. Och för mig är kluster B störningarna och relationerna med dessa individer (män som kvinnor) same same... Faktum kvarstår, bästa sättet är att använda kniv och gaffel, dvs a clean cut.  
    Det finns många störningar och sjukdomar som gror från samma spektra. En enkel jämförelse i sammanhanget är Borderline, ADHD och Bipolär sjukdom som har stora drag av varandra och där man i en utredning ofta kan ringa in flera karaktärsdrag än vad som gäller för den primära sjukdomen eller störningen. Min poäng är inte att Borderline inte kan påminna om Narcissism, även om man här bör understryka ordet kan. Min poäng är att alla dessa diagnoser och lösklippta citat ur allehanda böcker blir problematiska, när de florerar i ett diskussionsforum i mötet mellan främmande människor. Inte ens en utbildad psykolog skulle yttra sig om något alls när det gäller detta, och skulle det ske bör vederbörande få sparken. Det hela riskerar att förvirra och förvärra, inte bara för Ts, utan även för de som endast läser i tråden.
    Med andra ord: jag tycker att det bör taggas ner lite på vad man tror är passande för just de här främmande människorna när det gäller "kluster B-störningarna". 
    Someone get me a fucking wiener before I die.
  • Anonym (n)
    Mad as snow skrev 2010-04-29 22:06:36 följande:
    Jag förstår dina poänger. Men problemet är att detta är fel forum för att fånga upp en eventuellt misshandlad kvinna. Det må låta krasst, men risken är rätt överhängande att de flesta lekmän på FL orkar stötta i typ 20 sidor och sedan tröttnar dessa ofelbart på just svängningarna. Det är lika förståeligt som att Ts - om hon är en misshandlad och kränkt människa - reagerar irrationellt och just svänger fram och tillbaka. 
    ÄVen om det kanske inte är det optimala, så kanske det också kan fylla sin funktion. Man behöver inte kategoriskt förkasta Fl för kvinnor som blir misshandlade. En aspekt på trådar är att man erbjuds information om hur man kan gå tillväga irl, vem man kan kontakta och så.

    Jag tycker att det iallafall kan vara ETT sätt att börja öppna ögonen, att ta första steget på förändringens väg. Må så vara att det är lekmän som finns på fl och att alla inte förstår sig på den komplexitet som patologiska förhållanden innehåller. MEN för den sakens skull behöver man inte rata allt som sägs här!
  • Mad as snow
    Anonym (n) skrev 2010-04-30 06:23:31 följande:
    ÄVen om det kanske inte är det optimala, så kanske det också kan fylla sin funktion. Man behöver inte kategoriskt förkasta Fl för kvinnor som blir misshandlade. En aspekt på trådar är att man erbjuds information om hur man kan gå tillväga irl, vem man kan kontakta och så. Jag tycker att det iallafall kan vara ETT sätt att börja öppna ögonen, att ta första steget på förändringens väg. Må så vara att det är lekmän som finns på fl och att alla inte förstår sig på den komplexitet som patologiska förhållanden innehåller. MEN för den sakens skull behöver man inte rata allt som sägs här!
    Jag ser också att det kan fylla sin funktion. Jag ratar inte allt som sägs här. Ibland kan ett sådant här forum fungera som en väckarklocka, och det har jag själv sett hända flera gånger. Jag ser bara problemet som uppstår när en misshandlad kvinna beter sig irrationellt (om det är misshandlad hon är, jag har inte fått grepp om det än) och människor som har stöttat henne sida upp och sida ner tröttnar. Jag förstår varför det blir så.
    Men oavsett så är det jag ser som mest vanskligt här inte att man stöttar en människa i kris, utan att man sprider myter om olika psykiatriska diagnoser genom att kortfattat beskriva dem och säga "det här stämmer ju asbra på din kille, nu är det så". Dels kan det ställa till med ganska mycket för den enskilda individen och dels förvirrar det människor som läser. För att inte tala om hur människor med Borderline fullt förståeligt kan ta rätt illa vid sig av att buntas ihop med Narcissism. 
    Sammanfattat: jag ser och uppskattar fördelarna med att en människa stöttas under de här formerna, om det just fyller sin funktion och inte rusar iväg alldeles.
    Someone get me a fucking wiener before I die.
  • Anonym (n)
    Mad as snow skrev 2010-04-30 06:31:20 följande:
     Jag ser bara problemet som uppstår när en misshandlad kvinna beter sig irrationellt (om det är misshandlad hon är, jag har inte fått grepp om det än) och människor som har stöttat henne sida upp och sida ner tröttnar.
    Jag har försökt läsa länkarna som finns i sidan, och just att det irrationella i att stanna kvar i ett taskigt förhållande är väl ett utmärkande drag. Om alla kvinnor skulle gå vid första signalen - då hade våldet inte samma möjlighet att förstöra folks liv. Det är som att jag läste att våldtagna kvinnor (speciellt inom förhållandet) ursäktar partner - att det liksom är ett första stadium (i vissa fall kanske en del inte kommer längre heller, inte första och andra och tredje gången...)
    Mad as snow skrev 2010-04-30 06:31:20 följande:
     Men oavsett så är det jag ser som mest vanskligt här inte att man stöttar en människa i kris, utan att man sprider myter om olika psykiatriska diagnoser genom att kortfattat beskriva dem och säga "det här stämmer ju asbra på din kille, nu är det så". Dels kan det ställa till med ganska mycket för den enskilda individen och dels förvirrar det människor som läser.
    Jag är också HELT EMOT att "ställa diganos på nätet". Man skall vara medveten om att t o m inom psykiatrin där de trots allt innehar specialkunskap bereder svårigheter att korrekt diagnosticera patienterna. Så här är en viss återhållsamhet i vad man säger korrekt, man kan ju istället utgå från beteende och fakta.
Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?