Sonen äter mig ur huset!!

Men om han äter havregrynsgröt så bör inte kostnaderna bli så stora...
säg till honom att det är det han får äta om han ska extraäta på kvällarna...

Jag är i och för sig kvinna, men jag har varit där. Jag har tränat flera timmar om dagen. I mitt fall var jag lite äldre och ingen brydde sig, fick endast någon konstig blick ibland. Det jag hade haft behov av var någon som satte sig ner och pratade med mig och som satte stopp på det hela. Till skillnad från din pojke så åt jag bara grönsaker i stort sätt. ibland annan mat oxå men inte så ofta. Det hör väl ihop med att jag var tjej.

Det jag minns från den tiden var att jag var fruktansvärt ensam. Ensam med en massa smärta och sorg. För mig var det ett helvete på jorden. Men nu är allt bra igen men de har gått 7 år. Under dessa 7 år har jag gått från träningsbulimi till ren hetsätning. Men är nu fri hoppas jag. Tänk på att den största känslan man har när man har träningsbulimi eller nåt liknande fixering är en stor ensamhet. Man tycker att ingen bryr sig och att ingen förstår. Men så är det inte, de finns massor av människor som gått igenom samma sak och tagit sig ur det.

Jag tror att det kan vara bra att dra en gräns någonstans innan det går för långt. Osund kroppsfixering är inte allt för ovanligt hos unga killar och attityden på många gym är inte heller särskilt uppbyggande för själen.

Allt är bra och nyttigt i rätt mängder.

Så länge barnen bor hemma har man ansvar för dem. Vill de inte att man lägger sig i, kan de faktiskt flytta hemifrån. Nu har din son troligen ingen möjlighet, men det betyder inte att han kan göra som han vill hemma hos er.

Själv hade jag krasst slutat köpa hem mat för att diskusionen med mat skulle komma upp. Läst på ordentligt så man har ordentligt med kött på benen innan det tas upp. Det visar också att man vet vad som händer och är medveten.