Vill lämna min sambo/pappan till mina barn
Efter ca 1,5 år av velande så har jag bestämt mig. Jag VILL lämna min sambo. Jag vet dock inte om jag KAN då vi har 2 små barn tillsammans där den ena fortfarande är ett spädbarn. När jag var liten så skiljde mina föräldrar sig och det var en uppslitande historia. Jag svor på att aldrig sätta mina barn i samma sits, väntade länge på "den rätte" innan jag skaffade barn och här sitter jag nu.
Min sambo förändrades när vi skaffade barn och flyttade till en annan stad. Han blev elak, snål, kontrollerande, egoistisk och oresonlig. Han hade en period där han kallade både mig och barnen för fula namn men jag satte ett ultimatum och det slutade.
Han har naturligtvis sina ljusa stunder och är en bra pappa.
Exempel på hur han är...
Han kollar både vårt gemensamma konto samt mitt konto (som han inte märker att jag vet) för att ha stenkoll på ekonomin. Jag tjänar bra med pengar och sätter också in mest pengar på vårt gemensamma konto så vi har inga ekonomiska bekymmer. Han lägger sig i hur jag spenderar mina egna pengar. Han är alltid sur om jag ska göra något utan honom och barnen (vilket nästan aldrig händer). Han vill bestämma när/hur/vart vi ska resa/göra/handla. Han kollar min Facebook "bara för att se hur våra gemensamma vänner har det" och passar på att fälla elaka kommentarer om mina killkompisar som han inte känner (folk från skoltiden etc.) Om jag lagar mat så är det aldrig lika gott som hans mat. Han hjälper sällan till med barnen hemma men när någon hälsar på eller om vi är hos någon annan så är han plötsligt "superpappan". Han vill aldrig göra något gemensamt hela familjen utan är väldigt mån om "sin tid" och att han får sova på nätterna. "Jag är ju mammaledig och har betalt för att ta hand om barnen". Han ogillar fysisk kontakt med mig förutom om det leder till sex. Vi kan inte prata om saker. Lättare samtalsämnen ska han alltid "vinna" och djupa diskussioner tycker han är löjligt. Han säger aldrig att jag är fin/har fina kläder etc. (medan jag är fd modell och får bekräftelse från andra). Jag har inte träffat någon annan och det handlar inte om det. Jag är bara 100% säker på att jag inte älskar min sambo.
Min rädsla...
Att barnen ska må dåligt av att vi separerar. Att han ska börja skrika på dem igen om jag inte är där. Att barnen ska förakta mig när de inser att jag lämnat deras far. Att han ska bli tokig och försöka få ensam vårdnad (han blir svart i ögonen och aldeles galen när han blir arg).
Jag funderar på att försöka att prata en kurator om detta då jag inte har någon att prata med. Vi bor i en liten stad där alla vänner är gemensamma vänner... Jag vet varken ut eller in. HJÄLP.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-03 17:16
Nu är det gjort. Jag pratade med sambon idag. Han blev oerhört ledsen och förstår ingenting. Jag höll mig till argumenten att vi bråkar för mycket och att jag vill bryta innan det går ut över barnen och att jag är olycklig i vårt förhållande och att jag måste försöka hitta mig själv igen. Han tjatade och tjatade om ett argument och att jag gör detta mot honom och barnen. Ett par gliringar om att det måste finnas någon annan och att jag inte är den han trodde. Nu vill han gå i familjeterapi och förstår inte att jag är oresonlig. Han åkt till jobbet och bett mig tänka på saken. Jag sa nej flera gånger innan han åkte.
Jag har inga fler argument till varför jag inte vill gå i terapi. Jag vill inte ta upp hans kontrollbehov och hur han har behandlat mig för då kommer han att lova guld och gröna skogar för att bli tillsammans igen. Jag måste hitta ett sätt att hålla mig stark nu.
