Överkänslig för ljud

Det kan vara så enkelt som magnesiumbrist. Köp magnesiumtillskott och ta en hög dos någon vecja för att sen anpassa till normal dos.

Intressant! Undrar om det kan vara en sådan "simpel" grej bara, det måste jag nästan testa. Hur upptäcker man om man har magneciumbrist, är det på symtom bara eller kan man upptäcka det via prover också?

Jag är likadan. Blir urstressad och skitförbannad på 10 sekunder, klarar inte av högt ljud på tv´n eller min sambo som jiddrar i telefonen timme ut ocb timme in. Jag får fan hjärtklappning och får lust att klappa till karln haha.

I mitt fall misstänker jag att det har att göra med TBE och hjärnhinneinflammation som jag hade för 10 år sedan.

Samma HÄR!!!

Blir skitförbannad på en hundradels sekund och kan känna som att jag exploderar på det/den som gör ljuden.
Går självklart inte till någon form av anfall men.. faan, det kan bubbla i hela kroppen.

Och det gäller inte bara höga, skärande ljud utan ibland räcker det med "onödiga" ljud, gärna sådana som upprepar sig, som när man slår in koder vid tankning, bankomater osv... bip bip bip bip bip bip bip bip bip bip bip...

Eller knappljud på telefon, nån som sitter och spelar på bussen... GHAAAAAAAAA!!!

Har ett jobb där det är ett ahndikapp just det jag känner för ljud vilket gör att jag kan känna mig spänd vilket gör mig ÄNNU mer känslig och så är cirkeln på väg ner för att bli en riktigt dålig dag.

Nu styrs jag inte av ljud, mestadels av tiden går det alldeles utmärkt men så finns det vissa dagar/tillfällen då det inte går alls lika bra om man säger så...

Flera ljudkällor samtidigt kan göra mig tokig också, om sambon talar med mig samtidigt som TV´n står på, diskmaskinen piper och barn leker, en telefon som ringer... STOPP STOPP STOPP!!! Stänger av TV´n, ber barnen dämpa sig, får tyst på den där j*vla maskinen och trycker bort samtalet som ihärdigt ringer och säger tills ambon: "ja, vad var det nu du ville"?

KAN inte sortera ljuden, allt låter lika mycket för mig hur högt/lågt det än är.

Pratar någon med mig "live" samtidigt som jag talar i mobil (typ "är det Amanda du pratar med, kan jag växla ett par ord med henne sedan"?) så blir det TOTAL kortslutning eftersom orden liksom lägger sig "på" varandra.
Ger jag det lite tid dock så kan jag sortera ut vad den ena resp den andre säger men arg, DET hinner jag bli innan allt sorteras. Hur kan folk vara så dumma att prata med den som redan pratar, tänker jag, särskilt när folk i min närhet VET SÅ VÄL att det inte är genomtänkt och bara leder till kaos...

Ska trycka i mig magnecium jag

...om det nu kan hjälpa mig och nej, jag är ingen stressad människa och jag har varken problem med simultanförmåga eller motorik

Jag har ända sedan jag var barn varit känslig för vissa sorters ljud- mansröster på tv och radio. Vissa röster går bra medans andra får mig att bli tokig, jag blir på något sett, arg, frustrerad och känner ett oerhört stort obehag i hela kroppen... samma är det om jag hör folk smaska o snarka men det är inte lika farligt men ändå jobbigt. Jag fick utskrivet seroxat(antideppressiva tablettar)när jag var 13 år. Det ända som hände under tiden jag åt dom var att jag blev jättekonstig och fick för mig att någon förföljde mig och att jag kunde förutspå allt innan det hände.. Är idag 28 år, jättelycklig med sambo, barn, hund och allt annat som gör livet underbart.. MEN-jag får fortfarande utbrott på tv/radio röster.. Ser inte det som ett jätteproblem men det är jobbigt när jag inte kan gå förbi en kiosk där jag bor eftersom dom har radion på:(

Jag vet inte vad det kan bero på men jag tycker att ni alla borde kolla upp det på nåt vis, det kanske kan vara lätt att bota.

Vill berätta om mitt ex, han var ljudkänslig på det viset. Det slutade med att jag tassade runt för att låta så lite som möjligt. Allt tog extremt lång tid för mig att göra för att jag gjorde det så tyst. Att stänga en dörr kunde ta 10 sekunder, istället för 2 som det normalt tar. Plocka in diskmaskinen tog säkert 15-20 minter för att inte slå ihop bestick och glas, tallrikar m.m.

När jag gjorde allt så långsamt resulterade det i att jag blev klumpig och tappade saker, gick på saker, för att detta inte var att jobba i normal takt.

Han jag lever med nu har en gång påpekat att han tycker det är obehagligt när någon tuggar chips och rån ex. Sen dess har jag inte ätit det. Han säger att det är klart jag ska äta sånt, att han kan stå ut med det.
Men nej, jag vägrar.

Det sitter i mitt bakhuvud att om jag har oväsen för mig så blir det bråk och tjaffs.
Arga miner och förhållandet skadas.
Okej, nu är det jag som behöver hjälp, det vet jag.
Men ni med, innan ni gör någon till den jag är. Det är INTE lätt att leva som en mus när man egentligen vill vara en hund. ^^

 

Ska nog också testa magnesium.

Jag kan också bli riktigt irriterad över ljud, blir tvärarg om sambon skriker till bredvid mig i soffan (händer ganska ofta när han ser hockey t ex) Då skriker jag tillbaka

Sortera ljud har jag också svårt för, jag kan inte prata i telefon samtidigt som tv'n är på, eller lyssna på musik i bilen samtidigt som jag pratar med den som åker med/kör, då måste jag sänka jättemycket.
Sitter jag och sambon i soffan och tittar på tv, måste jag nästan stänga av ljudet varje gång vi ska prata med varandra, det är väldigt frustrerande! Ibland vill man ju diskutera det man ser samtidigt som man tittar...

Just det! Upprepade ljud som någon nämnde. En droppande kran eller ett återkommande pip är som terror för mig. Jag slutar fungera, det går inte att vänja sig vid det.

Förra var jag... konstigt att det inte blev någon signatur!?