Unga Adoptanter

Oj, nu var det verkligen längesen! Hur går det för alla här?

Vår föräldrautb är ju avklarad nu och hemutr. blir till hösten!

Här går det trögt...
Vi bad om att få påbörja hemutredning för två månader sedan. Hörde redan då, när jag ringde att de inte tyckte att det var någon brådska! Jag tror verkligen att vår "ungdom" ligger oss i fatet. Vad göra liksom? Vi måste hålla oss väl med dem då de ska utreda och bevilja oss medgivande. Jobbigt läge!

Hej tjejer. Har läst lite i eran tråd men inte riktigt vågat svara förrän nu. Vi är två unga på 24 o 26 år som vill adoptera, har anmält oss till föräldrarutbildning men den börjar inte förrän i augusti, så jag kommer iaf hinna fylla 25 innan utredningen är klar, trist att man måste gå utbildningen först o sen börja utredningen, men men, så är det. Har iaf gjort 2 IVF som tyvärr inte resulterat i nån graviditet och vi känner nu att vi inte vill eller ska göra fler behandlingar. Nu har jag berättat lite om oss och hoppas jag får hänga på er i eran tråd. //Jessica

Välkommen till tråden Jessica! :)

Vi har gått klart föräldrautbildningen, min man har hunnit fylla 25 och vi väntar mest på att få starta upp hemutredningen. Vi har fått hintar om att detta kommer ske i mars men inget mer än det ännu... Det gör inte så mkt för oss eftersom vi bara har stått i kö här i Sverige ett år ännu, har nästan börjat oroa mig för att vi göra utredningen för tidigt...? Med tanke på att medgivandet bara räcker i två år...

Vad jobbigt om det är så att ni får vänta för att de tycker ni är så unga. Det är ju helt fel! Hur länge har ni köat i någon org?Ni verkar ha haft en jobbig resa. Men vad roligt att ni beslutat er för adoption! Även om ni får vänta på utb och utredning så får ni tänka att ni sparar in kötid i den organisationen ni köar i. Och ni hade ju ändå inte fått medgivande innan du fyller 25. Vi måste ju vänta med utredningen till hösten just därför att jag inte fyller 25 förrän då. Vilken/vilka org köar ni i? Har ni funderat på land?
Vi har köat i AC och BFA sedan ett år.ja det är nog ingen jättenackdel att få vänta med utredningen lite, så att den är så färsk som möjligt när man skickar iväg den, men samtidigt vill man ju ha den gjord.
Men du tror väl ändå att ni kommer få skicka papper inom 2 år?

Hej tjejer! Tack för ert varma välkomnande, känns som man hamnat i rätt tråd. Okej, Ne de gör inget att vi inte får göra utredningen förrän till hösten/vintern eftersom jag fyller i november, har för att jag läst att du också gör det GreenGal, eller? Vi står i kö på BFA då jag tycker de har de länderna som vi är intresserade av, de vi är mest intresserade av är Polen och Litauen, men de kanske hinner ändras,vem vet.vilka länder är ni intresserade av tjejer? Just nu känns de som att vi kommer bli en "riktig familj" och få ett barn, ett tag så var ju hoppet ute då vi sysslade med IVF, har ni gjort några behandlingar av nått slag eller ville ni adoptera direkt, vi pratade om adoption innan vi gjorde IVF men visste inte om vi ville, eller hur jag ska förklara. Hoppas ni kan läsa, fast allt är skrivet i en "klump", använder appen!! Kram på er!!

Glömde skriva att vi ställde oss i kö på BFA den 15 februari i år.

tror absolut du hamnat i rätt tråd. Roligt att skriv i den igen! Ja, jag fyller oxå i november, vad kul att vi är lika gamla!
Sydafrika är det land vi är mest intresserade av i nuläget (genom AC), skulle vi adoptera från BFA tror jag polen, tjeckien eller sri lanka skulle kunna va aktuellt.
Men sen funderar jag lite på det där med syskon, det är ju nämligen en fördel att vara med i 2 org då.
Helst vill jag ju ha syskonet från samma land men då tar det ju 3-4 år innan man får hämta nästa syskon om, vi t.ex adopterar från Sydafrika. Fast skulle vi adoptera syskonet genom BFA och.tex välja Sri Lanka, kanske det inte skulle ta lika lång tid? Hur tänker ni med syskon?

Nä, vi har inte gjort nån behandling fick för dåliga odds, för att det skulle lyckas. Har bara tagit Pergotime, men det var innan vi var färdigutredda.

Känner ni er "färdiga" med IVF nu eller? Känns det bra att välja adoptionsvägen? Jag känner mig ibland tacksam över att jag sluppit ge mig in i IVF-svängen..

Go kväll. Japp, vilket datum, jag fyller den 30:e :) jo klart man vill ha ett syskon till den sen, vi har tittat lite på syskonadoption, visserligen får man lite äldre barn då, men det inget som vi tycker är speciellt negativt, oftast brukar ju de ena barnet vara litet o de andra typ 4-5år. Jag är lite intresserad av Kina också, men de har rätt stora krav o så vill de väl att man ska vara 30 minst tror jag. Vi har även pratat om att kanske ta emot ett SN barn, med inte allt för stora handikapp. De finns mycket o fundera på o de hinner man ju eftersom de är lång väntan. Pergotime provade vi innan IVF, men hos är det för slöa spermier. Känner mig absolut färdig med alla dessa behandlingar och känner verkligen att adoption är rätt för oss, känner sån glädje när jag tänker på att vi kommer få ett barn som bara är vårt, nån som kommer kalla oss mamma o pappa!! IVF önskar jag ingen att gå igenom, det är ett psykiskt helvete!! Sydafrika har jag faktiskt inte tittat på, men de kan bero på att vi mer är inne på Polen o så o då är ju de på BFA. Har skaffat oss ett fadderbarn här i veckan, från Bolivia tror jag det blev, de känns roligt o häftigt, Ne nu ska vi käka kvällsmat. Ciao!!

vågat med syskonadoption. Jag tror inte att jag vågar mig på det faktiskt. Det känns som en väldigt stor uppgift.
Är det ett litet äldre barn (äldre än 3) är jag rädd att barnet har varit med om mycket som kan vara svårt att hantera.
Det är ju en fördel på ett sätt att barnen har en trygghet i varandra. Men det är ju så mycket med anknytning till ett adoptivbarn att jag vill ge ett barn all uppmärksamhet.

Men för just de europeiska länderna som ni funderar på är det väl bra att ha syskonmedgivande och även att ni kan tänka er sn. Många av barnen från polen har väl något slags sn.

Kina är nog inte att tänka på, inte första barnet iaf. Med tanke på åldersgränsen, och långa väntetider.

Hos oss var det: inga spermier. Vi valde att inte gå igenom biopsi för att chansen skulle ändå va så liten att ens hitta spermier, liten chans att bli gravid genom IVF(ICSI) och stor risk för missfall eller missbildning på barnet om jag skulle bli gravid. Så valet: Adoption kändes självklart för oss!

Ja, bara tanken på att få ett eget barn som kallar en mamma är så ofattbart att det inte går in i hjärnan på en. Att vi en dag kommer få uppleva det!

Vad roligt med ett fadderbarn. Vi har oxå ett fadderbarn. Han är 7 år och från Kambodja, jättesöt!