Samsovning, hur törs man?

Min lilla kille är 6 veckor och vi har samsovit sen dag ett. Jag lägger honom i mitten av sängen mellan mig och maken. Men under natten kryper han alltid intill mig, eller snarare "hoppar" närmare tills han ligger med ansiktet mot mitt bröst. Om jag flyttar mig "hoppar" han efter

Vi har försökt göra en "korg" av handdukar runt så han ska ligga kvar, men då har han blivit jätteledsen. I början var jag livrädd att det skulle vara farligt för honom att ligga så nära men nu har jag släppt det. Jag rör mig inte alls på natten när han ligger bredvid, även om jag snurrade runt som attan innan han kom. Det är som om kroppen vet att lillen ligger bredvid, ändå sover jag hur bra som helst.

Det är supermysigt med somsovning och så länge lillen vill kommer han att få sova hos oss.

Jag har aldrig varit det minsta orolig.
Samsov med Alma i 5 år o hoppas på att få göra det med Hedda oxå.

Det finns forskning som tyder på att risken för PSD minskar vid samsovning.

Orden "betydligt mindre" har inget i detta sammanhang att göra.

"Det finns inga säkra bevis på att risken för plötslig spädbarnsdöd (PSD) minskar vid samsovning, dvs när ditt barn sover i samma säng som du. Enligt en del forskningsstudier kan möjligtvis risken för plötslig spädbarnsdöd däremot minska vid samsovning av följande anledningar:

1. Små barn har svårt att reglera kroppstemperaturen. Vid samsovning fungerar du och ditt barn som en temperaturreglerande enhet -- när barnet blir varmare blir du svalare och barnets kroppstemperatur sjunker i takt med din.

2. Många små barn gör andningspauser (sömnapné). Om ni sover i samma säng blir du möjligtvis varse om de här pauserna, även om du själv sover. Om du då rör på dig eller gör ljud som för barnet ”upp till ytan”, kan det höra din andning och börja andas i samma takt, utan att vakna helt och hållet.

Studier visar däremot med säkerhet att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar när den ena eller båda föräldrarna är påverkade av alkohol, har använt narkotika, är rökare eller lider av fetma. En studie som publicerades i den brittiska medicinska tidskriften The Lancet 2004 hävdar också att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar vid samsovning om barnet är yngre än åtta veckor (oavsett om föräldrarna är påverkade av alkohol, har använt narkotika, är rökare eller inte).

Den brittiska stiftelsen Foundation for the Study of Infant Deaths (ung. Stiftelsen för studier om spädbarnsdöd) rekommenderar att barn sover bredvid föräldrarnas säng under sina första sex månader, men det är ett individuellt beslut. Om du väljer att samsova med ditt barn rekommenderar vi att du läser vår artikel om att samsova säkert."

Källa: se.babycenter.com/baby/sleep/reducecotdeathexpert/

Man ska akta sig för att framställa saker som fakta utan belägg, risken finns att man skrämmer upp nervösa förstagångsmammor i onödan.

När jag gick på min föräldrautbildning, så sa barnmorskan att det verkligen inte var något fara med samsovning, hon hade inte hört talas om någon som skadat sitt barn så.... vi har det inbyggt i oss att vara lite vaksamma när de små sover med oss!

Är man inte påverkad av alkhol eller medicin vaknar man lätt när barnet gör minsta knyst. Jag tyckte snarare att det var en trygghet när han sov i vår säng då kunde jag känna andetagen, lägga en hand på bröstkorgen. När han någon gång sov i vaggan var jag oroligare. Jag är inte alls orolig för att han kommer vilja ligga hela sitt liv hos oss, känns väl inte så troligt va?

Varför säger alla att man vaknar så lätt vid minsta lilla knyst, alla är inte sådana. Jag vaknar inte när min bebis skriker alla gånger. Min man måste ibland väcka mig när vår son skriker för att jag skall vakna och amma honom...

Alltså blir det ingen samsovning hos oss eftersom jag är livrädd att klämma sonen eller att mitt täcke skall hamna över hans ansikte.

min man vaknar inte när sonen skriker, även om han så klättrat upp på hans huvud och river o sliter i hans hår.. han sover sjukt djupt..
jag vaknar vid minsta rörelse i princip..

vi har samsovit från start, nu sover han dock i egen säng (förutom när han är sjuk såklart).. och är nu 11mån.
mycket för att vi stör honom..han sover mycket bättre i sin egna säng i sitt egna rum.. :)
och sen gör det såklart sitt till att vi ska få en till liten knatte om ungefär 3v.. ;)
vill inte att lillebror ska väcka storebror om nätterna och det är en sådan lättnad att han sover i eget rum numera, (även om jag sprínger in där på nätterna vid mina "kisspauser" och kollar så att han andas!)..

jag har sovit mycket bättre när han legat i vår säng, då jag bara kunnat lägga handen på honom och känna efter om han andats osv.
sen mycket behändigare när han åt om nätterna också såklart! :D

ts, klart ni ska samsova om ni Vill det.
men börjar han vilja sova ensam osv nu, så är det kanske onödigt?vad vet jag... :)

men det är jättemysigt att samsova!:)

Det finns sådana där underlägg som man kan köpa och lägga i sängen, som har kanter.Minns inte vad de heter nu men de är till för just sådana här grejer

Jag var själv emot samsovning för jag kände att jag kommer klämma bebis och sen sover sambon så tungt med. Men sen när vi fick våran bebis och det vart med snitt och hon var lite liten, samt att hon sov på mig under hela tiden på bb så föll det naturligt att hon skulle sova brevid oss hemma. Men vi gjorde en specialare, vi köpte en hundbädd på ikea och bäddade den med ett örngott som lakan, sen fick hon en extra sarg runt av ett stor lakan och sen fick hon ett eget täcke,  men hon sov som en drottning där. Nu sov hon inte så länge hos oss utan hon fick flytta till egen säng när hon var över 1 månad för då började jag sova dåligt.
Men ett tips om man vill samsova så köp en hundbädd, betydligt billigare än dom andra bäddarna som finns för baby

Även om man inte vaknar (maken gör det inte) så har man som frisk, opåverkad vuxen full koll på sin kropp när man sover (det är bla därför vi inte faller ur sängen i sömnen). Så även om man inte vaknar av att bebisen skriker i örat på en så lägger man sig inte på den.

En gång har jag vaknat med känsaln av att nått var fel, det var bebis som inte andades. Jag skakade till honom och han började andas igen. Hade han sovit i egen säng är risken stor att vi hittat honom livlös istället.

En gång har maken inte fått samsova med oss och det var efter en blöt fest där han var rejält påverkad. Jag tyckte heller inte att samsovning var en bra ide precis efter mitt kejsarsnitt. Fullpumpad på medicin sov jag som knockad och kännde då att jag vill hellre ha bebisen i baljan.

vi samsover med vår son sen dag ett. jag vaknar när han gnyr, eller rör sig. Känner mig inte rädd alls. Min son vägrar att sova ensam och dessutom är det mysigt, och praktiskt då han äter några gånger varje natt.
ser ingen anledning att inte samsova. barn mår gott av närhet, och det gör vi vuxna med =)