Fåret Shaun skrev 2010-04-13 10:23:43 följande:
Mamman är väldigt, väldigt speciell att ha att göra med.

Vi har haft många, många turer om olika saker med henne.
För utomstående så är hon så väldigt engagerad, aktiv och inställssam, men i praktiken så handlar allt om hennes personliga bekvämlighet och ofta även möjligheter till egen ekonomisk vinning. En stor anledning till att hon inte vill utan går helt på tidigare bvc:s linje om att "det är bara lite torr hud" - i nu 9 år trots blödande eksem i perioder är för att om det är någon bakomliggande allergi så blir det ju jobbigt för henne om hon behöver anpassa matlagning. Det är betydligt tyngre skäl för att inte bry sig om besvären än att göra en ordentlig utredning för att grabben ska slippa lida.
Kortisonet hjälper ju honom och det har inte med att mamman inte själv kan använda det utan för att hon har en bestämd uppfattning om att kortison är totalt livsfarligt - inte långt ifrån jämförbart med om man skulle mata barnet med arsenik *lite överdrift kanske, men snudd på*. Hon är väldigt bra på att prata och tala om för andra att hon vet exakt hur än den ena och än den andra saken hänger ihop ioch hur olika saker förhåller sig. Jag har nog aldrig träffat på någon som vet så mycket, men som i själva verket kan så lite.
Vi har smort med kortison och mjukgörande när han varit här och när han gått här ifrån till mamman så har han varit mycket finare än när han kom på måndagen, för att sen vara mycket sämre igen nästa gång han kommit. Hos mamman äter de helt vanlig kost, här är i princip all lagad mat utan allt (bortsett från att de övriga äter vanlig pasta) även om det är vanlig skolmat och sen vanligt till frukost etc.
Är det bakomliggande allergi så kan man antingen välja att smörja bort symtomen eller att ta bort det som ger symtomen - jmf stå i ena änden av en eld och försök släcka den med vatten samtidigt som någon häller på bensin i andra änden av elden.
Skulle vi tala om i förväg för henne så skulle hon göra allt för stoppa att ens göra ett pricktest eftersom "hon vet att det inte är något eftersom hon själv och hennes pappa är lika dana".
Planen är ju att få till en vettig utredning i varje fall i första hand och det får vi se till att fixa med under de veckor som han är här, och sen när den är gjord och då förhoppningsvis kommit fram till något så får vi be lilla dotterns allergiläkare ta diskussionen med henne och förklara "att så här är läget, det är bara att acceptera det och fixa".
Han är bra att ha att göra med och han accepterar inget skitsnack av det slag som vi vet att hon skulle komma med. När vårt dagis började krångla härom året så lyfte han telefon och via telefon "slog näven i rektorns skrivbord" och förklarade att det här är inget att diskutera utan det är bara att ni ser till att lösa det. Och då var läget sånt att vi inte kände oss speciellt välkomna på fsk utan halvtrakaserade av rektorn pga dotterns allergier & specialkost. Och efter samtalet från läkaren där rektorn bara sa javisst, inga problem så har det inte varit något krångel utan i princip allt har funkat. Är det något läkaren själv är allergisk mot så verkar det vara skitsnack och dåliga bortförklaringar, så han lär kunna hantera henne när det väl finns något att förhålla sig till.

Men fram tills dess är det enklast att göra det lite "i smyg" eftersom mamman av rädsla för att det skulle bli merjobb och minskad bekvämlighet för henne själv skulle göra allt för att motarbeta en utredning.