Lalalong skrev 2011-06-13 22:44:15 följande:
Jag sitter också här och tycker livet är rätt hopplöst i allmänhet. Vi flyttar snart och jag vill ju inte!!! Jävla skithåla att bo i och man kan inte ens öppna ytterdörren innan alla i byn vet vad man har för tröja på sig. Jävla piss är vad det är. Jag har försökt se positivt på det hela för jag avskyr negativism men nu orkar jag inte mer, så nu avskyr jag mig själv för att jag är negativ också.
Alva är en jävla gnällspik som inte kan leka själv ens i fem minuter. Hon ska klänga på en varannan minut... Varannan så klättrar hon på allting annat och pillar på allt, häller ut allt, drar i allt, trycker på allt. Och så håller hon på med sina jävla skor och strumpor. Hon öppnar alla lådor hon kan hitta och rotar fram strumpor som hon drar på och av sig så vi har strumpor i hela lägenheten. Uppe på detta ska hon ha sina skor men dom kan hon ju inte ta på själv utan kommer med ett enda långt gnällande och vill ha hjälp. I 5 min har hon skorna på sig sen har hon pillat så mycket på skorna så att dom gått upp och ramlat av och då ska det ju gnällas igen.
När hon inte får som hon vill så slänger hon sig bakåt i sprättbåge. Försöker man håller henne så kastar hon sig som ett vilddjur fram och tillbaka i famnen, hon är helt galen!! Jag har aldrig sett något liknande.
Klara ger mig huvudvärk varje dag med sitt eviga snackande. Hon pratar och pratar och pratar och pratar och mitt huvud håller på att sprängas. Jag får bita mig i tungan för att inte, rent ut sagt, be ungen hålla käften!!! Det är aldrig tyst i det här huset... jag behöver tystnad!! Jag skäms också... När vi är iväg och träffar folk... eller för den delen iväg och inte ska träffa några särskilda men människor finns det ju runt en överallt och för Klara är det inte så noga om hon känner personerna eller inte. Hon pratar med alla. Om allt. Och är ALDRIG tyst.
Klara ger mig också så mycket oro i hjärtat på något vis. Socialt verkar hon totat oblyg och framåt, vilket naturligtvis stämmer... till ungefär 250%. Hon är så oblyg som man bara kan vara och säger "Tjollahopp, här är jag!!", när hon kommer till ett gäng med helt nya människor som hon aldrig träffat. Ändå är hon så tramsig med så mycket så det sticker i hjärtat när jag funderar över vad det ska bli av den tösen. Hon vågar ingenting! Hon vågar inte åka rutschkana... Hon är 5 år och har precis läsrt sig trampa runt en cykel med tre hjul (inte trehjuling direkt, utan typ sånna cyklar man har på förskola, men med tre hjul). Hennes riktiga cykel med stödhjul "vågar" hon inte cykla på.
Jo då... så att.. Jag är riktigt psykiskt stabil just nu..
Förlåt att jag förstör tråden med all skit. Ni behöver inte läsa. Men det var skönt att skriva!
Kram på er alla goingar!
usch å fy vad jobbigt!!!! Massa styrke kramar till dig!!!!! <3 <3
jobbigt att ha dom i tunga plånboken juuu 
.
