Hej alla!
Nu är jag tillbaka på jobbet efter en härlig veckas semster på underbart soliga och varma Kreta. Jätteskönt! Vi har bara slappat på stranden, läst böcker, sovit och pratat bebis. Skönt att få lite tid tillsammans att landa i allt som händer nu.
Jag har klarat av 24 veckor nu och fortfarande mår jag bra, för det mesta. Bebisen sprakar hela dagarna och sparkar på sin pappas hand när han trycker på magen. Det känns som om man liksom börjar få kontakt med den lilla där inne när den gör sig påmind så.
Just nu känner jag mig dock lite nere... jag vaknar alltid jättetidigt på morgonen, jag tror att det är bebis som väcker mig, då är jag jättekissnödig. När jag varit på toa kan jag inte somna om, så jag sover alldeles för lite... Jag blir jättetrött om eftermiddagarna. Då blir det lite svårare att hålla humöret uppe. Just nu känner jag mig lite irriterad på alla som ska kommentera sorleken på magen med orden "oj, vad tjock du är!" och "är du säker på att det bara är en?". Jag inte tjock, jag är gravid och någonstans måste ju hela den, nu ganska, stora bebisen ta vägen, klart magen börjar puta ut! Helt abnormt stor i jämförelse med andra gravida i v 25 tycker jag ändå inte att jag är... äsch, jag blir så känslig för sånt där ibland...inser när jag skriver det att det är ganska larvigt att reagera på det... ännu ledsnare kan jag bli mär folk alltid kommenterar BF-datumet (21 dec), en del med "Oj, stackarn att fylla år så nära jul" eller "bara den inte kommer på julafton, det kan ju inte vara kul", Som om jag kunde styra över när jag blir gravid och när bebisen ska komma... ganska larvigt det med, men det känns lite bättre när jan kan skriva av sig lite...
Hoppas ni har det bra och myser med era magar!