December Bebis 2010 :)

Usch jag känner mig så deppig.. Vi har en hund som sambon hade sen innan vi träffades.. Nu driver han oss båda till vanvett och känns som om vi bara skäller på honom. Orkar inte dra upp allt han gör, men vi kan väl säga att han skäller och morrar vid minsta ljud och liknande... Jag är ingen hundmänniska från början så jag är väl extra otålig vad gäller honom, samt att jag känner att det "rinner över" lättare nu när jag är så hormonstinn, så han får skäll vid minsta lilla av mig. Vi har prövat att ignorera honom och att bara sätta honom i ett annat rum när han börjar, men till slut orkar man inte längre ignorera och man orkar DEFINITIVT inte bära in hunden i ett annat rum, för då skulle vi inte göra annat här hemma.. Jag vet att jag nog överreagerar, men jag TÅL honom inte.. Försöker tänka på hur go han är ibland, men blir mest bara tokig.. Och nu börjar sambon prata om att avliva honom (även om vi faktiskt har ett omplaceringshem redo eftersom vi inte vet hur det funkar med bebis) och då blir jag så ledsen.. Vet att hunden inte har det så bra hos oss, eftersom han håller på som han gör, men vad gör man liksom? Blir så stressad av att inte kunna slappna av, det har gått så långt att varje gång jag hör något i trappuppgången förväntar jag mig att hunden ska börja skälla och så spänner jag mig.

Vi vet nog varken ut eller in, vi bara känner oss så hopplösa. Han är jättego och positiv, men antar att han är både understimulerad och frustrerad.. Och vi har inte riktigt tid för en sådan hund nu och bättre lär det väl inte bli heller..

Ville väl bara skriva av mig..

HUr mång ahar fått nu egentligen?

har verkligen noll koll känns det som, fast de som fick innan mig har man lite koll på men nu.....

JIsses säger jag bara, livet har verkligen ändras ill att ha 2 småbarn till 3 småbarn.
tänkte väl inte att det skulle bli SÅ stor skillnad men jisses, sätter 1 igång sätter de andra 2 igång oxå, då ska de ha saker, de ska ha hjälp osv osv.....
De matchar alltid in det när jag ska mata Olivia, då ska William komma upp i soffan och läsa bok, Elliot vill ha hjälp med något annat osv osv..... å nu ska de ha jullov i 3 VECKOR!!!!! jag är så tacksam över att mannen kommer vara hemma den här veckan, på söndag kommer pappa och sen så kommer Magnus ha semster från med den 22 och fram till den 2 januari. Sen så börjar de på dagis/skola igen den 11 januari så jag behöver inte vara själv med de så mycket.

Med ammningen går det faktiskt bättre, jag som ALLTID har avskytt att amma har börjat finna en liten frid i det hela, kanske för att jag kan ropa på Magnus om det är nåt med de andra barnen hehehe.......

HUr har det gått för Ondar, Moma? Är ju inte inne så ofta som jag vill, eller jag hinner läsa några sidor sen är det dax att göra nåt annat....

Hej!!

OJ vad ni har skrivit mycket!!
Grattis till nya lilla Sixten häri tråden

Jag gick och la mig efter mitt inlägg här i morse och somnade vid 9.30 och sov till 12.30.
SD och "mensvärken" satt kvar men var mycket mindre.
Efter en varm dusch och panodil försvann det nästan helt och i em har jag kunnat förlja med och köpa vår julgran!
Jag är fortf. trött, men hellre trött än ont och jag vet att det kommer komma tillbaka inatt så jag njuter av de här timmarna utan värk nu!

Håller med er om att bebisarna, inklusive min nu gärna få komma ut! Drömmer ju som sagt om att få fira jul med vår Agnes, men det verkar ju mindre ch mindre troligt för var dag som går 

Har varit barnvakt en timma åt min bästis 2 månaders son idag. Så vi har provat vår barnvagn, bytt blöja på skötbordet och matat liten bebis med flaska *mys*
Är så mysigt att se sambon gå och ta upp bebisen och bära runt och stå och gulla med honom. Frågade pm han längtade mycket efter vår bebis...-Ja det gör jag verkligen! sa han då!! *kärlek*