December Bebis 2010 :)

Morrn. Idag har jag inte lust med något alls. Jo föda barn. Men inget annat.

Jag är så less på det här nu!!
Sambon jobbar över varje dag, flera timmar, kommer hem runt sju typ på kvällen så jag får sköta precis allt. För när han kommer hem har han inte hunnit äta på hela dagen så då måste det finnas mat klar. Jag sover inte bra på nätterna och jag e sjukt trött på allt på dagarna.
Hur mycket jag än gör så klagas det och jag har missat nått. Igår vart det tjaffs för jag inte hade köpt en jävla chipspåse till sambon, men att jag hade köpt blöjor. Däremot ser han inte att allt från helgen är undanplockat (hade kalas, = presentpapper, kartonger o leksaker överallt), jag har tvättat tre tvättar, handlat och varit ute med hunden ett antal gånger. Men det duger tydligen inte, för jag hade inte köpt chips.

Jag orkar inte mer. Jag funderar på att flytta hem till mamma iaf veckan ut med dottern, så jag får lite avlastning och att någon kan ta hand om mig för en gångs skull, för jag behöver faktiskt också bli omhändertagen ibland! :'(

jo, men jag har inte fått mina pengar från fk denna månad o så ska det köpas julklappar o presenter, så vi har inte mkt pengar nu, då tyckte jag att just chips å sånt e sånt man kan skippa för att snåla lite.. men då börja han härja om att ungen inte kommer än så blöjor nehövs inte men han ville ha chips till hans tv-kväll.... Är i 36+2 o bebis kan ploppa när som, o jag försökte förklara att jag inte vill att allt ska starta o jag känna att jag inte e klar.
Han säger att jag inte behöver göra vissa saker, som att skotta, ändå gnäller han. o vill jag ha en kram på morgonen innan han går grymtar han över det för han har inte tid. 
Jag försöker o försöker för han ska vara nöjd men det går tydligen inte :(

Jo han måste ju det. dom har gjort om massa på hans jobb, han jobbar på posten, men det funkar inte riktigt så alla jobbar över, och julkorten har fan inte ens kommit än. Jag vet att efter den 16de december o fram till jul ser jag honom knappast, så hur fan ska det bli nu, när det är så innan julkorten...
Jag orkar inte tjaffsa mer för vi kommer ingenstans med det. jag flyttar ett tag istället så får han se hur bortskämd han är. Jag går upp och gör frukost åt honom som han kan ta med, går ut, skottar fram bilen o skrapar rutorna så han kan komma iväg snabbt. Ser till att allt e fixat här hemma och har maten klar och värmd när han kliver innanför dörren..
Dottern lägger sig efter barnprogrammen på kvällen, så han träffar henne kanske 30 min högst varje dag, å dom 30 min klagar han över att han inte kan få ha det lugnt när han kommer hem i från jobbet.

Jo visst att karlar kan va tröga, men min är nått extraordinärt.. att säga till på skarpen går inte om jag inte vill starta tredje världskriget, tyvärr :(
Han e ju borta från ca kl 7 till 18-19 på kvällen så det e klart han inte kan städa eller laga maten, men nått skulle han kunna göra, typ frivilligt gå en tur med hunden på kvällen, utan att jag ber honom, eller kanske fråga hur jag mår.
Funderar helt ärligt på att dra. Bli nått omhändertagen kommer jag aldrig bli, det vet jag, men som sagt bara om han skulle fråga hur jag mådde, vad jag orkade och att nån gång få höra "ligg du, jag tar det här"... det är endast snöskottning som han säger att jag inte ska göra..

Stefanie - jo det skulle vara skönt, men jag har ingen som kan ta vår hund, så det blir till att stanna hemma istället. Sambon har ringt några gånger idag men jag har låtit bli att svara. Skrev tillslut ett sms till honom "jag föder inte barn" så slapp han tänka på det iaf. Då ringde han upp medan jag stog i dagishallen, å det var vad jag sa "hej jag står i hallen på dagis och hör dåligt". Jaha sa han o la på, så det här kommer bli en sjukt jobbig kväll som antagligen kommer bli så att jag gråter och han säger att jag inte lyssnar. Jag vill inte prata med honom o jag vill inte träffa honom just nu...

Tack för era ord tjejer!! Jag har ju stått här sen vi plussade, eller ja ännu tidigare iof. Just nu känner jag att jag likagärna kunnat göra detta själv, så som det verkade bli från början, och jag undrar varför jag kämpar så för att hålla ihop oss ibland. Ibland är han jättegullig, o just nu är det mkt på jobbet för honom och han verkar inte fatta att det egentligen kan hända när som att vi får barn, men jo, jag undrar vad i helvete vi ( jag) gett oss (mig) in på. Detta ska ju vara världens lyckligaste tid, men jag får mer o mer ångest för hur allt blir sen.

Det är tydligen mitt ansvar att vi pratar också. Bara för att jag inte pratat nått vidare med honom( sa hej iaf...) så har han inte heller pratat med mig o sa inte hej då eller nått när han åkte till träningen nu. Skulle han fråga vad det är vet jag inte vad jag skulle svara, för jag kan inte säga precis vad det är, mest att jag tröttnat. Och det är ingen ide att säga nått för det går in genom det ena örat, ut genom det andra. Så jag är rätt uppgiven faktiskt.

Delifi- grattis!!

Ååh, nu börjar det knäppa i magen oxå :( har hört att det kan knäppa till när vattnet går, så självklart stannar hela jag upp när det knäpper o jag bara väntar på att det ska börja rinna, fast jag vet egentligen mkt väl att det antagligen e bebis leder... Var likadant när jag väntade Nova. Har lite förvärkar av konstig karaktär ikväll. Skulle ju va just snyggt om det drog igång nu när sambon varken e hemma eller pratar med mig..

Bebisar påvääääg! Härligt tjejer!

själv har jag haft värsta dygnet på länge. Sambon pratar inte ens med mig, han tror väl jag e arg. Men skulle han bara fråga skulle han få veta att jag är ledsen, rädd o besviken. Men han frågar inte. Jag orkar inte för 55673 gången säga allt utan att han bryr sig. Så han får tro vad han tror .

Ska på TUL idag kl11.30. Sambon ska såklart inte med, o han får faktiskt även där fråga hur det gick, om de inte upptäcker nått alldeles speciellt såklart. Jag tror inte han har koll på att jag ska dit idag. Är inte ett dugg sugen på att föda barn just nu....

Lycka till ni som snart har era bebisar hos er!