Minifer skrev 2010-05-04 13:01:09 följande:
om jag det kunde, försöker slänga i mig mat (inte helt lätt) medans sonen sover middag, sen måste jag ge honom puré och det är så jävla äckliiiiigt, uääää! Mådde inte illa alls förra graviditetn, men nu jäklar =/ vem pratade om ömma bröst innan förresten., var det du? Mina känns inte alls, varken boobs eller nipplar, har inte gjort denna gången heller
Mina bröstvårtor är sjukt ömma. Känns som dom är helt såriga när man tar på dom för dom är så ömma. Eller som att man har bränt sig helt galet på solen. Aj aj aj. Dock kan jag ha BH och sånt nu, men beröring går ICKE!
Minifer skrev 2010-05-04 12:51:53 följande:
har man diabetes som inte är insulinbehandlad får man aldrig så lågt socker att det blir kablä av det. Då skulle det snarare vara för högt socker det rör sig om. Då mår man lite kymigt, men inte alls på samma sätt som när sockret är lågt (då man blir darrig/skakig/illamående). Men verkar det som att sockret leker bergodalbana så visst är det bra att kolla upp. Jag fick själv diabetes under min förra graviditet och fick diagnos på typ 1 i våras. skogsbollen: glöm inte att det finns andra kromosomfel än DS. Märker att folk lätt hakar upp sig på om de skall kolla rent grundat på DS eller ej, men för egen del tex så kollar jag mer för trisomi 18 (som vi fock tecken på förra gången men det ar inget tack och lov). Trisomi 18 är inte förenat med liv utanför livmodern, vilket innebär att man (om man ej upptäckt eller inte gör abort vid upptäckt) föder ett barn efter nio månader som dör max ett par dagar efter födseln. Inte kul alls =( Det vill jag slippa och därför vill jag göra KUB/NUPP. Sedan vill jag såklart veta om DS också. KUB/NUPP är ju inget som på något sätt skadar dig eller bebis, så varför inte liksom? Är det så att barnet skulle ha DS och du vill behålla så är det väl bra att ha några månader på sig att sätta sig in i det hela? Vid RUL kan man se vissa saker, det avr då markörerna på min bebis upptäcktes, en det är INTE kul att i v 19 när man känt bebisen sparka i några veckor gå och inte veta om man får behålla sitt barn eller ej. Både trisomi 13,18 och 21 är ju ovanliga, men rather safe than sorry tycker jag, vis av erfarenheten (jag är 31 förresten) Uääh jag mår illa, vet inte hur aktiv jag kommer vara, blir lite sjösjuk av datorn
Också tänkt på det där.. Synd att det ska vara så jädra dyrt bara. Men det är väl värt pengarna att stilla sin rädsla alternativt få veta om nåt är fel. Förstår dig absolut att det är värdelöst att få veta att nåt kan vara fel så sent i grav, det är därför jag funderar på det nu. Innan man känner av bebisen på det sättet.
Drömmen är ju såklart för alla blivande föräldrar att få ett friskt, välskapt barn. Och det är ju som tur är det som oftast händer också. Men hela tiden tänker jag "men det KAN vara jag som får ett icke-livsdugligt barn eller med ett grovt handikapp" och det kan det ju. Av samma skäl som det KAN vara jag som krockar med bilen eller får en hjärntumör.
GUD VAD JAG ÄR POSITIV, nu får jag ge mig.
