Anonym skrev 2010-04-09 09:20:09 följande:
eller så är det bara för ts att acceptera att när barnet är hos pappan bestämmer han. hon kan fira födelsedagen när det är hennes vecka.barn får inte alltid sin vilja igenom. alla gillar inte varandra och vill inte träffas, det är någonting även barn lär sig.
Men varför ska barn behöva lära sig det? De flesta av oss kämpar för att lära våra barn att vara kamratliga, och att alla ska få vara med. Ska då inte de vuxna kunna anstränga sig några timmar för barnets skull då det fyller år. Särskilt när det har fungerat tidigare och barnets föräldrar, mor- och farföräldrar och övriga släktingar
kommer väl överens.
Barnets födelsedag är enbart barnets, det är inte alls som jul, påsk el dyl som man kan fira under flera dagar. Vad händer när barnet är större, ska man fira examen och konfirmation två gånger? Ska han behöva fira sitt bröllop två gånger också?
Jag förstår pappans nya frus situation, eftersom jag själv varit i den, och det är inte lätt. Men hon får en dålig start på sitt nya liv som bonusförälder om hon inte kan sätta barnets känslor framför sina egna åtminstone på hans födelsedag. Att det inte funkar för hennes föräldrar ska komma är nog bara en undanflykt, är hennes föräldrar någorlunda vanliga människor så klarar de nog av att socialisera med främlingar över en kopp kaffe i ett par timmar.
TS, du skulle ju kunna tala med ditt ex och säga att du förstår att det är svårt för hans nya att få sitt hem invaderat av hans förflutna. Kanske skulle ni kunna fira alla tillsammans, inklusive hennes föräldrar, på en neutral plats? Antingen fortsätter ni med det, eller så kan ni återgå till att fira hos varandra varannat år när hon känner sig mer bekväm med att träffa alla i barnets släkt. Fråga om det finns något annat du kan göra för att det ska kännas bättre för henne? Är du förstående och trevlig så blir hon troligen mindre nervös och mer samarbetsvillig. Lycka till!
