Tarminflammation?

Behandling beror ju lite på svårighetsgrad och diagnos.
Handlar det om Crohns eller UC så brukar första åtgärden vara kortison för att snabbt få bukt med inflammationen. Sedan kan man bygga på med antiinflammatoriska preparat och/eller immundämpande läkemedel.

Nyligen läste jag en artikel i en forskningstidning där man visat att blåbär skulle vara bra men det var nog på försöksstadiet ännu. Hur som helst så är det väl så att ni får invänta provsvar för att sedan fortsätta antingen med behandling eller ytterligare utredning. För det mesta vill man ha vävnadsprover för att säkert fastställa vilken sjuka det rör sig om. Och då kan det ju bli frågan om tarmundersökning.

Eller så är det bara något tillfälligt som kan läka ut. Förstår att du är rädd men försök att tänka positivt. Väldigt ofta kan man leva ett bra liv även om det visar sig vara en kronisk sjuka.

Ja, det förstår jag. Själv så har jag levt med Crohns sjukdom i 20 år nu, fött 2 barn och lever ett helt normalt liv. Med mediciner. Men det är det värt om man får må bra.
Jag hoppas det ordnar sig till det bästa för dig. Inte så sällan blir det en lättnad att få veta vad det är som inte är bra för oftast kan man ju rätta till det åtminstone lite då.

Det är min erfarenhet också. Det tog mig närmare ett halvår av tjat och ideliga akutbesök på sjukhus innan det togs på allvar. Jag hann gå ner 25 kg och var i så dåligt skick att jag drog på mig en massa infektioner. Och det är lite det som är problemet med de här sjukdomarna; att de sällan tas på allvar när symtomen kommer.Men när det väl konstaterades så blev det annat. Ända sedan dess har hjälpen och stöttningen från sjukvården varit fantastisk.

Nu befinner jag mig i och för sig i ett mellanläge; jag är sjuksköterska och jobbar med magtarmsjuka samtidigt som jag är en själv. Så jag har direkttillgång till expertis eftersom den består av mina arbetskamrater. Och det är både bra och dåligt. Fast mest bra.

Ja, det är hemskt. För är man sjuk så orkar man inte strida hur mycket som helst, heller.

De kilon jag tappade har jag fått tillbaka men visst var det en jättejobbig period. Alla mina värden var åt skogen och jag orkade ingenting. Låg mest i min säng och ville dö så jag slapp ha ont jämt. Minns den tiden med fasa och är så fruktansvärt tacksam över att behandlingen hjälpte och att jag mår bra idag.

Jag hoppas verkligen du får ordning på det här och den hjälp du behöver. Jag vet hur jobbigt det kan vara och hur rädd man är när man inte har kontroll över sin hälsa.