Inga spermier..

Usch och blä vad ledsen jag var de första dagarna efter första spermieprovet. Jag kunde knappt fungera eller överleva kändes det som. Sedan hann jag bygga upp lite hopp till nästa prov och så sjönk jag igen.

Fast nu, konstigt nog, har jag liksom vant mig vid tanken, nu har sambon just fått göra en biopsi och vi väntar på besked i fall provet innehöll spermier eller inte.

Jag tror inte av vad jag fått lära mig under resans gång, att det finns någon möjlighet för er att bli gravida genom att bara ligga, om man säger så. Ni behöver nog assisterad befruktning där de plockar ut spermier på ett eller annat sätt och injecerar in demi ett ägg utanför kroppen och sedan petar in. Jag är ingen expert och kanse har fel men jag tror att det är så som ni kanske får göra OM det finns spermier alls.

Lycka till!

jag vet inte vad orsaken kan vara, han kanske har för låga värden av något, eller saknar spermiebildning eller har azoospermi eller något liknande. Ett tips är att kolla på fertilitetsguiden.nu de har mycket information och man kan få svar på många frågor som man har.

Ett annat tips är att inte läsa för mycket på nätet för det gör nästan att man blir ledsnare. I alla fall har det varit så för mig. Det har varit skönt för mig att fokusera på annat och försökt att passa på att göra roliga saker som man kanske inte kan göra med en liten bebis. Så klart att jag hellre valt en bebis men ändå det finns saker som kan vara enklare utan en.

För oss har utredningen tagit snart ett år. Men det är ju för att de började med mig och det som har tagit lång tid är ju att vänta på alla provsvar hela tiden och att få träffa de rätta personerna. Nu orkade vi inte vänta på att få tid  (minst tre månaders kö) för biopsi utan gjorde den delen privat. Men det här med tid och väntetider är otroligt olika. Vi bor i Stockholm och här är det långa köer om man gör det via landstinget. I efterhand hade jag kanske valt en annan väg redan från början. Jag vet inte.

Jag hoppas också på att vi ska kunna få bli biologiska föräldrar tillsammans men jag börjar bli mer och mer inställd på att det inte går.

Lycka till

Jag vet inte om det är vanligt att det inte finns några, har faktiskt inte någon som helst aning om hur det kan tänkas se ut procentuellt men jag tror att det är ganska vanligt att det finns precisw som att det inte alltid finns några alls. De är ju fantastiskt duktiga idag och kan hjälpa par att bli gravida även om det bara finns en eller ett par spermier, men som sagt det gäller ju att de hittar några också.

Vad gäller hormoner hjälper ju de bara om det saknas hormoner. Det gör det inte i vårt fall. Min sambo hade perfekta värden vilket gör att de misstänker att det är just något fel på ledningen ner till testikeln men vi vet inte säkert fören proverna kommer, förhoppningsvis i veckan.

Läkaren trodde för övrigt att det nog fanns spermier kanske i ena testikeln men att det är rätt vanligt att när det är en skada på den ena av någon anledning så påverkar det visst även uttömningen från den andra också, varför vet man inte.

detta är ju bara en eller två käkares åsikter som jag dessutom återberättar så du får inte lita för blint på vad jag säger. Jag är verkligen ingen expert.

men jag vet att det känns riktigt jäkla hemskt den första veckan så jag försöker ge dig svar så gott jag kan.

Jag skrev tidigare i tråden.. ville bara säga att det kanske finns en ljusning trots allt. Trots två spermaprov med NOLL resultat så fanns det levande spermier i 30 %av gångarna visade det sig. och esten var spårspermier.. (kan han ha sagt så? jag vet inte jag satt bredvid och lyssnade och min sambo uppfattade inte allt)

så det verkar som att vi kanske kan få en möjlighet tillsammans, och det innebär att det kanske finns ljusning för andra som ännu inte vet tänker jag :)

Tack för ALLA lyckönskningar!

De tog inte ut och sparade någon så vitt jag vet men vi ska träffa dem i mitten av nästa vecka och jag vet faktiskt inte säkert. jag själv har inte hört ett enda ord utan har andrahandsuppgifter bara.

Storleken kan nog ha betydelse vad gäller testiklarna har jag förstått men det beror nog lite på hur mycket mindre än "normalt" de är osv. Jag håller mina tummar!

i sverige matchar de ursprunget :)

vi gjorde biopsi privat 8.500 kr kostade det på sophiahemmet. Vi fick vänta ca 4-5 veckor på svar. Hade vi gjort det via landstiget hade vi ännu inte fått göra biopsin. vi har väntat i  två månader och det är minst två månader till i kön för biopsier via landstinget.

på ett sätt känns det inte bra att göra saker privat men, vi har ju sparat pengar.. så...jaja

vet du du är inte för gammal. Jag har frågat det själv (35,5) och de säger att jag inte ska vara orolig alls för det.

Och kanske finns det spermier fast de är för få för att synas i ett vanligt test. Kanske finns det något man kan göra för att stimulera eller något.

Och om det nu skulle bli aktuellt med andra alternativ. Donation kan ju vara ett alternativ även för din man eftersom han ju inte skulle vara biologisk förälder hur som helst, men han skulle ju få vara med ända från början om det handlade om donation.

 Adoption är ju ett alternativ men som du skriver är det ju svårt att avgöra hur man tänker kring en sådan sak som utmattningssyndrom, det vet jag absolut inget om.

Du kanske måste ta upp hur du tänker kring det här och fundera kring hur viktigt det är för dig med biologiska barn och resonera med maken kring det. Kommunicera ordentligt, skriva lappar listor eller vad ni nu behöver för att reda ut och klara ut hur ni tänker och känner.

Sedan får du kanske fundera över hur du skulle känna inför din make om det blev ett nej, eller om han inte vill ha fler om det är jobbigt osv. Kan du leva med honom då?

Jag har ställt mig alla de där frågorna. Jag vet och visste långt innan hur jag tänkte och tänker. Jag tror att det är viktigt att ha klart för sig. Man kanske får ta hjälp av en psykolog att reda ut sånt här om man inte vet själv.

Lycka till

du kan kolla upp det privat, bor du i stockholm kan du glöra det på sophiahemmet till exempel. På St: GÖran har de också´urolog men jag vet inte hur det funkar där alls.

sök på sophiahemmets hemsida om manlig infertilitet och kontakta dem om du nu bor i Stockholmsområdet alltså.

Lycka till

Min sambo är rätt sjukhusfeg sådär, men han gjorde biopsin, ska jag vara ärlig vet jag inte om jag hade kunnat förlåta honom om han inte gjort det. Med tanke på alla gyenkologbesök jag gjort och alla preventivmedelsundersökningar (HAHAHA....) jag gjort und so weiter. Biopsin tog allt som allt med vila kaffe och smörgås efteråt 2 timmar, han var lite öm några dagar, sjukskriven den dagen och jobbade natt dagen efter utan större problem. Inget blir ju värre av biopsin.

Jag ska inte övertala din man  alltså.. men jag hoppas han kan förstå att det är kankse viktigt för er som par för er relation också. Fast vad vet jag, du och jag tänker kanske inte alls lika :)