Inga spermier..
TB1, hur går det för er? Fått något mer undersökning eller något?
Min man saknar också spermier, fick svar på andra sperma provet igår och det stod "total avsaknad av spermier även i detta prov"... så jag förstår hur ni känner...
Inlägg från: Körsbärsträd
|
-
-
Vi vänta rpå att få tid för först ultraljud för oss båda, sedan ska de gå in med nål och se om de hittar spermier hos mannen, direkt in i testikeln. Annars vet jag inte...om allt är bra inuti mig så blir det donator spermier, men jag antar att det är en bit dit...vi hoppas på att få tid snart och sedan att de hittar spermier och då kan göra provrörsbefruktning.TB1 skrev 2010-08-19 23:14:03 följande:hej. usch vad tråkigt att höra, beklagar :-/ vad komme hända nu då? vad har läkaren sagt?
nä vi har inte fått någon kallelse än till urologen så ha ingen aning. får vi ingen snart så ska vi ringa! -
Hur går ni vidare nu? Låter inte så bra...Hjärtat längtar skrev 2010-09-23 23:19:37 följande:Hallå!
Igår fick vi post från RMC. Vi fick lite information om Makens kromosomfel som läkaren hade utlovat.Han har en balanserad translokation. Inget kromosonmaterial har förlorats eller tillkommit.
En translokation innebär överföring av kromosomala material mellan kromosomer. Även om 1 person på 500 bär på en translokation, så vet vi fortfarande inte hur de uppstår. Vi vet att kromosomer verkar gå av och bindas ihop ganska ofta under bildandet av ägg och spermier före befruktningen, och att detta i vissa fall kan leda till problem. Detta är händelser som sker utan att vi kan kontrollera eller påverka dem.
I en balanserad translokation, har en person normalt hela det genetiska materialet som behövs för normal tillväxt - en bit av en kromosom är bara bruten och knyts till en annan. Men när den personens celler delar sig för att skapa ägg eller spermier för reproduktion kan ägget eller spermierna sluta med extra genetiskt material eller saknas genetiskt material, vilket kan leda till missfall beroende på vilken kromosom och gener som påverkas. En person som bär på en balanserad translokation påverkas vanligtvis inte av den. Ofta människor kommer att ha en balanserad translokation och inte ens vet att de inte upplever några problem. Ibland visar balanserad translokation bärare vissa symptom. En förklaring till detta fynd är att bryta kan ha inträffat i mitten av en gen som är viktig under tillväxt eller utveckling och genen inte längre tillhandahåller rätt instruktioner, eftersom det är stört.
Den enda tidpunkt när den balanserade translokationen kan spela roll är om bäraren ska skaffa barn. Detta på grund av att bärarens barn kan få ärva vad vi kallar en obalanserad translokation. Där det finns tillskott och/ eller förlust av kromosommaterial. Ett barn som har en obalanserad translokation kan få inlärningssvårigheter, utvecklingsförsening och andra funktionshinder eller hälsoproblem. Svårighetsgraden av de komplikationer som uppstår genom kromosommaterial. Detta beror på att vissa delar av kromosomerna är mer viktiga än andra.
Det finns flera möjligheter vid varje graviditet:
* Barnet kan ärva helt normala kromosomer.
* Barnet kan ärva samma balanserade translokation som sin förälder och i de flesta fall inte ha några problem på grund av translokationen.
* Barnet kan ärva en obalanserad translokation och födas med varierande grad av utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder.
* Graviditeten slutar i missfall.
Det finns genetiska undersökningsmetoder för att kunna ta reda på om en person bär på en translokation. Från ett vanligt blodprov analyseras blodet vid ett genetiskt speciallaboratorium som undersöker kromomuppsättningen. Detta kallas karyotypering. Det är också möjligt att under en graviditet undersöka om fostret bär på en translokation. Detta kallas fosterdiagnostik och kan diskuteras med en genetisk specialist.
-
I Göteborg ingår inte donatorinsemination under vårdgarantin. Vår utredning gjorde det, mellan varje besök/undersökning var det max 3 månader, men när de kom fram till att vår ända chans var genom DI så hamnade vi i en kö som är upp till 1 ½ år. Vi hamnade i kön nu i januari, så det känns inte direkt roligt.
Men vi åker till Danmark nu nästa vecka och försöker på en klinik där istället, jag skulle aldrig orka vänta så länge här i Sverige och sen få veta att det kanske inte går iallafall... -
Vi har frågat om det finns några andra möjligheter än att stå i kö, och de sa att det inte gjorde det. De kunde inte ens hjälpa oss att ta nya blodprov, eftersom proven till Danmark fick vara högst 3 månader gamla. Så jag är väldigt besviken på Sahlgrenska...de sa att de inte har resurser att hjälpa alla som går utanför systemet. Men vi hade ju inte gått utanför om systemet varit bättre!SmillaK skrev 2011-02-19 10:34:13 följande:Jag är också på sahlgrensak och har nu väntat ett år. Men ju mer jag läst här på FL så funderar jag på om inte vårdgarantin borde gälla DI också. Verkar ju göra det i vissa landsting, och som moii säger så får man kanske göra det någon anna stans i sverige som inte har kö, Så kolla detta körsbärsträd så slipper ni kanske åka så långt som danmark och dessutom att betala för det. Jag pratade med Sahlgrenska när vi sattes i kön och enligt barnmorskan som håller i det hela där så beror inte kön på att det finns för lite spermier utan helt enkelt på för få vårdplatser. Då kan man ju undra varför IVF lyder under vårdgarantin och inte DI. När vi sattes i kön för ett år sedan så hade kön precis gått från ca 2 år till ca 1 år för att de hade satt in mer resurser. Jag frågade nämligen om man kunde hoppa i kön om man fixade en donator, men det behövdes inte. Uräkta att det blev lite rörigt, men jag känner att jag blrv lite upprörd och då kommer allt bara ut som man tänker
Kommer ni att få hjälp snart då? Om ni har stått i kö i ett år? Har det varit ett jobbigt år eller "lär" man sig att lägga det vid sidan om?
Jag är jätteglad att vi har valt att åka till Danmark. Själva DI är inte jättedyr, de är supertrevliga på kliniken när jag har pratat med dem, och vi kan påverka det själv. Blir helt galen på systemet här i Sverige att man måste vänta och vänta och vänta, förstår de inte hur påfrestande det är att vänta? -
Hoppas dit andra frysförsök går bra!Aurora1979 skrev 2011-02-19 12:40:27 följande:De flesta av oss är nog vana att vänta... vi började vår utredning i september 2009. I januari 2010 fick vi bekräftat att det fanns spermier att använda. I oktober 2010 gjorde vi första IVF-försöket. Och ja nu är jag snart inne på frysförsök 2 (hoppas jag).
Jo..jag förstår att de flesta får vänta. Och vi har också väntat, började med utredningarna för ett år sedan på Sahlgrenska. Och mellan varje besök gick det nästan exakt tre månader...men de har varit trevliga, och lyssnat och varit hjälpsamma under vägen. Hade det inte funnits andra alternativ så hade vi väntat. Min syster har gjort insemination i Danmark och hennes fru är nu gravid. Det tog tre år med försök för dem innan det lyckades, av olika anledningar. Och jag känner att jag inte vill vänta först i 1 ½ år och sedan kanske det tar tre år till, eller så går det inte alls. Och då vill vi hinna ställa oss i kö till adoption, och det tar också tid...är strax över 30 nu. Har fortfarande några år på oss men inte hur många som helst.
Jag är glad över att vi bor i Göteborg och har relativt nära till Danmark, inga problem att åka dit över dagen, och våra jobb tycker det är helt okej att vi inte säger till förrän samma dag. Så just nu hänger det bara på oss själva. Och inte på att vi ska behöva vänta i systemet, det känns ganska bra. -
Har också varit på ikea idag, men jag sprang snabbt förbi barnavdelningen, däremot var jag på väg in i en barnvagnsaffär, känner på mig att det kommer vara ett svårt beslut för oss =), men som sagt...får vänta tills det ligger en liten i magen, för det ska det göra snart hoppas jag!Memphis skrev 2011-02-20 16:33:07 följande:Hoppas du hade det härligt i solen SmillaK!
Vi åkte till Ikea en sväng och gick runt bland skötbord och spjälsängar, tjafsade lite om färgen på mattan till barnrummet osv.
Haha, man måste tillåta sig att fantisera och drömma på det viset.
Det blir mer verkligt då, och känns mer nära
För mig är det lättare att hålla sig positiv med sånna enkla små medel.
Kramar! -
Det är snart slutet av februari! Håller tummarna för att ni får ett bra redan i början av nästa vecka!SmillaK skrev 2011-02-20 10:57:58 följande:jag blev lite sur och upprörd när jag insåg att DI borde gå på vårdgarantin och att det är skillnad i prioritering mellan IVF och DI trots att det beror på resdursbrist och inget annat. (Såklart tycker jag ju att vårdgarantin ska gälla både IVF och DI) Ni är ju redan på väg till danmark och det blir ju jättebra Vad skönt det måste vara med en syster som har gått igenom samma sak.
Ja det är just väntan som är så fruktansvärt jobbig tycker jag. När det händer grejer är det lättare för då lever man mitt i det. Under året som gått har jag försökt hitta på massa skoj och inte tänka och prata om det så mycket, men det finns ju i en hela tiden ändå. Det går inte glömma. Jag har mått bättre i år än under utredningen med alla upptäckter den hade med sig, men bra kommer jag nog inte må förren jag håller i vårt knytte. Det värsta är nästan att jag inte känner igen mig själv. Jag var väldigt sprudlande och social förut, men nu har jag inte lust med så mycket mer än vara hemma och mysa med sambon och träffa några nära vänner som vet om våran situation och stöttar oss. Det som jag går och tänker på mest är liksom inte så intressant för de flesta...
Anledningen till att vi ändå väntade är att det inte såg så ekonomiskt tryggt ut för oss för ett år sedan, nu är det bättre och vi är redo. Min sambo ringde in till Sahlgrenska för två veckor sedan och då sa de att de skulle skicka ut en kallelse till oss i slutet av februari. Så nu hoppas jag att det dimper ner något i brevlådan i veckan.
Jag visste inte om att min syster och hennes fru hade gjort försök i Danmark. Ringde till henne dagen efter vi fick beskedet att det inte fanns någon möjlighet alls för helt biologiska barn för oss, jag tänkte att hon borde ha kompisar inom "gayvärlden" som varit i Danmark, eftersom hon själv bor i Malmö, och att hon kunde berätta lite. Och då berättade hon att hennes fru nu var gravid i tredje månaden efter 3 års försök!!! Gissa om jag blev glad! Och det sorgen jag hade sedan kvällen innan byttes snabbt ut till ett stort hopp! Jag kontaktade kliniken i Danmark på juldagen och fick svar redan samma dag! Där är inga diskussioner om röda dagar eller annat, de finns tillgängliga alltid. Så än så länge är det bara positiva erfarenheter från Danmark.
Det kanske inte låter bra att de har försökt i tre år, det första försöket gjorde de i Malmö, men sen hamnade de i kö igen, och då valde de att fortsätta i Danmark. De gjorde sex inseminationer och sedan tre provrörsbefruktningar, oregelbunden mens, oregelbundna ägglossningar och för mycket vatten i äggen om jag förstod det rätt. Men som sagt, tillslut lyckades de. Och de har flera kompisar som har lyckats på första och andra försöket med "vanlig" insemination på samma klinik som de själva gick till.
Men det ska bli spännande att höra hur det gör för er nu på Sahlgrenska, hur det går till där. Vad jag har läst så gör man inga ostimulerade försök utan går direkt på hormoner? Dit vi ska sa de att de vill göra tre stycken ostimulerade försök först, och om inte det fungerar så får man försöka med hormoner. Vet inte vad som är bäst, vad jag har förstått det som så är det lättare att veta exakt ägglossningsdag med hormoner eftersom man själv "sätter igång ägglossningen". Ska bli spännande iallafall! -
Nej...så tråkigt, vad händer nu då? Får du vänta till nästa månad och försöka med nytt äggplock?moii skrev 2011-04-06 15:46:31 följande:det fick jag när vi precis hade åkt :(
-
Han kan bli pappa, min man saknar spermier, men han ska bli pappa, och jag ska bli mamma, på något sätt! Biologisk pappa är inte ett måste, det är inte spermierna som gör pappan, det är pappan själv!Linnea1986 skrev 2011-04-27 17:33:25 följande:Ännu ett bakslag här.. Fick idag besked från sjukhuset.. Min man kan aldrig bli pappa..
Förstår att det är tungt, jag har också varit där...men man vänjer sig vid tanken, och kommer på att det inte är det biologiska som är det viktigaste!