Inga spermier..

Men, tack!
Hur har ja kunnat missa denna? Jag som tyckte jag hade lusläst allt jag kunde komma över!
Jättebra länk!
Jag får en känsla av att dom kan sin sak här i Örebro, och det känns väldigt bra.Skönt att ni fått tiden!
Vi har ju tid med läkare den 18:e så för våran del lär det ju inte hinnas.
Det klart det hjälper med positiva tankar!
Så försöker jag också intala mig.. Men dom dumma tankarna tar över ibland när man har dåliga dagar.
Men det är bara att försöka vita bort dom och fylla på med nytt positivt!

Det Ska bli bebisar här!

Skönt att höra!
Jag har fått intryck av att dom är kunniga och engagerade, så det känns toppenbra att vara här i stan :)

Nu börjar det närma sig vårt besök, på onsdag.
Har varit sjukt nervös sista veckan.. Vet inte riktigt varför.
Men jag antar att det blir verkligt på något vis nu, och att jag är spänd för vad som ska hända och att vi får positiva besked.

Och det var ju jävligt lägligt att min mens skulle vara så väldigt punktlig just den här månaden då!
Hade hoppats att dom där två-tre dagarna som brukar diffa skulle lägga sig rätt så jag klarade mig förbi läkarbesöket men icke!
Nu har jag mailat fert.enheten och frågat om vi måste boka om tiden..
Skulle vara så typiskt!

Nån som vet hur det funkar?
Får man komma dit och bli undersökt trots mensen?

TBI, jag mailade och det var ingen fara med mensen. Ska göra ultraljudet verkar det som.. Och ta blodprov. Är så nervös och jag förstår inte varför egentligen? Är ju så skönt att vi äntligen kommer igång! Men kanske är det just för att man väntat så otåligt och länge på detta, och är rädd att gå därfrån besviken och tänka "jaha, var det inte mer än det?" och sen få börja om och vänta tusen år till på måsta steg. Har du förresten fått göra spolning? Gör alla det, eller är det bara i vissa fall? Hur går den till? En kompis (som är extremt dramatisk) skrämde upp mig med att man sövs ned och att det är värsta ingreppet? Jag har fattat det som att det kanske inte är jättebehagligt, men ändå inget stort ingrepp. Isf har dom väl kunnat ta allt i samma veva.. Nu nojar jag upp mig som vanligt, men PMS och utredning går inte hand i hand nervmässigt, haha! SmillaK, du hade din kuratorstid idag väl? Berätta gärna hur det gick sen om du vill! Kramar till er tjejer!

Mm.. misstänkte att det var nåt sånt.
Min kompis yrar nog helt, eller så har det helt enkelt varit mycket mer komplicerat för henne då hon lider av olika diagnoser som gör att hon inte blir med barn på naturlig väg..

Men då vet jag iaf att det kan vara bra att kanske inte jobba efter den spolningen då!
Men undrar som sagt varför dom inte gör spolningen nu samtidigt som ultraljudet..
Det lär jag ju får svar på om jag frågar på onsdag förstås =)
Kanske får jag göra den i samband med kuratorssamtalet, för du fick träffa både läkare och kurator i samma veva väl?

Vad händer hos dig nudå?
Har ni lagt allt på is och väntar som dom sa, eller hur gör ni?Men fy vad tråkigt! =(
Inte alls det man vill ha som grädde på moset direkt!
Stackars er..
Men vad händer nu då? Ska dom ta ut nya ägg och försöka igen?
Vad omständigt och plågsamt i själen och för kroppen, för då åker du på hormoner igen då eller hur funkar det?

Det är ju precis sånt här man befarar nu när allt drar igång för våran del!
Nu håller jag tummar och tår för att det ska ordna sig för oss alla!

TB1, Då är det såklart så! I och med att jag har mens nu kanske dom gör det i början på nästa vecka då eller nåt. Förhoppningsvis! :) Svårt beslut att ta, då du kanske kände att dom hade vettiga synpunkter med pluggandet osv.. Annars finns ju som sagt Danmark. Hade nog vi valt om det hade varit kö till DI här..

Hm.. jag tror att dom räknar det på de senaste sex månaderna lr nåt?
Så även om du blir gravid kan du fortfarande ha chans att jobba upp så du får full ersättning!
Om du förstår hur jag menar..
Men jag kanske yrar.. det är så jag fått för mig att det är bara. Nån annan vet säkert bättre :)

Ja du får känna efter i hjärtat, och diskutera med din sambo.
Samtidigt tror ju inte jag att "den Perfekta tidpunkten" nånsin kommer, för att skaffa barn.
Jag tror att man ska följa känslan och lita på att man klarar av det!
Våra ekonomiska förutsättningar hade väl kunnat vara bättre egentligen, men samtidigt klarar vi oss bra och ingen av oss går i skolan eller så, och vi längtar som tokar båda två efter en liten..
Det finns alltid något i vägen menar jag!
Vill man så går det! :)Skönt att det gick så snabbt! Och att det var lättsamt, som det låter.
Det klart att dom godkänner, men spännande ändå att vänta på svar :)
Då hinner ni med DI innan sommaren som du önskade, så glad jag blir för din skull!

Ja, det kommer nog att gå bra imorgon..
Jag är bara så himla känslig av mig och vet att dom kommer nämna vikten tex.. (Ligger på BMI 30 ganska precis..) att det är bra om jag går ner inför inseminationen osv..
Men skitsamma.. jag får se det som det är, rent medicinskt och dom har ju faktiskt rätt.
Får se det som en ytterligare spark i storgumpen att kämpa på ännu hårdare än jag redan gör, med att tappa kilon :)
Sen är man såklart orolig att dom ska hitta nåt som inte stämmer i maskineriet..

Men!
Positiva tankar ska jag ha från och med nu!
Skriver imorn och berättar såklart!

Sådär!
Då var resan igång på riktigt då!
Första läkarbesöket avklarat och det gick bra tycker jag.
Läkaren var otroligt empatisk och sådär uppriktigt intresserad som man vill att dom ska vara.
Barnmorskan vi träffade var också hur gullig som helst.

Han gjorde VUL på mig, och såg något som liknade en cysta eller vätskeansamling av något slag, men sa att det kunde ha att göra med mensen, och kan lika gärna vara borta vid nästa koll.
Sedan kändes tydligen vänster äggstock lite väl fastsittande och inte lika rörlig som den ska vara.
Men det kunde också vara något tillfälligt.
Behöver inte heller vara något hinder och det är inte farligt.
Det märks vid spolningen, som jag förhoppningsvis får göra nästa vecka om dom får någon lucka.
Dom skulle ringa isåfall så får jag en akuttid. Blir det inte gjort denna månad så skulle jag ringa direkt när jag får nästa mens så blir det gjort efter den istället.
Då hinner jag i vilket fall som helst innan sommaruppehållet, vilket känns skönt!
För skulle det vara några komplikationer så vill man ju gärna ha med det i beräkningen.

Kuratorn hinner vi dock inte träffa förrän efter sommaren.
Jag fick en klump i halsen när han nämnde att dom gärna vill att vi ska ha bott ihop i minst ett år (vilket vi inte har förrän i november)
Men sedan mjuknade han något när vi hade pratat vidare lite, och han sa att vi kan göra en plan för inseminationsförsök och ev. ivf direkt efter kuratorssamtalet efter sommaren.
Ungefär som vi tänkt oss!

Angående min sambo, så sa han att man Kan göra biopsi och röra i det där om man vill.
Men i vårt fall förstod han om vi redan gått förbi det tänket, med tanke på att chansen att hitta något är så extremt liten. Även han sa att det nog inte är nån jättestor mening med det, då min sambo genomgick sina strålbehandlingar redan när han var så liten som i 8-10 årsåldern.
Då är det rätt kört.
Dom tog åtminstone blod att göra hormonella tester med, för att se så att det inte är nån superlåg testosteronhalt som spökar. Är det så, så får man se över om det är värt att göra ett försök med hormoner till min sambo och se om det händer nåt. Men det är inte heller troligt.

Såå.. Nu hoppas jag på den där spolningen i nästa vecka så den är färdig.
Känns som att man inte riktigt kan slappna av innan man får höra att det inte verkar finnas några hinder för att en graviditet skulle kunna bli till.

Ja det känns Såå skönt att äntligen ha en plan! :)
Och nu är det nära för er.. Spännande!
:D

Håll oss uppdaterade! :)

Åhhh! Grattis!
Vad otroligt härligt att se plusset på stickan, kan jag tänka mig!
Förstår att du är orolig men låt inte det ta över!
Alla lycka till i hela världen till dig, din man och eran lilla skrutt!