• SmillaK

    Inga spermier..

    Vad underbart att höra! Fantastiskat att altt såg så bra ut. Då är det jättestor chans att allt gåt bra.

    Jag känner också att tröttheten börjar komma. Och igår när jag köpte ny bh upptäckte jag att jag gått upp en storlek Nio dagar kvar tills vi ska på VUL...

  • SmillaK

    Välkommen hit höst44! Jag förstår att värden är uppochned. Jag kommer ihåg att jag var väldigt förtvivlad under utredningen och när vi fick reda på att mannen inte hade några spermier. Det har varit myckrt lättare det sista halvåret då det närmat sig donatorinseminationsbehandling och första försöket skedde.

    Tyvärr har jag opererats för utomkvedshavandeskap  i helgen. Så det får bli nya tag i höst för vår del.

  • SmillaK

    Vad roligt med lite nya här och att tråden har blivit aktiv igen.

    Ung fru:
    Jag förstår att det känns tungt nu, det gjorde det för oss också. Men man vänjer sig rätt snart vid tanken på t.ex. donation. Men först måste man få sörja det som man har fått reda på, det är inget konstigt och helt nödvändigt tror jag.

    Jag håller med de andra att min och min sambos förhållande har stärkts otroligt mycket under den här resan. Vi planerade barn väldigt tidigt i vårt förhållande och då min sambo är väldigt svårpratad, särskilt då det gäller känslor, så är jag faktiskt osäker på om vi hade haft ett bra förhållande idag. Min sambo har också en kromosomavvikelse, XXY, och har låg testosteronhalt vilket kan bidraga till att han har svårt att uttrycka sig. Nu får han en testosteron shot in i rumpan med jämna mellanrum och han mår verkligen mycket bättre.

    På min presentation har jag skrivit om våran resa, som nu har blivit ganska lång. I vart fall så fick jag utomkvedshavandeskap i båda äggledarna (varav den ena blev bortopererad) i somras efter första donatorsinseminationen. På lördag ska jag därför ta min första puff med nässpray för IVF. Så nu är jag snart igång med behandling igen vilket känns skönt.

  • SmillaK
    moii skrev 2011-10-21 23:00:25 följande:
    jag blev också gravid, och fick ett missfall trodde jag men

    ja jag har skrivit allt här för det är så långt

    www.familjeliv.se/Forum-7-140/m61693820.html

    det är sannerligen inte lätt detta att få barn!
    Herregud vilken historia. Men vad skönt att det inte verkar vara så farligt med cytostatikan. Vilket misstag läkaren har gjort. Han borde ju verkligen ha avvaktat eftersom det var så tidigt i graviditeten. Hoppas att de anmäler en lex Maria. Framför allt är det fruktansvärt vad du har fått genomlida helt i onödan. Styrkekramar och hoppas att du snart kan njuta fullt ut av graviditeten.
  • SmillaK

    elin21011:  Välkommen hit! Jag kände lika dantGråter Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra för att må bra, men det blir i alla fall bättre. Det viktigaste för mig har nog ändå varit att prata med sådana jag vet bryr sig och som vill lyssna.

    Det är lite olika på olika kliniker. De tog blodprov på oss båda i början av utredningen, och då tog de lite könssjukdomar och hormonhalter. Efter andra tomma spermieprovet tog de hormonprov(testosteron och LSH tror jag) och för kromosomanalys på min sambo.

  • SmillaK

    Ung fru: spännande med biopsi. Hoppas att ni får ett bra resultat.

    Maybe: Härlig att det troligtvis finns spermier. Hopps nu ditt blodprov visar negativt så ni kan komma igång med behandlingar i augusti.

    Memphis, vad kul att läsa hur det går för er. Tråkigt att vikten bråkar med dig men underbart att få komma igång nu äntligen. Du får uppdatera här hur det går, det är ju så spännande. Jag håller tummarna, det kan faktiskt lyckas på första försöket också

    Jag själv är gravid efter lyckad IVF med donerade spermier i november, och är i vecka 15.

  • SmillaK

    Njae! Jag gjorde en insemination i maj 2011 som resulterad i utomkvedshavandeskap i båda äggledare, varav en fick tas bort. Det var därför jag gjorde IVF, som funkade på första ET. Befruktning i alla möjliga falla av tre alltså Jag hade en stark önskan om att få samma donator som första gången eftersom det ändå blivit befruktat, och det fick jag. Mycket pålitlig donator Glad

  • SmillaK

    Det är ganska långt kvar till testdatum, så då är inte hoppet ute ännu. Vissa ser inget plus förrän vid BIM, eller ibland ännu senare. Jag håller tummarna lite till...
    Vi mår bra, men så mycket till mage är det inte än Glad. Men jag känner av lite fladder där inifrån då och då, det är häftigt.

  • SmillaK

    Känner du något då? Några spännande symtom?

    Mådde rejält illa första månaderna och mat smakade inte gott alls, men jag spydde inte så ofta. Nu däremot så känner jag mig bra, men kräks desto oftare... fast det är mycket bättre än att må illa som jag gjorde innan. Men det är lätt värt det Glad, det känns så himla fantastiskt att vara gravid

  • SmillaK
    Memphis skrev 2012-03-09 19:42:17 följande:
    Nu ska du få höra.. :)
    Jag hade massor av symtom. Molvärk, som dragningar i "tjejmagen", synliga blodådror på brösten, illamående och sura uppstötningar, mer hungrig än vanligt..
    Jag som inte trodde man skulle få några som helst symtom innan BIM!

    Hur som helst så kände jag i onsdags kväll plötsligt.. "Jag är gravid. Jag måste vara det."
    Och mycket riktigt!
    I morse fick jag ett klart och tydligt fint och prydligt plus!
    Nu kommer nästa bit, nojan över att någon ska gå tokigt..
    Men det kommer ju ingen undan så där är man inte unik :)

    Det känns så Otroligt skönt att ha lyckats på första inseminationsförsöket utan att ens ha behövt äta hormonstimulerande! Hur smidigt som helst.. :)
    Åh en liten glädjetår och rysningar i hela kroppen får jag när jag läser det här. (Nästan gladare än när jag själv plussade, då var det så ofattbart) Det var precis likadant dagarna innan testdag för mig med. Molvärk, otroligt törstig och flytningar jag inte kände igen, jag kände mig väldigt säker på att jag var gravid. (och testade två dagar tidigare än TD) Jag förstår precis vad du menar med att oroa sig. Jag slutade tyvärr inte med det förrän för någon vecka sedan när jag kände rörelserna tydligt och ofta. Det är inte ovanligt att man inte känner sig helt överväldigad då man fått kämpa lite extra som vi. Jag hade föreställt mig att jag skulle gråta av glädje och vara överlycklig, men så kände jag inte alls i början. Hoppas du kan glädjas lite tidigare än mig...

    Stor kram!
  • SmillaK

    Ung fru, vad tråkigt att det inte fanns några spermier. Angående kuratorssamtalet så är det till för att kolla så att man är beredda på detta med donation, men kraven är inte särskilt höga eller vad man ska säga. Den kurator vi var hos kollade så att vi hade lite stöd runt oss, att båda verkligen ville detta och att vi skulle berätta för barnet hur det kom till. Jag har hört någon någon gång som blivit nekad, men det paret hade missbruksproblem tätt intill. Vi har inte mycket till inkomst, men det brydde de sig inte om.
    Har ni fått några tider på samtal och spolning?
    Lycka till!

  • SmillaK

    moii,förresten, hur går det för dig? Vilken dag som helst nu väl? Så spännande att det är så nära. Är allt fixat? Jag har knappt ordnat något alls. Vi ställde till bröllop för två helger sedan så det har tagit upp all tid.

    Kram och lycka till!

Svar på tråden Inga spermier..