Inga spermier..

Förstår att det känns overkligt!
Ni får ta en dag i taget helt enkelt och som du säger, när ultraljudet är gjort är det nog lättare att ta till sig.
Stort lycka till med allt i alla fall :)

Häftigt att det börjar kännas i kroppen! Kan tro att det blir mer verkligt då.
Orolighetstankar är svåra att vifta bort. Dom finns där som ett tecken på att man är mänsklig :)
Du gör rätt i som anstränger dig för att inte låta orolighetstankarna ta över!
Njut av detta stora härliga som händer, så gott det går! :)

Angående oss, så blir det lugnt nu fram till augusti.
Tyvärr hann jag inte få någon tid för spolning nu innan dom stängde då jag fick min mens i lördags. (dumma den!) Hade varit skönt att ha det gjort, men men!
Det blir förhoppningsvis i aug.

Har inte fått någon kallelse för biopsi, men läkaren pratade om augusti så jag hoppas det blir då.
Imorgon gör jag vaccinationen för röda hund så är det gjort.
Den 25/8 gör vi kuratorssamtalet!
Så hittar dom inget i biopsin fortsätter vi vår DI-plan som tänkt. Det känns bra.
Då är det inget som skjuts upp och blir en stor grej om dom inte hittar nåt vid biopsin menar jag.
Det är lättast att tänka på biopsin som en liten "vi gör det för säkerhetsskull, bara för att liksom, när vi ändå har tid" för att inte riskera att bli alltför besvikna.

Självklart är du välkommen!
Vi sitter i samma situation, min sambo och jag!
Han hade leukemi som barn och strålbehandlades två gånger.
Han har också gjort två prov som visat noll, och vi väntar också på kallelse för biopsi!
Vi har gjort blodproverna, jag har gjort VULundersökning, hann inte göra spolning innan sommaruppehållet tyvärr..
Har fått kuratorstid den 25 aug då vi är rätt inställda på att dom inte kommer hitta något i biopsin.
(vill inte hoppas och bli besvikna..)
Då kör vi vidare med donatorsinsemination som vi varit inställda på hela tiden tills dom nyss släppte bomben om att blodproverna visar att det finns en liten chans att hitta något i en biopsi.

Kul med någon i samma sits!
Eller ja, inte kul egentligen men du förstår hur jag menar

Alltså, jag och mitt minne!
Dom testade ju olika halter av sånt man eventuellt kan ha brist på, så som testosteron.
Testosteronhalten var normal, men det var nåt annat där dom mätte värdet och om det låg bra till så kunde det finnas en chans att hitta nåt!
Dom ville ju inte göra biopsi i onödan, men tydligen enligt testet så tänkte väl vår läkare att det finns 20-25% chans att hitta något.
Men som sagt, vi har haft inställningen på DI hela tiden så det är det vi fortsätter fokusera på.
Orkar inte bli besvikna och bearbeta sorg mer än vad vi redan gjort! Så vi försöker se det som nånting vi gör medans vi ändå väntar
Jag skulle dock svimma av chock och lycka om dom skulle hitta något användbart!
Skulle kännas totalt overkligt då jag varit inställd på donatorsbarn sen innan vi ens var ett par, då jag fick reda på väldigt tidigt att min sambo är infertil.

Jag antar att det är som en rutin i utredningen att göra spolning, och eftersom DI är på tapeten så spolar dom för att se om det är insemination som ska göras eller om vi går direkt på IVF.

Vi går på fertilitetskliniken i Örebro.
Dom är Super!

Vi var hemliga till en början, men efter mycket tankar gjorde vi slag i saken och berättade för vänner. Om donatorsgrejen..
Nu är vi helt öppna om det! Det är inget vi skäms för, och ska vi ha ett donatorsbarn vill vi inte skapa nån dubbelmoral och vara naturliga och öppna här hemma och få det till något som inte bär något negativt över sig, och sen tissla och tassla bland folk, som om det vore nånting att skämmas över? Det hänger inte ihop så bra tycker jag..

Men där resonerar man förstås olika! Man tar det i den takt man själv tycker känns rätt i hjärtat.
Kanske är man inte redo att berätta med en gång. Man måste få bearbeta själv först.
Däremot håller vi det hemligt att vi dragit igång barnskaffarprocessen!
Vi vill inte ha "press" på oss utifrån och frågor om hur och när och var.
Det räcker med pressen man sätter på sig själv tycker vi :)
Vi kommer att berätta att jag är gravid när det gått en tid, precis som vi hade gjort om vi blivit gravida på vanligt sätt.

Vilken chock svärföräldrar och mina föräldrar kommer få, om vi har sån tur att vi kan berätta att vi väntar ett helt biologiskt barn!
Dom har ingen aning om att det finns en liten chans till det.
Det har ju varit uteslutet så länge, enda sen min sambo var liten och dom strålade honom så aggresivt.

Oj, ja vad mycket för er att ta in på en gång! Då förstår jag verkligen att det snurrar i skallen!
Vi har som sagt vetat länge, och hela tiden varit inställda på DI. Och nu plötsligt fick vi veta att det kan vara värt att göra biopsi.
Trodde inte det var nån idé, så det känns spännande! Även om vi som sagt försöker hålla lite låg profil och ta det som det kommer då vi inte vågar hoppas på något.

Ja visst är det fantastiskt att de finns hjälp att få!
Tänk om man levde i en tid då man helt sonika fick acceptera att man var barnlös och leva med det.. :(

Kram till dig och lycka till med allt!

SmillaK..
Är så otroligt ledsen för din skull, stackars er!
Hoppas du repar dig väl och orkar njuta av en härlig sommar och hoppfullt kan se fram emot hösten!
Stor kram till dig!

Stort grattis!
Vad underbart!
Lycka till med allt

Hejsan!

Här ligger barnplaneringen på is tills dom hör av sig med kallelse till biopsin. Lär ju inte bli förrän dom öppnar igen i slutet av juli.
Men vi har fullt upp med bröllopsplanering och det är verkligen skönt att ha tankarna på annat håll så man inte blir alldeles knäpp av väntan!

Hur har du det?
Funnit någon ro i alla förvirrade tankar kring allt?

Ja! Jag sa senast igår till min sambo att det är toppen att vi har bröllopet.
Det faller sig så att vi gifter oss den 20 augusti, sen åker vi på en liten mini-moon till Göteborg ett par dagar, och den 25 aug har vi vårt kuratorssamtal!
Hade vi "bara" haft kuratorssamtalet på gång hade man ju blivit knäpp av nervositet, men nu flyter det ihop bra med alla nervositet man har överhuvudtaget i och med bröllopet :)

Bra energier är välbehövda sånna här tider! :)
Grattis till äktenskapet då får jag säga till dig! :D