Ca rr o

Äldre 11 Apr 22:22

34 svar

Ensamstående mammor :)

Finns det fler mammor än mig som tycker det är helt underbart att vara ensamstående? :) Jag fick min son i Juli 08 och har varit ensam med honom sen i nov 09.. Bodde hemma hos min mamma innan eftersom jag va så ung, hon tyckte de va helt okej att jag bodde hemma och hjälpte till mycket men det var ändå jag som tog ansvar och lämnade inte över det på henne :) när jag flyttade trodde jag att det skulle bli jobbigt att bo ensam och inte ha någon hjälp alls.. men det är helt underbart tycker jag :) Visst det är ju säkert mer jobb än om man är två.. men jag har inga som hellst problem med det :)

sonens pappa är här ibland och hälsar på oss men har honom inte själv än. Sonen är hos sin farmor och farfar en natt i veckan när jag har praktik så han ska slippa gå upp jätte tidigt på morgonen :) Den natten han sover där så sover jag oroligt och saknar honom massor.. Men det kan även vara skönt att få göra sig iordning på morgonen utan att behöva tänka på att inte hinna med allt som ska göras :P

Nu har jag ju en för det mesta snäll son men jag är så lycklig över att vara ensamstående och är så STOLT över att jag klarar det så bra som jag gör :D och jag tycker att jag är en SUPERBRA mamma :)

Finns det fler ensamstående mammor där ute som verkligen trivs med att vara ensamstående? :) och hur känner ni?

Ca rr o

Äldre 14 Apr 21:55

#11

Queen Of Darkness skrev 2010-04-13 14:54:12 följande:

Känslan att inte vilja ut har jag haft väldigt länge. I augusti förra året (storabus var då 2 år och 4 månader och lillfis var 10 månader) började dem sova hos sin pappa en natt varannan helg. Därmed fick jag helt plötsligt en natt ledig och då blev det lätt s å att man gick ut med gamla vänner och nu har jag helt klart fått smak för det igen, hehe, men det är ju långt ifrån alla tillfällen dem är hos sin pappa som jag går ut.Vänta du bara tills din son åker på maginfluensa Där har du något att se fram emot. Haha. Amanda började spy en måndagskväll för ett tag sedan. Blev inte mycket sömn den natten. Tisdagsnatten satt jag uppe med Isabella som spydde hej vilt till och från. Blev dock någon timma mer sömn den natten. Onsdagsnatten spydde amanda igen och jag fick än en gång vara vaken med henne. torsdagsmorgonen vaknar jag och upptäcker att jag har fått maginfluensa. Jättetoppen när allt man vill är att sova och man måste upp och ta hand om två små flickor som börjat få tillbaka sin energi

Ja det blir väl kanske så att när man väl får smak på det på riktigt så känner man sig nog mer sugen på att gå ut med kompisar :)

Lillen har precis haft sin första maginfluensa :P förra veckan fick han den första och DET va inge kul, det håller jag med om.. kändes som jag inte gjorde något annan än att torka golv och tvätta.. Men även det gick att gå igenom som ensamstående :P Däremot när jag själv blev sjuk efter att han smittat mig blev det jobbigt att vara ensam så fick ta hjälp av min mamma och sonens farmor men jag va bara dålig i en dag så det va inga större problem :)
Och det var precis samma sak som med dig, när jag blev sjuk natt till måndag så var lillen helt frisk och ville upp tiiiidigt på morgonen och tyckte nog att jag va otroligt elak som bara la mig på ett täcke på golvet och inte lekte som jag burkar göra :P

Kinsale

Äldre 14 Apr 21:59

#12

Ja, det är faktiskt skönt att vara ensamstående. Roligt att det finns fler som också känner att livet som ensam förälder är bra.

Eisa

Äldre 14 Apr 22:00

#13

Härlig tråd! Har dock inte läst alla svar!

Fick min son i maj -08 och tycker att allt gått och går jättebra! Vet inte mer vad jag ska säga

Ca rr o

Äldre 14 Apr 22:01

#14

Cherrie skrev 2010-04-13 17:56:32 följande:

Åh vad underbart att få läsa ett sånt här inlägg! =)min sambo lämnade mig 2 veckor innan vår son föddes, jag var helt oförberedd och allt var chock och kaos.Nu bor jag och vår 2 mån son i egen lägenhet. Pappan kommer och hälsar på några gånger i veckan. allt är fortfarande så nytt och konstigt och massa frågor och praktiska saker måste ordnas...men jag börjar faktiskt känna att det nog ändå är toppen att vara ensamstående mamma =) Jag har världens underbaraste son och han ger så mycket glädje och lycka! Mitt hjärta är fortfarande krossat och det är jobbigt. Men det är aldrig jobbigt att vara mamma =)

Grattis till sonen :) förstår om det är jobbigt att precis separerat och sammtidigt vara nybliven mamma... Men det kommer bli bra :) Jag va inte ihop med pappan till mitt barn nästan något alls under tiden jag va gravid och när jag fick sonen 11 veckor för tidigt var jag ensam på sjukhuset med honom hela tiden, pappan va och hälsade på 2 gånger, första gången när sonen va 1 månad.. Som tur va så var min mamma med mig som sällskap till mig en tid på sjukhuset men jag fick själv ta hand om sonen.. Saknade alla mina vänner och min famlij så otroligt just då men nu när jag ser tillbaka på den tiden på sjukhuset så va det nog inte så jobbigt som jag tyckte just då :P det va jättejobbigt att komma hem sedan och inte ha läkare och sköterskor i närheten och jag va livrädd att något skulle hända så den första tiden hemma sov jag nästan inget.. Men det gör nog INGEN nybliven mamma :P allt är så nytt när man kommer hem med en bebis :)

Saarraa

Äldre 17 Apr 09:07

#15

Här är en till ensamstående som tycker allt går bra! Jag blev gravid trots att jag åt minipiller.. Och ja, jag har varit ensam ända sen graviditetens start och är det fortfarande. Pappan finns inte med i bilden överhuvudtaget.

Det finns dom som kan tycka synd om mig och som tycker att sonens pappa är en idiot.. Men jag förstår inte varför det är synd om mig? Jag har det ju bra, jag är ju lycklig! Och sonens pappa, jag tycker inte han är en idiot.. Jag tycker det var bra att han var ärlig och sa att han inte är redo för ett barn och inte tänker vara delaktig, istället för att vara en pappa som kommer och går hela tiden.

Självklart så är det kan det kännas slitet och tungt vissa perioder, men det är ju ingenting man inte överlever.. Och så är det ju faktiskt för alla föräldrar :) Det var riktigt jobbigt när sonen var nyfödd och fick kolik, men samtidigt, det är ju också en period som går över och det var den tanken som hjälpte mig att härda ut :)

Hur har ni andra det med avlastning och så?

Jag har min älskade mamma/grabbens mormor som Jonah brukar åka till en helg då och då.. Nu var det sist i början av oktober när jag fyllde år, får se när det blir nästa gång :)

Ensamstående mamma - dolphin.blogg.se

SusanneG

Äldre 17 Apr 22:02

#16

Saarraa:
Du undrade hur andra har det med avlastning.
Jag har en alldeles underbar mamma och pappa som hjälper till med allt möjligt. Jag är ju inte/och har inte varit heller mammaledig med varken sonen eller dottern. Jag jobbar i ett familjeföretag, och har fördelen (tycker jag i alla fall...) att kunna jobba och ta med den lilla på jobbet. Så nu när jag jobbar och den lilla tösen är med på jobbet så kommer mamma ner ganska ofta och ser efter henne. Inte för att jag "kräver det" direkt av mamma, men jag är väldigt tacksam för hjälpen. Och mamma kommer ner mer än gärna märker jag.
Jag är SÅÅÅÅ tacksam för att ha sådana underbara föräldrar!!!!

nyfikengrön

Äldre 17 Apr 22:21

#17

Förut brukade min mamma ställa upp och komma hit rätt ofta fastän hon bor 30 mil bort, men i höstas blev hon väldigt sjuk hon fick lunginflammation (en rejäl en) och blodförgiftning som ledde till hjärtflimmer som i sin tur ledde till att det gick iväg en propp och hon drabbades av en lätt stroke. Det slutade med att det fick operera bort 2/3 av lungan på henne i höstas och sen rensa halsartären så hon låg på sjukhus väldigt länge. Hon fick ännu en lunginflammation i början av året och båda gångerna hon blivit sjuk har hon varit här hemma vilket hara varit bådet tur och otur, man tycker det är läskigt ju när det händer här hemma men samtidigt hade hon kanske inte levt idag om det inte hade hänt här hemma.

Så nu har jag ingen avlastning alls längre, min höggravida kompis tog henne med på junibacken förra helgen iaf det är väl det jag haft utöver dagis. Kan vara rätt jobbigt ibland men jag är ändå inte sugen på ett förhållande just nu med någon utan trivs rätt bra själv. Känner mig ibland t.o.m sugen på ett till barn på egen hand.

missw78.blogspot.com

mia maria

Äldre 18 Apr 09:23

#18

Saarraa skrev 2010-04-17 09:07:12 följande:

Här är en till ensamstående som tycker allt går bra! Jag blev gravid trots att jag åt minipiller.. Och ja, jag har varit ensam ända sen graviditetens start och är det fortfarande. Pappan finns inte med i bilden överhuvudtaget.Det finns dom som kan tycka synd om mig och som tycker att sonens pappa är en idiot.. Men jag förstår inte varför det är synd om mig? Jag har det ju bra, jag är ju lycklig! Och sonens pappa, jag tycker inte han är en idiot.. Jag tycker det var bra att han var ärlig och sa att han inte är redo för ett barn och inte tänker vara delaktig, istället för att vara en pappa som kommer och går hela tiden. Självklart så är det kan det kännas slitet och tungt vissa perioder, men det är ju ingenting man inte överlever.. Och så är det ju faktiskt för alla föräldrar :) Det var riktigt jobbigt när sonen var nyfödd och fick kolik, men samtidigt, det är ju också en period som går över och det var den tanken som hjälpte mig att härda ut :) Hur har ni andra det med avlastning och så?Jag har min älskade mamma/grabbens mormor som Jonah brukar åka till en helg då och då.. Nu var det sist i början av oktober när jag fyllde år, får se när det blir nästa gång :)

Jag håller med dig - dock har jag väl inte upplevt att så många tycker synd om en, men nå'n enstaka har väl gjort det, o då säger jag som du; det är inte ett dugg synd om mig! Jag o mina barn har det jättebra!!
Jag har bott ensam med min äldsta son sen han var bebis, o lilleman har jag varit ensam med från graviditetens början.

Jag måste dock säga att jag är besviken på minstingens pappa, för han har aldrig sagt att han inte vill ha med sonen att göra, utan han har tvärtom hela tiden lovat saker ang honom - o sen inte hållt dem istället.

Han har varit hit o träffat honom en gång när han var nyfödd - sen dess har han inte funnits med i bilden alls.
Och det är ju en besvikelse - det hade varit lättare att hantera om han hade varit ärlig o sagt att han inte vill veta av sonen, istället för att hävda att han skulle älska bebisen o finnas där för den (innan han föddes), o sen inte göra det.

nycsthlm

Äldre 20 Apr 13:14

#19

Underbar tråd! Jag är en singelmamma och har varit själv med sonen sedan graviditeten. Jag tycker livet är underbart! Vi mår mår hur bra som helst. Gillar mitt boende och har ett socialt liv. Och så sonen, tänkt vilken ynnest att få ha honom vara med honom varje dag. Den som är förloraen i denna ekvation är ju fadern som valde att inte vara mer närvarande än han är!

Mookie

Äldre 20 Apr 14:38

#20

Instämmer; härlig tråd!! Jag är själv med min 8 månaders tjej och har varit det från det positiva plusset:) Pappan är en sån "kommer och går" pappa, dvs ingen trygg person för varken min dotter eller mig. Och som sagt, det är ju helt underbart att få vara med sitt barn dygnet runt, och synd om den andra föräldern som missar så mycket.
Vi har ett bra socialt nätverk och väldigt nära relation till min familj med föräldrar och syskon som jag och lillan träffar nästan varje dag och därmed får jag även lite avlastning och tid för mig själv att träna och tvätta och sådant nödvändigt .
I helgen ska jag för första gången sova utan min skatt då jag ska sova borta efter en möhippa i annan stad, så då ska min dotter bo hos mormor och morfar. Ska bli skönt att åka bort ett dygn och umgås med vänner, samtidigt som jag ju kommer att längta ihjäl mig efter min älskling:)

Ensamstående mammor :)

INNEHÅLL