Bröllp. De önskar pengar.

När jag o exet gifte oss så skrev vi i inbjudan att vi inte hade någon önskelista utan att vi önskade oss ett litet bidrag till inköp av dator, något vi inte hade då och jag skulle börja plugga på distans och behövde en.
Vi fick allt från 100 kr till 8000 och inte gjorde vi någon skillnad på det så att säga.

Det är ju inte som att ta entre utan man önskar sig en specifik sak som är lite dyrare.. hade vi skrivit i vår önskelista att vi önskade oss en dator och en tv hade ju pressen på våra gäster blivit ännu större. Förslaget vi fick från en bröllopskoordinator var att skriva ett namn på en kontaktperson, kanske bestmannen som skulle samla pengar för att köpa saken/sakerna vi önskade men en sån sak som dator ville vi plocka ut själva.

Har man en ansträngd ekonomi så ger man vad man anser sig ha råd.. någon föreslog en presentkorg, en sån kan man få ihop för 100 kr om man plockar snålt, men för att få något snyggt behöver man oftast leta sig upp emot 4-500 kr (bara en kort kostar runt hundringen)... varför inte då istället ge dessa hundringar i gåva så att paret kan köpa det de verkligen önskar sig?

Varför detta stigmatiserande kring pengar i Sverige??

ja men folk reagerar ju inte på när det är önskelistor med i bröllopsinbjudningar.. men om det står att de uttryckligen vill ha PENGAR då går folk i taket.
Man går inte på ett bröllop utan present, även om det bara är för 100 kronor, men varför köpa en presentkorg med te och doftljus som paret inte ens vill ha?? Då är det väl bättre att ge den hundralappen till paret direkt??

Stigmatiserat är det helt klart för man får under inga omständigheter säga att man vill ha pengar för att själv välja ut sin present när man gifter sig.., då SKA det vara töntiga korgar eller billiga vaser, men när någon fyller år är det okej med pengar och presentkort.

Jag kan hålla med om att det svider om man har tajt ekonomi, men man kan faktiskt också tacka nej till att gå på bröllopet, vilket ju är det smartaste om man har dåligt med pengar för det brukar kosta pengar att åka till festen och ev inköp av nya kläder, vilket vi kvinnor ju brukar vilja ha till sånna fester

fast de kanske inte har bestämt än VAR de ska åka.. beror väl på hur mycket de får in i "bidrag" kanske???

Jag tycker man kan göra en kul grej av tex 20-lappar, vika dem till svalor eller rulla till "tulpaner" och sätta ihop.. De allra flesta tar hellre 100 kr i gåva än något de inte vill ha... särskilt när de så klart talat om hur de vill ha det, det är ju ändå deras dag...

Ett annat tips är att köpa en packe (så många som ekonomin tillåter) skraplotter med förhoppningen om att de vinner en lagom vinst (storvinst vill man ju inte när man ger bort lotterna *S*) men personligen skulle jag nog gått på sedlar.

ja usch ja.. jag håller med.. om en inbjudan kommer med ett krav så säger jag nej oavsett om kravet är på 300 eller 20 kr eller mer...
Om jag blir BJUDEN på ett bröllop så blir jag BJUDEN, sen hör det till god sed att ha med sig en present och att respektera brudparets önskningar.
Många gånger tror jag att par önskar sig pengar mycket för att slippa all jävla skit man kan få på ett bröllop.
Kompisens bröllop glömmer jag aldrig... de fick en gigantisk tavla från Gallerix, och den var sååå ful och alla som känner henne vet att det var så fel färger och motiv, hon fick två vaser, som var helt udda men gavs i ett par, köpta på ica.
MEN de fick också en nyckel till en sommarstuga, ett äldre par som hade dålig ekonomi hade en sommarstuga som de lånade ut över hela sommaren till de nygifta tu. Så visst kan man lösa det hela.

Om ni nu bara har råd med 100 kr så är det vad ni har råd med.. punkt slut. Man ska inte ge presenter på "kredit" (dvs köpa nu betala senare) även om det är där du jobbar.. hur vet du att er ekonomi är bättre i höst, eller om man nu ska vara nattsvart- vilket man eg inte ska- att den NÅGONSIN blir bättre.
Ge 100 om det är vad ni har råd till, om det är någon som är så jäkla korkad att de ifrågasätter det eller säger något så är det ju deras problem eller hur?

Personligen så har jag svårt för att tro att någon överhuvudtaget bryr sig..en hundring är ju också pengar och varje liten bäck blir till slut till en stor å.
När jag då gifte mig och det kom kuvert med "bara" en hundring så kände jag tvärsom väldigt mycket värme, för det visade för mig att det var någon som egentligen inte hade råd men som gav det den kunde för att göra OSS glada.

och varför är spänningen så spänd mellan er?

Vill man gå på ett bröllop till en sk vän som det är spänt med??

Är det inte bättre att bara stanna hemma och skicka ett litet kort isf?