Radhus eller villa? Hur fan väljer man?

Just det där med grannarnas koll på varandra och jämförande mellan varandra tycker jag personligen verkar rätt så tradigt. Men så är det ju även i områden med friliggande villor där villorna är byggda samma år och av samma modell.

Vi har ett litet sådant område tvärs över vägen med identist lika småvillor och parhus som ligger tätt ihop på små tomter.'

De grannarna har koll på allt vad varandra gör, och eftersom alla betalat exakt lika mycket för sina hus en gång i tiden blir liksom varje förbättring på huset (eller lyxig bil på uppfarten) en manifestation i att man har fått det bättre ställt än grannen.

Så fort någon fixar något på huset börjar grannen brevid fixa samma sak.. ett år lade en sten framför och plötsligt skulle alla lägga sten. Ett år byggde en takkupa och då skulle alla andra okså bygga takkupa. Längst bort på gatan har någon byggt en liten enkel lekstuga som sedan har följts av större och större lekstugor längst med vägen. Grannen längst bort som byggde sist fick bygga en jättelekstuga med altan uppflugen på en sten för att bräcka de andra.

Grannen med störst takkupa har nu börjat gräva ur hela sin pyttelilla tomt för att anlägga en pool... man undrar liksom vart det hela ska sluta. Tar de andra efter får vi en levande badanläggning här. Ingen av dem har tillräcklig tomtyta för att ha plats för en pool över huvud taget.

För mig är inte den typen av boende ett alternativ över huvud taget. Jag ser tomten som en yta för möjliga livsprojekt. Vet inte om det är så mycket mer lättskött med pyttetomt heller då kraven som sagt blir så mycket större.

De där fördelarna håller jag med om, och de är ju guld värda när man har småbarn. Jag personligen skulle hellre bo en liten bit ut på landet med friare läge. Men så länge vi har småbarn är det FRIHET att bara kunna släppa ut dem i kvarteret och hitta massor av kompisar (tror visserligen att lägenhetsboende med stor gemensam gård i barntätt omtråde kan ge liknande känsla).

Jag är glad åt vårt lilla parhus/småhusområde rakt över gatan. Fast också jätteglad att jag själv slipper bo där.

Det är så uppenbart att man har så oerhört olika förväntingar på boende i hus.

Vi har 4000 kvm och det tycker jag är på gränsen till för lite, men ska man ha större får man nästan räkna med att bo på landet (o det vill inte vi just pga de fördela med grannar=lekkamrater nära osv som kommit upp i tråden).