M2003 skrev 2010-04-14 19:08:47 följande:
Vi har bott i radhus och det jobbigaste då är just att grannarna kommer så nära. Många lägger sig i väldigt mycket ex "Det där äppelträdet har blivit alldeles för högt! Såga ner det, det tar vår sol mellan klockan 18 och 19!" Vi hade problem med värmen i huset. Eftersom det var ett radhus som var byggt på 70-talet och alla husen var kopplade till ett värmesystem och vi var sist på systemet hade vi så fruktansvärt kallt i huset trots att elementen var på för fullt (11 grader på vintern när det var som kallast och det var ju inte speciellt trevligt!). Ordföranden i denna samfällighet var en väldigt otrevlig, bufflig typ som körde över alla och eftersom han bodde i början av slingan och själv hade varmt och gott, vägrade han låt någon komma in för att undersöka värmesystemet. De som har bott lite längre i en sådan förening (vi pratar alltså inte bostadsrätt utan samfällighet som de flesta husen är kopplade till) tror att det är de som får bestämma allt och man är inte som ny i föreningen har något att säga til
om.Om det är en gäng äldre som bor kvar som redan har vuxna barn och som sitter i styrelsen för samfälligheten är det också svårt att få några nya lekredskap till lekplatsen på området. Vår ordförande sa "Har de dugt åt våra barn för 20 år sedan duger de åt era ungar också" Skall sanningen fram var de helt livsfarliga med metalljärn som stack ut lite här och var och rostiga spikar. Det är nackdelen med att bo i radhus, just att man har grannarna för nära och man väljer dem inte!Vi har bott i villa också. Det var bättre än radhus och man var mer fri. Däremot trivs jag inte i sådana områden där alla hus nästan ser lika dana ut och när en på gatan har köpt en ny bil måste alla andra göra det också för statusen. Så det beror nog lite på var man bor!Nu bor vi ett mellanting mellan radhus och villa; ett gathus. Det är en variant, ett mellanting på radhus och villa fast mycket bättre. Man har bara två fasader på huset att hålla ordning på, tjocka murar så man slipper se grannaran och uppvärningen sköter man själv. En trädgård och innegård utan någon vidare insyn, lagom stor för att man skall orka sköta den och med ett trevligt mikroklimat mellan murarna där man kan odla en hel del mycket känsliga växter. Man bor centralt inne i staden med gångavstånd till allt!
Det du skriver om radhus från 70-talet var intressant. Vi är just nu mitt i en budgivning på ett parhus (för alldeles för mycket pengar) byggt -99. Alternativet är ett område ett par hundra meter bort bestående av just 70-tals-radhus. Uppvärmningen är ofta dyrare, inredningen original och det känns allmänt slitet. Priserna ligger kanske 4-500 000kr lägre men totalt sett blir det dyrare drift plus att man måste renovera en massa... Det är många parametrar att ta hänsyn till men just nu lockar det dyrare parhuset mer.
Gathus lät spännande!
