Några frågor till er med flerspråkiga barn
1. Italienska och svenska (bor i Italien)
2.Min son är nästan 5 år och är bättre på italienska eftersom det är det han hör mer. Han har inga större problem på svenska heller, hittar han inte ett ord frågar han eller pratar "runt" det och hans brytning försvinner med och mer för varje gång vi är där.
3.Jag pratar svenska med honom och ibland även hans far som också pratar svenska (men är italienare), de flesta barnfilmer, skivor och böcker vi har är på svenska. Italienskan får han ju ändå av släktingar och på dagis. Nu när han håller på att lära sig alfabetet har han själv märkt att det finns skillnader, åäö och så och han är väldigt intresserad. Han älskar att läsa böcker så det handlar vi alltid när vi är i Sverige. Ibland händer det att han slår över till italienska med mig, framförallt när han är trött för att det är enklare så.
4. Nej han var/ är snarare tidig, det säger de även på dagis. Han är ganska lillgammal och väljer ofta "stora" ord både på svenska och på italienska. Han har aldrig pratat om sig själv i 3:e person utan använde genast min/mitt/jag osv och pratade rent från början. Däremot pratade han nästan bara italienska de första åren, han förstod svenska men vägrade svara och om han gjorde det kom det max 2-3 ord.. Jag fortsatte prata svenska med honom och sen släppte det runt 3 års åldern, men då pratade han direkt i meningar. Skulle tro att han samlade på sig svenskan men var för envis för att använda den.